Forskare: Digitala tjänster i kollektivtrafiken exkluderar resenärer

Stora förhoppningar läggs i dag på att avgörande gröna satsningar på kollektivtrafiken ska få fler att välja ett mer hållbart resande. Vi pratar om sådant som nya stambanor för snabba tåg mellan landets större städer, liksom färre stopp och ökad turtäthet för regional busstrafik för att få jobbpendlarna att lämna bilen hemma. Digitaliserade betalsystem och tidtabeller ska i sin tur förbättra användarvänligheten i kollektivtrafiken. Förväntningarna är höga och de trafikhuvudmän som ansvarar för kollektivtrafiken ser stora möjligheter att skapa ett mer tillgängligt resande och samtidigt spara pengar.

Andra problem som kan uppkomma är indragna hållplatser när linjesträckningar ska rätas ut för att resandet ska gå fortare.

Ett avgörande problem med dessa digitala system som införts är att de inte kan användas av alla medborgare. I vår forskning kan vi se att digitaliseringen stänger ute grupper. Det kan handla om att individen blir utelämnad till tekniken och inte kan få personlig hjälp vid till exempel stationer. Ett annat hinder är att de tekniska lösningarna också kräver att individen måste investera i till exempel en smartphone, något inte alla har ekonomisk möjlighet till eller kunskap om. Andra brister som finns är otydligheter i gränssnitt på digitala plattformar eller betalstationers design som är dåligt anpassade för den som har en synnedsättning, eller använder rullstol. Detta är dock brister som borde vara enkla att rätta till.

Medborgare riskerar stängas ute

Det finns också hot när kollektivtrafik ska överta resande från bil och flyg. När resandet måste gå snabbare för att attrahera de grupper som i dag väljer bort kollektivtrafiken finns en påtaglig risk att tempot ökar och därmed försvårar för dem som behöver extra tid för att komma ombord. Det är något vi ser redan i dag när till exempel stressade busschaufförer är direkt hotfulla mot resenärer som kommer med rullstol. I forskningen finns exempel på att individer får utstå glåpord och tillmälen när de utifrån sina rättigheter försöker komma ombord bussar och tåg. Andra problem som kan uppkomma är indragna hållplatser när linjesträckningar ska rätas ut för att resandet ska gå fortare.

För att bromsa denna negativa utveckling och för att skapa ett samhälle för alla, är det av yttersta vikt att arbetet med att göra samhället tillgängligt ökar. Det är inte tillräckligt att vi utvecklar vår infrastruktur för en hållbar framtida miljö. Snarare är det så att den tekniska utveckling som kommer att krävas de närmaste åren tydliggör att den socialt hållbara tillgängligheten inte är ett jobb samhället kan bli klar med från en dag till en annan.

Arbeta mot två mål

Det finns i dag en stor risk när vi slår oss till ro med att ”alla ändringar är gjorda” för en tillgänglig kollektivtrafik och ett samhälle för alla. I vår forskning kan vi på en mängd olika områden inom kollektivtrafiken se att det finns en trögrörlighet som försenar och ibland stoppar upp ett mer expansivt arbete för social hållbarhet. Detta har vi i Sverige inte råd med då medborgare med funktionsnedsättningar riskerar att stängas ute från möjligheter till utbildning och jobb.

I det värsta scenariot utvecklar regionerna och kollektivtrafikföretagen en kollektivtrafik som på nytt stänger ute en stor grupp människor från att mer fritt kunna röra sig i samhället. Vi kan redan se denna utveckling och det är angeläget att kollektivtrafikens huvudmän arbetar mot två mål samtidigt.