Förstå politiken genom BJÖRK/MAN-skalan
GAL/TAN och vänster-höger-skalan räcker inte. Altinget lanserar härmed BJÖRK/MAN-skalan, den enda skala man behöver för att förstå varför Liberalerna kan få ansvar för kulturdepartementet efter valet.
Anton Säll
Debatt- och opinionsredaktörStatsvetarna kanske inte håller med, men den enda rimliga skalan att använda för att förstå de ideologiska skillnaderna inom Ulf Kristerssons regeringsunderlag är att använda BJÖRK/MAN-skalan. Skalan är döpt efter Christer Björkman, mångårig schlagergeneral och ikon.
Längst upp på BJÖRK/MAN ligger Liberalerna. Partiet tilltalas av den europeiska samarbetet, men också av produkten. När Europa går samman skapas underhållning för en hel världsdel, oavsett om man talar tyska, franska eller engelska. Alla länder får vara med och bestämma och till slut utses en ensam vinnare till årets europé.
Den enda rimliga skalan att använda för att förstå de ideologiska skillnaderna inom Ulf Kristerssons regeringsunderlag är att använda BJÖRK/MAN-skalan.
Strax därunder på BJÖRK/MAN ligger Moderaterna. Samtliga moderata partiledare sedan Bildt har besökt Melodifestivalen. Visst finns det skeptiker i partiet, men rörelserna mot politikens mitt har filat bort de mest ideologiska nyliberala krafterna. Dessutom har Carl Bildt välsignat programmet med sin glitterkavaj.
Kristdemokraterna brukar prata om sig själva som det mest schlagerintresserade partiet. Partiet är dessutom det enda med en partiledare som kan sjunga.
Längst ner på skalan ligger Sverigedemokraterna. Partiet vill reformera public service och 2020 föreslog riksdagsledamoten Runar Filper att alla bidrag borde sjungas på svenska för att värna det svenska språket. SD vill helst inte ha Liberalerna i regeringen på grund av Liberalernas liberala europavurm och Johan Pehrsons parti ogillar Sverigedemokraterna så mycket att det redan nu varnas för blockbytare i riksdagsgruppen.
Det är därför Ulf Kristerssons regeringsförhandling är lite knepig.
Liberalkonservativ regering?
Det här skulle kunna bli ett problem i regeringsbildningen, men det behöver inte bli det. Enligt uppgifterna som läckt från regeringsförhandlingarna har landets nästa statsminister ändå landat i att försöka få med Liberalerna i regeringen, trots Sverigedemokraternas motvilja.
På ett sätt är det tur för Ulf Kristersson. Utan Liberalerna hade han nämligen fått svårt att skaka fram ett endaste kulturministernamn.
Fördelarna för Liberalerna med att sitta på kulturdepartementet är uppenbara. Partiet får visa upp för sina egna väljare att man är demokratins främsta försvarare och att man därmed försvarar public service från Sverigedemokraternas reformer.
Det finns ett fåtal namn inom Moderaterna som skulle kunna vara aktuella. Olof Lavesson är ett. Valfri gammal publicist ett annat. Tidigare har man tagit någon från en ledarsida, så skulle man kunna göra den här gången också. Men inget namn är självklart.
Den troliga lösningen
Den troliga lösningen är därmed denna: valfri liberalpartist med erfarenhet från kulturellt arbete på kommunal nivå blir kultur- och demokratiminister. I gengäld får Sverigedemokraterna igenom en hårdare migrationspolitik.
SD har sagt sig vara villiga att förhandla om allt. Partiet har tryckt på att A-kassa, trygghets- och migrationsfrågor är de viktigaste i en budget- och regeringsförhandling. Om då Liberalerna kan få kulturministerposten och utse sig själva till schlagerns, det fria ordets och demokratins väktare skulle Sverigedemokraterna få möjlighet att förhandla sig till större segrar inom sina kärnområden.
Mattias Karlsson blir inte kulturminister den här gången heller, men Ulf Kristersson ser till att vara på plats när Klara Hammarström vinner Eurovision Song Contest i Kroatien 2024. BJÖRK/MAN-skalan hålls intakt och alla hittar en kompromiss som man blir någorlunda nöjda med.