Forskare: Våldet inom den statliga ungdomsvården går att bryta

DEBATT. Om den statliga ungdomsvården ska kunna bryta den destruktiva och ibland våldsamma institutionsmiljön måste problematiken först erkännas på ledningsnivå. Sedan behöver arbetsplatskulturen förändras, skriver forskare Peter Andersson.

Peter Andersson
Fil. dr. i socialt arbete, Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet


Varje år placeras drygt 1 100 barn och ungdomar på de särskilda ungdomshemmen som drivs av myndigheten Statens institutionsstyrelse (Sis). I huvudsak handlar det om ungdomar som placeras enligt Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). De ungdomar som placeras på ett särskilt ungdomshem har många gånger varit föremål för en rad olika insatser via socialtjänsten innan de placeras. Ungdomarna beskrivs ofta ha allvarliga beteendeproblem och/eller befinner sig i social utsatthet.

Fortsatt utsatthet

Under de senaste åren har Sis rapporterat om en ökning av våldsincidenter på de särskilda ungdomshemmen i riktningen ungdom mot personal. Samtidigt finns det redogörelser från till exempel Inspektionen för vård och omsorg (Ivo), Justitieombudsmannen (JO), placerade ungdomar och barnrättsorganisationer att personalen använder våld mot de placerade ungdomarna. I två fall har det lett till att Sis har stängt ner hela institutioner.

Det är med andra ord ovedersägligt att det förekommer våld på de särskilda ungdomshemmen, vilket innebär att samhällsvården är sammanflätad med fortsatt utsatthet för ungdomarna. Det är en form av utsatthet som föranleder en institutionsplacering och en annan form av utsatthet kan finnas under institutionsvistelsen, till exempel våldsutsatthet. Samhället omhändertar och placerar alltså barn och ungdomar i en vårdande kontext, men klarar inte alltid av att skydda denna utsatta grupp.

En repressiv institutionskultur

Ett sätt att identifiera, förebygga och preventivt arbeta med våldet är att personalen har rätt utbildning, ges adekvata konflikthanteringsverktyg, att det finns säkra rekryteringsinstrument samt att handledning erbjuds. Många som arbetar inom Sis har allt detta, så hur kommer det sig att våldet på de särskilda ungdomshemmen fortskrider? Jag tror att svaret delvis finns i kulturen på institutionen, eftersom en repressiv institutionskultur ökar risken för våldsincidenter.

Det som påverkar kulturen på ungdomsinstitutioner beror bland annat på hur personalgruppen handskas med de utmaningar de ställs inför, förhållandet i personalgruppen och ledarstilen. En institutionskultur skapas inte bara av arbetsgivaren, utan det sker i växelspel mellan personal, ungdomar och chefer.

Tre aspekter som berör kulturen

I min forskning har jag identifierat tre aspekter som berör kulturen på de särskilda ungdomshemmen:

  • För det första handlar det om hur personalen uppfattar ungdomarna: farliga och våldsamma visavi sårbara eller utsatta. Det kan få konsekvenser för hur arbetet bedrivs och för möjligheterna att etablera relationer till ungdomarna.

  • För det andra handlar det om att personalen stundom normaliserar ungdomarnas våld och ibland inte reflekterar över det potentiella egna våldsutövandet genom användandet av de särskilda befogenheterna. På så sätt finns det en risk att våld på arbetsplatsen, oavsett riktning och form, vidmakthålls. Det försvårar ett relationsskapande och våldets förklaringar förblir statiska.

  • För det tredje handlar det om att personalen inte alltid vågar eller kan visa vissa emotioner. Det finns då en risk att de särskilda ungdomshemmen kontextualiseras som kontrollerande institutioner i stället för emotionella och vårdande institutioner. Det berör både personal och ungdomar, eftersom det kan skapa distanserade relationer mellan personal och ungdomar.

Förändring av arbetsplatskulturen

Om den statliga ungdomsvården ska kunna bryta den destruktiva och ibland våldsamma institutionsmiljön måste det på ledningsnivå först erkännas att problematiken finns och sedan metodiskt och långsiktigt börja arbeta med att förändra arbetsplatskulturen.

Forrige artikel Debatt: Ideella engagemang är rehabiliterande vid psykisk ohälsa Debatt: Ideella engagemang är rehabiliterande vid psykisk ohälsa Næste artikel Debatt: Vi vädjar till regeringen – folkhögskolor behöver kompensation Debatt: Vi vädjar till regeringen – folkhögskolor behöver kompensation
Debatt: Lägg ner Delegationen mot segregation

Debatt: Lägg ner Delegationen mot segregation

DEBATT. Delegationen mot segregation (Delmos) arbetar utifrån en inkomplett bild av segregationen. Skattepengar och statsbidrag hamnar i fel händer. Vi måste lägga ner myndigheter som inte gör nytta, skriver Josefin Utas, Slöseriombudsman.