Förvägra inte strokepatienter sjukvården som de har rätt till

Stroke är en livslång sjukdom och Sverige har kommit långt när det kommer till den akuta sjukvården vid en stroke, det vill säga det första vårdförloppet. Men bra sjukvård är också a och o efter akutsjukvården. Då avser vården medicinering och rehabilitering.

Dyrt med utebliven rehabilitering

Rehabilitering är avgörande för att bevara och bibehålla förmågor, det minskar vård- och omsorgsbehoven och kan göra det möjligt att fortsätta arbeta. Utebliven rehabilitering leder inte bara till stort lidande för individ och närstående, det innebär även större samhällskostnader för till exempel hemtjänst, sjukskrivningar och ett ökat behov av hälso- och sjukvård.

Trots det visar Neuros medlemsundersökningar att nio av tio inte har en aktuell plan för sin rehabilitering. Nu kommer de första riktlinjerna för det andra vårdförloppet, som avser strokevård efter akutskedet. Vårdförloppet är ute på remiss från Sveriges regioner i samverkan. Vi hoppas mycket på dessa, att de ska slå igenom och komma varenda strokepatient till del.

I dag är det få personer som får den vård som rekommenderas i det andra vårdförloppet, vilket bland annat har konstaterats av Socialstyrelsen.

Ungefär 25 000 svenskar får en stroke varje år. Var fjärde avlider inom tre månader. För dem som överlever krävs i högre eller mindre grad fortsatt sjukvård i form av medicinering och rehabilitering. Det kan gälla att klara vardagen, ta sig ur chocken och den depression som ofta följer efter akutskedet, få hjälp att få tillbaka talet, få relevant hjälp med kognitiva besvär eller spasticitet. Ungefär 30 procent av de som får en stroke drabbas av spasticitet vilket gör den till en av de vanligaste komplikationerna. Spasticitet kan innebära allt från försämrad rörelseförmåga till total invalidisering. Socialstyrelsens undersökningar visar att bara 15 procent av de som kan ha stor nytta av behandling erbjuds det.

Patienter erbjuds inte vård

Riktlinjerna för vårdförlopp två inleds inför utskrivning från strokeenhet och omfattar åtgärder och hjälp livet ut. Det står i remissversionen av vårdförlopp två att alla personer som haft stroke eller TIA (Transitorisk ischemisk attack, vilket är ett akut instabilt syndrom och en allvarlig varningssignal för att få en stroke) bör ha en livslång strukturerad uppföljning, och i de fall fortsatt rehabilitering behövs kan dessa två processer pågå samtidigt. 
 
I dag är det få personer som får den vård som rekommenderas i det andra vårdförloppet, vilket bland annat har konstaterats av Socialstyrelsen. Våra medlemsundersökningar bekräftar den bilden. Varannan har inte erbjudit en multidisciplinär rehabiliteringsperiod, det vill säga där olika kompetenser jobbar gemensamt med rehabiliteringen.

I den senaste Neuro-rapporten från 2021 har mer än 2 000 medlemmar med olika neurologiska sjukdomar svarat på frågor om hur rehabiliteringen fungerar. Det är nedslående läsning: över 40 procent har antingen aldrig deltagit i sammanhängande teamrehabilitering, men skulle vilja det, eller så nekas de återkommande rehabiliteringsperioder som motsvarar deras behov. Nio av tio har ingen aktuell plan för sin rehabilitering. Två av tre får inte alls eller tillräckligt stöd av en fysioterapeut.

Stor risk för ohälsa

Att inte få hjälp med fortsatt sjukvård som medicinering och rehabilitering efter en stroke ger ett högre hjälpberoende av exempelvis socialtjänst, hemtjänst och inte minst närstående. Risken är även stor för fortsatt ohälsa då den livsstilsrelaterade problematiken blir större om man inte får rehabilitering och rådgivning. Det kan handla om att träna, äta rätt och andra förebyggande insatser för att minska risken för en ny stroke. Dessa första riktlinjer för hur vården ska utformas efter akutskedet är ett skolexempel på hur det ska gå till, nu vill vi se att det införs i varenda region i landet.