I Tidöavtalet lyser bostadspolitiken med sin frånvaro

Efter årtionden med avsaknad av en heltäckande bostadspolitik från partierna i allmänhet och regeringar i synnerhet finns det nu ett gyllene tillfälle att ändra på det för den nya regeringen och för den nya bostadsministern, Andreas Carlson. Behovet av reformer är stort och bostadssektorn är under stark press. Extra stora är behoven av reformer för de ekonomiskt och socialt utsatta grupperna, grupper där bostadsproblemen nu ökar.

I Tidöavtalet lyser bostadspolitiken med sin frånvaro. När statsminister Ulf Kristersson höll sin regeringsförklaring gavs inte heller några nya besked eller någon inriktning för bostadspolitiken under den kommande mandatperioden. Beklagligt, men det innebär inte per automatik att regeringen inte kommer genomföra några bostadspolitiska reformer.

Extra stora är behoven av reformer för de ekonomiskt och socialt utsatta grupperna, grupper där bostadsproblemen nu ökar.

Däremot kommer det bli än viktigare för branschen att tydliggöra vilka reformer som behöver genomföras för att stärka den svenska bostadssektorn.

Andra reformer har prioriterats historiskt

En av bristerna och svårigheterna med att få fram bostadspolitiska reformer är att statsministrar och finansministrar inte har varit involverade eller intresserade. Det har varit andra politiska reformer som prioriterats. Om det blir annorlunda denna gång återstår att se, men mycket talar väl för att Andreas Carlson som ny bostadsminister blir tillsatt med uppdraget att genomföra regelförenklingar och att stärka möjligheterna för det ägda boendet. Inget fel i det.

Men det räcker inte.

Reformer för hyresrätten är nödvändiga, så låt mig skicka med tre förslag på områden för att stärka hyresrätten som den nya bostadsministern och regeringen kan genomföra:

För det första måste attraktiviteten i att investera i nyproduktion av hyresrätter återupprättas och stärkas. I dag råder det stor osäkerhet kring vilken hyresnivå som kan sättas för nyproduktionen efter Svea Hovrätts domar. Här måste det återigen bli förutsägbart vilken hyra som ska sättas på nyproduktionen.

Det den nya regeringen kan göra är att genomföra den utredning som finns kring fri hyressättning för nyproducerade hyresrätter. Det skulle åtgärda dagens problem och skapa långsiktig förutsägbarhet för branschen och för hyresgästerna.

Arbetslösheten kan öka med hyresrättstopp

För det andra så är det i dag svårt att klara finansieringen av nyproduktion av hyresrätter. Risken är uppenbar att vi är på väg in i ett läge där nyproduktionen slår tvärstopp. Det vore djupt olyckligt av många skäl. Dels skulle det förstärka lågkonjunkturen och riskera att öka arbetslösheten. Dels skulle det riskera att flera kommuners tillväxt avstannar. Utan nya bostäder kan inte städer fortsätta växa. Här behöver den nya regeringen göra sig redo för konjunkturstödjande åtgärder för att upprätthålla byggandet av nya hyresrätter under en lågkonjunktur.

Ett sådant stöd behöver dock utformas på ett annat sätt än det tidigare investeringsstödet. Dels för att vara just ett konjunkturstöd, dels för att träffsäkerheten till vilka som kan få dessa hyresrätter blir säkrare, så att ekonomiskt utsatta grupper blir prioriterade.

Allt fler är alltmer utsatta

För det tredje så måste nu reformer för en heltäckande social bostadspolitik arbetas fram. Allt fler är dessvärre alltmer utsatta. Politiken har gemensamt blundat för den negativa utvecklingen på tok för länge. Med ett växande utanförskap och en växande nyfattigdom behövs nya reformer för att kunna säkerställa att alla i Sverige ska kunna ha ett värdigt boende. För det är i boendet allt börjar.

Med ett tryggt boende kan utanförskapen minskas, kriminaliteten tryckas tillbaka och sammanhållningen öka. En omfattande socialbostadspolitik måste komma på plats och det borde vara den nya bostadsministerns prioriterade område.

Behovet av bostadspolitiska reformer är akut. Genom att återupprätta bostadspolitiken skulle den nya regeringen visa att man menar allvar med att lösa Sveriges samhällsproblem.