Debatt

Gd: Lagstiftade minimilöner påverkas av uppgörelser i politiken

DEBATT. Minimilöner riskerar att kollektivavtalens påverkan försvagas. Fokus försvinner från parternas arbete att hitta pragmatiska lösningar och blir en fråga som påverkas av uppgörelser i politiken, skriver Irene Wennemo, Medlingsinstitutet. 

Foto: PMAGI/Linnea Carlsson
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.
Irene Wennemo
Generaldirektör, Medlingsinstitutet
 

Inom loppet av några år har debatten om de lägsta lönerna bytt förtecken. Under tidigare decennier, i alla fall i Sverige, handlade det mest om att höga lägstlöner ökade arbetslösheten. Personer med en låg produktiv förmåga riskerade att stängas ute från arbetsmarknaden.

Nu läggs i stället, i flera delstater i USA, Storbritannien och EU, förslag om att höja minimilönerna. Motiven är bland annat att minska fattigdom och inkomstskillnader.

Utmaning inom EU

Den nytillträdda EU-kommissionen har aviserat att de vill genomföra förändringar på detta område. Det som gör situationen särskilt utmanande inom EU, är att flera länder varken har nationellt fastställda minimilöner eller några regler för att allmängiltigförklara parternas kollektivavtal.

Det som är slående är att länder med kollektivavtalsmodeller har en mer jämn lönefördelning. Resultatet kan synas paradoxalt. I Sverige visar nya analyser att mindre än en procent av arbetstagarna har grundlöner som ligger under 60 procent av medianen. De flesta i denna lilla grupp är dessutom antingen under 20 år, arbetar kort deltid eller har tillägg som innebär att de kommer upp i en högre lön.

Sverige är flexibelt

I Sverige visar nya analyser att mindre än en procent av arbetstagarna har grundlöner som ligger under 60 procent av medianen.

Irene Wennemo
Generaldirektör, Medlingsinstitutet

Trots att tio procent av de anställda inte arbetar i företag med kollektivavtal och att de flesta kollektivavtal inte fastställer några lägstalöner är förekomsten av riktigt låga löner i Sverige mycket begränsad. De kollektivavtalade nivåerna förefaller i praktiken även påverka företag som inte har kollektivavtal.

Systemet med kollektivavtalade lägstlöner i Sverige är flexibelt. I utformningen av lägstlönerna sker en avvägning mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas behov och önskemål som verkar sätta avtryck i hela branschen.

Problem med osund konkurrens 

Det finns två frågor som behöver ställas i alla länder med kollektivavtalsmodeller. Den ena handlar om denna modell är långsiktigt hållbar på en föränderlig arbetsmarknad.

Den fackliga organisationsgraden bland arbetare har sjunkit under en längre period i Sverige. Bland tjänstemännen är dock nedgången betydligt mindre. Å andra sidan har ungefär 90 procent av de anställda kollektivavtal. I och med att hela den offentliga sektorn har kollektivavtal liksom nästan alla företag i vissa branscher, betyder det att det är betydligt lägre andelar i andra.

Trenden är emellertid inte att kollektivavtalstäckningen sjunker. Dessutom verkar, som nämnts, kollektivavtalen även påverka företag utan sådana. Det måste dock läggas till att Sverige precis som många andra länder har problem med osund konkurrens. Det finns företag som inte betalar in skatt och sociala avgifter, som systematiskt bryter arbetsmiljöregler och anställer arbetstagare som inte har arbetstillstånd i Sverige.

Dessa företag har sällan kollektivavtal och undviker säkert i viss mån att inrapportera uppgifter om löner, om de överhuvudtaget är registrerade i Sverige. Men det verkar inte speciellt troligt att dessa företag automatiskt skulle följa regler om minimilöner, när de ignorerar annat bindande regelverk. Frågan om social dumpning och osund konkurrens behöver lösas på annat sätt och med andra medel.

En minskad legitimitet

Den andra frågan rör vilken påverkan ett införande av lagstiftade minimilöner skulle ha i ett land med en kollektivavtalsbaserad modell. Det finns de som hävdar att införandet av minimilöner inte skulle spela någon större roll.

Tyvärr är det inte så enkelt. Att svenska företag väljer att teckna kollektivavtal beror bland annat på att facken har möjlighet att vidta stridsåtgärder mot dem. Med en minimilön riskerar legitimiteten för att vidta konfliktåtgärder att minska. Sannolikt kommer flera företag hävda att de följer lagen och att det inte borde bli utsatta för fackliga påtryckningar.

Vidare är lägstlönerna en viktig del av lönebildningen som parterna har det samlade ansvaret för. Det går inte att plocka bort delar utan att riskera modellens hela balans.

Påverkan försvagas

Lagstiftade minimilöner riskerar i sin tur innebära att kollektivavtalens påverkan på arbetsmarknaden försvagas. I stället för att parterna försöker bli överens om hur lägstlönerna ska se ut i en viss bransch, och om de överhuvudtaget behövs, vänds intresset mot politiken.

Fokus försvinner från parternas arbete med att hitta pragmatiska och fungerande lösningar för att i stället bli en fråga som påverkas av tillfälliga majoriteter och uppgörelser i politiken.

Nämnda personer

Irene Wennemo

Generaldirektör Medlingsinstitutet, ledamot Delegationen mot arbetslivskriminalitet, ordförande Vetenskapsrådet
Doktor i sociologi (Stockholms uni., 1994)

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00