Fenomenet Sanna Marin splittrar Finland

Finlands statsminister Sanna Marin har skapat rubriker över hela världen för sin hårda linje mot Ryssland och sina dansmoves. På söndag avgörs om hon ska gå samma öde till mötes som Magdalena Andersson.

Sanna Marin har varit Finlands statsminister sedan 2019. Om hon får fortsätta ytterligare en mandatperiod avgörs i helgens val.
Sanna Marin har varit Finlands statsminister sedan 2019. Om hon får fortsätta ytterligare en mandatperiod avgörs i helgens val.Foto: Antti Aimo-Koivisto/AP/TT
Rikke Albrechtsen

Något lite märkligt hände på EU-toppmötet häromveckan. Efter att de 27 stats- och regeringscheferna hade arbetat i fem eller sex timmar dök Finlands statsminister Sanna Marin plötsligt upp på den fasta kameran som sände från röda mattan som ledarna går ner för när de anländer till sina möten i Bryssel.

På storbildsskärmarna på den öppna atriumgården i grannbyggnaden, där pressen håller till medan EU-ledarna har sina möten, kunde vi journalister följa hur hon tillsammans med sin Europaminister Tytti Tuppurainen gick fram och tillbaka i den tomma VIP-zonen med europeiska flaggor i bakgrunden – utan synbar anledning.

Tills vi insåg att det ju var en fotosession. Att de två politikerna använde den kuliss av maktcentrum som den ikoniska Europabyggnaden kan leverera för att iscensätta en användbar bild i sociala medier mitt under den finska valrörelsen, som avgörs den 2 april.

Händelsen sammanfattar det som får många finländare att älska Sanna Marin, men lika många att hata henne.

Å ena sidan framhävs den 37-åriga socialdemokraten som ung och modern, en som kan tala till de nya generationer, som accepterar att politik också är en show.

Å andra sidan finns det de för vilka det där bara är för mycket.

– Hennes närvaro på sociala medier har varit extremt polariserande, berättar Mikko Poutanen, forskare vid politikavdelningen på fakultetet for management og business vid Tammerfors universitet, där han har studerat attityderna till statsministern.

– Ibland är det väldigt svårt att urskilja vad som kan vara helt berättigad politisk kritik, som det alltid kan finnas goda skäl till, och vad som har en biton av kvinnofientligt förhållningssätt till en ung kvinna i maktposition i ett land där det har funnits få kvinnliga statsministrar, säger han. 

Läs också

Behåller hon jobbet?

På söndag ska finländarna besluta om hon får fyra år till på statsministerposten. Oavsett vilket måste Sanna Marin skrivas in i historieböckerna som den ledare som har lett Finland genom den största omvälvningen på senare tid.

Hon tog över tyglarna i december 2019, efter att hennes företrädare Antti Rinne fick kasta in handduken bara några månader in i sitt statsministerskap.  Marin klev på efter bara sex månaders ministererfarenhet som transport- och kommunikationsminister, vid den tiden den yngsta regeringschefen i världen.

Ingen förväntade sig då att jobbet skulle innebära att hantera en global pandemi och ett anfallskrig mot Ukraina från det land som Finland delar 1340 kilometer gräns med.

Ingen räknade heller med att Marin skulle katapulteras till nästan rockstjärnestatus på den internationella scenen. Rent politiskt för sin no-nonsense-inställning till Ryssland, sitt stöd för Ukraina och för den roll hon har spelat för att bryta den finska neutraliteten och skicka sitt land i armarna på Nato. Men på den lite mer färgstarka sidan blev hon också huvudstjärnan i det så kallade partygate, där hon i en läckt video släpper loss på dansgolvet med ett gäng vänner.

Dött lopp

Även om det finska valet i slutspurten är ovanligt öppet ser det svårt ut för Marin att behålla posten. Lite paradoxalt, för som person är hon den politiska figur i startfältet som har den överlägset största attraktionskraften, enligt opinionsmätningar. Hon ligger ljusår före sina främsta rivaler från konservativa Enhetspartiet och högernationalistiska Sannfinländarna.

Samtidigt är det fullständigt dött lopp mellan de tre partierna i mätningarna, där de ligger inom en procentenhet från varandra.

Altingets gratis nyhetsbrev

Marins socialdemokrater verkar stå inför en smärre framgång jämfört med valet 2019, men hennes vänsterkoalition om fem partier spås ha väldigt små chanser att överleva. Även om de av en slump kan bilda majoritet har Centern, som nog bäst kan beskrivas som Finlands ideologiska motsvarighet till Liberalerna, ingen vidare aptit på att hålla fast vid det röda laget.

Marin riskerar alltså att skriva in sig i samma historiebok som både Danmarks tidigare statsminister Helle Thorning-Schmidt (S) och Magdalena Andersson (S), som förlorade makten förra året. Båda ledde sina socialdemokratiska partier till framgångar i valen, men kunde inte behålla makten.

Krig och pandemi

Om man i stället tittar på Sanna Marins politiska resultat har hennes regeringstid först dominerats av en pandemi och sedan av ett krig initierat av vad som är Finlands största granne och tredje största exportmarknad.

På plussidan hyllas hon av sina anhängare för att bland annat ha tagit Finland tryggt genom pandemin, reformerat föräldraledighetsreglerna och genomfört en omfattande välfärds- och hälsovårdsreform – utöver det allt överskuggande beslutet att föra Finland in i Nato – ett beslut som hon delar med president Sauli Niinistö.

Områden där hon inte har nått sitt mål är bland annat centrala frågor som att utvidga samernas självbestämmande, transpersoners rättigheter och frågor på klimatområdet, där hon satte upp ett ambitiöst mål om klimatneutralitet till 2035, men inte har kommit så långt med att uppnå det, påpekar Mikko Poutanen.

Men hennes största akilleshäl är den finländska ekonomin, som just nu står inför en mild recession, enligt Finlands riksbank.

Oppositionen har här förvandlat den pågående valrörelsen till en fråga om ekonomiskt ansvar, eller brist på sådant, hos en regering vars ledare huvudsakligen består av yngre kvinnor.

– De lutar sig mot mycket moralistiska metaforer genom att till exempel säga ”det här är vad som händer när du lämnar kreditkortet till dina barn”. De behöver inte ta itu med vad de specifikt skulle ha gjort annorlunda. De behöver bara skapa en allmän känsla där de säger: titta på dem och titta sedan på oss. Vem tror du tar bäst hand om dina pengar, säger Mikko Poutanen.

Både han och Peter Stadius, professor i Nordenstudier vid Helsingfors universitet, beskriver skuldfrågan som en moralfråga för finländarna.

– Det tilltalar det finska folket. Man får höra att det som gäller för en privat ekonomi också gäller för den statliga ekonomin, vilket inte riktigt stämmer. Men folk faller för det när oppositionen säger att Socialdemokraterna inte har någon ekonomisk verklighetsuppfattning, säger Peter Stadius.

Dubbelt så hög statsskuld som Sveriges

Om man tittar på de senaste siffrorna från EU:s statistikbank, Eurostat, är Finlands statsskuld dubbelt så hög som både Sveriges och Danmarks. Men den ligger fortfarande under EU-genomsnittet och är för närvarande i nivå med Tyskland – en långvarig medlem av den europeiska ekonomins åtstramarklubb, som få skulle anklaga för att leva våldsamt över sina tillgångar.

Samtidigt måste det ses i ett sammanhang där både EU:s skuld- och statsstödsregler till stor del har upphävts just för att göra det möjligt för länder att reagera på det ekonomiska tryck som externa faktorer utsätter deras samhällen för.

Därför, påpekar Peter Stadius, finns det också röster i debatten som säger att hela diskussionen om den finländska statsskulden är helt snedvriden.

– Men det finns ett outtalat scenario där vi kommer att bli Grekland om vi spenderar för mycket pengar. Det är sådana spöken som manas fram i valrörelsen, säger professorn. 

Europeiskt skvaller

Ute i Europa har intresset fokuserat på vad Sanna Marin ska göra om hon inte lyckas övertyga finländarna om att få fortsätta som statsminister.

Hennes namn står högt i kurs i samband med de byten på toppositioner i EU som sker nästa år, då en ny utrikespolitisk chef och nya ordförande för både EU-kommissionen och Europeiska rådet ska hittas.

– En profil som Sanna Marin skulle vara mycket efterfrågad i EU-sammanhang, just för att hon kan tilltala unga och på grund av det globala inflytande hon har, säger Rikhard Husu, korrespondent i Bryssel för den finska statliga radio- och tv-kanalen YLE.

Tar inte mycket plats i EU:s mötesrum

Han beskriver henne som extremt kontrollerad hon står framför kamerorna. Något som är frustrerande som journalist eftersom det är svårt att få henne att förhålla sig till något annat än vad hon har planerat att säga.

– Det handlar också om hennes medvetenhet om hur de här uttalandena har en annan tyngd än vanligt på grund av den status hon har fått. Många lyssnar på Finland på ett helt annat sätt nu, vilket också spelar en roll.

Det leder till något av en paradox när man talar om någon som nämns som en ny europeisk galjonsfigur. Enligt Altingets källor är hon bakom de stängda mötesdörrarna inte den som tar mycket plats i rummet när de 27 EU-ledarna möts. Det noteras också att hon väljer att prata finska där inne, medan de flesta andra föredrar att prata engelska eftersom de då kan kommunicera mer direkt.

Hur väl detta passar in i en internationell roll är lite svårt att få ihop. Det stämmer dock väl överens med att hon också bestämt har vägrat att uttrycka sig på svenska hemma i det annars tvåspråkiga Finland. Även om det är brukligt att en finsk statsminister gör det – oavsett om de är särskilt bra på det eller inte.

Rikhard Husu från YLE tror att det delvis beror på att hon har väldigt svårt att röra sig utanför sin bekvämlighetszon av rädsla för att säga något fel. Men han utesluter absolut inte att Sanna Marin skulle vara intresserad av ett internationellt jobb om vindarna inte blåser i vägen på söndag.

Det skulle också kunna vara aktuellt med uppgifter lite närmare hemmet. Nästa år väljer Finland en ny president och där finns hennes namn redan i spekulationerna. Hon förnekar att hon skulle vara intresserad. Men det måste hon säga, påpekar Rikhard Husu.

– Det är ett sådant lopp där alla säger nej tills de säger ja.

Artikeln är redigerad, översatt och även publicerad på Altinget.dk.

Nämnda personer

Sanna Marin

Strategisk rådgivare Tony Blair Institute
pol. mag. offentlig förvaltning (Tammerfors uni., 2017)

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00