Hur många hade klarat kraven om det krävdes legitimation för att bli politiker?

Kommunpolitiker har ansvar för arbetsmiljön inom äldreomsorgen. Trots detta visar min forskning att politiker kan sakna kunskap om både arbetsmiljölagstiftningen och de yrkesgrupper som arbetar i äldreomsorgen.

Politiker vet för lite om vårdpersonalens vardag

I en nationell studie bjöds samtliga ordföranden för nämnder med ansvar för äldreomsorgen i Sveriges 290 kommuner in att delta, med uppmaning att vidarebefordra inbjudan till övriga ledamöter. Över 1 000 mejl skickades ut, inklusive påminnelser. Endast 81 politiker valde att medverka.

Studien ingår i ett större forskningsprojekt där jag har varit forskningsledare. Kommunpolitikerna genomgår en digital utbildning framtagen av ett forskarteam. Innan utbildningen besvarade politikerna en enkät där de fick uppskatta sina kunskaper om sex olika yrkesgruppers arbete: vårdbiträden, undersköterskor, sjuksköterskor, fysioterapeuter, arbetsterapeuter och första linjens chefer samt sin uppfattning om sitt arbetsmiljöansvar.

Resultaten är minst sagt bekymmersamma. Skillnaderna mellan ordförande och ledamöter är tydliga, trots att besluten fattas gemensamt. För ordinärt boende (hemtjänst) uppgav över 82 procent av ordförandena och drygt 54 procent av ledamöterna att de hade mycket hög eller ganska hög kunskap om vårdbiträdenas arbete. Ingen politiker uppgav låg eller mycket låg kunskap.

Ojämnt fördelad kunskap

När det gäller sjuksköterskans arbete uppgav nästan 69 procent av ordförandena att de hade hög eller mycket hög kunskap, jämfört med endast 34 procent av ledamöterna. Samtidigt uppgav nästan 23 procent av ledamöterna, men bara drygt 2 procent av ordförandena, att de hade låg eller mycket låg kunskap.

Kunskapen om första linjens chefers arbete var ännu mer ojämnt fördelad: nästan 76 procent av ordförandena uppgav hög eller mycket hög kunskap, jämfört med endast 40 procent av ledamöterna. Bland ledamöterna uppgav 20 procent låg eller mycket låg kunskap, jämfört med noll procent av ordförandena.

Det räcker inte med visioner om hög kvalitet i omsorgen eller ambitioner om att personalen ska trivas och stanna kvar

På frågan om politikerna ansåg att de hade ett lagligt ansvar för arbetsmiljön uppgav nästan 89 procent av ordförandena och 63 procent av ledamöterna att de hade det. Problemet är dock att 31 procent av ledamöterna samtidigt uppgav att de inte hade ett lagligt ansvar, en siffra som låg på drygt 4 procent bland ordförandena.

Fritidspolitiker behöver mer utbildning

Sammantaget visar resultaten att de som fattar beslut om äldreomsorgen kan sakna insikt i verksamhetens mest centrala professioner samtidigt som det är just dessa politiker som avgör deras arbetsvillkor. Beslut om bemanning, arbetsvillkor och organisatoriska förändringar kräver förståelse för verksamhetens komplexitet. I de flesta yrken krävs kompetens innan man får jobbet. Inom hälso- och sjukvården krävs ofta legitimation. Inom politiken är det annorlunda.

Majoriteten av kommunpolitiker är också fritidspolitiker med begränsad tid för uppdraget. Det gör det ännu viktigare att kommunerna satsar på utbildning för att stärka kunskapen inom den politiska styrningen. Det räcker inte med visioner om hög kvalitet i omsorgen eller ambitioner om att personalen ska trivas och stanna kvar. Politiken måste också leverera de förutsättningar som krävs för att detta ska bli verklighet. Det är hög tid att vi ställer högre krav på de politiker som fattar beslut om äldreomsorgen. För att omsorgen ska hålla hög kvalitet krävs att personalen har en god arbetsmiljö och det är politikens ansvar att säkerställa det.