EU:s böter till Apple och Meta blir bensin i handelskriget med USA

Apple mottog redan i mars förra året ett bötesbelopp på 1,84 miljarder euro för sina App Store-metoder, liksom Google fick ett avsevärt högre bötesbelopp på 2,4 miljarder euro i september förra året, efter en mångårig rättslig tvist som sträcker sig hela vägen tillbaka till 2009.

De nya böterna kommer dock betydligt snabbare och rör företagens agerande under 2024.

Beslutet slår mot centrala inkomstkällor

Med storleken i åtanke är det i verkligheten troligen också det så kallade ”cease-and-desist”-beslutet mot de två företagen som slår hårdast.

Ett beslut riktat mot Apples App Store och Metas användning av personliga annonser, där användare antingen måste betala för Metas tjänster med pengar eller med sina data.

Båda är möjligen de mest centrala intäktskällorna för företagen.

Men Bryssel har heller inget val.

Beslutet innebär att Apple och Meta senast i juni måste ändra App Store respektive användningen av de personliga annonserna. Om de inte gör det, kan kommissionen utfärda böter för varje dag som företagen bryter mot lagen.

I grunden är beslutet politiskt

Mark Zuckerberg och Meta har löpande försökt dra i politiska trådar och få Trump att ingripa och motverka det potentiella straffet, och presidenten har också offentligt refererat till DMA:n som ”utpressning från utlandet”.

Det budskapet upprepades under timmarna efter nyheten, då Vita huset kallade böterna för en ”ny form av ekonomisk utpressning” som USA inte kommer att tolerera.

Facebook följde Trumps narrativ och kallade beslutet för en mångmiljardtariff som tvingar amerikanska företag att ändra sina affärsmetoder, medan kinesiska och europeiska företag går fria.

I Bryssel kallade Teresa Ribera, EU:s vice ordförande för en ren, rättvis och konkurrenskraftig omställning, beslutet för ”balanserat” och techjättarnas beteende för ett brott mot ”förutsägbara regler”.

Budskapet från EU är också att böterna absolut inte ska ses som en del av handelskriget med USA, utan enbart handlar om redan etablerad lagstiftning.

Men verkligheten är en annan, och tiden har hunnit ifatt möjligheten att hålla större politiska frågor på separata spår. DMA:n är naturligtvis lagstiftning och ska ses som sådan, men beslutet om vilka ärenden som verkligen ska drivas är i slutändan politiskt.

Boten en del av större förhandlingar

På samma sätt talar beslutet inte bara till teknik- eller handelsspåret, utan drar också politiska trådar till Ukraina-frågan och USA:s offensiva uttalanden om hur de i slutändan ser ramarna för ett fredsavtal – ännu ett område där USA och EU står öga mot öga.

Italiens premiärminister Meloni var på besök hos Trump häromveckan, och rykten gör gällande att EU medvetet väntade med att offentliggöra böterna för att inte störa de samtalen.

Efter mötet med Meloni uttalade Trump att han ”inte skulle ha några problem” med att sluta ett handelsavtal med EU.

Men Bryssel kunde inte vänta längre, eftersom ett beslut skulle fattas efter den 28 mars, och politiseringen bara skulle tillta för varje dag.

Det råder ingen tvekan om att Trump kommer att se detta som en del av de ökade ekonomiska och politiska spänningarna, och vi kan förvänta oss att det dras in i de större politiska förhandlingarna mellan USA och EU, oavsett hur mycket Bryssel försöker hålla isär sakerna.

Trump utfärdade i februari det första memorandum som drog in techjättarna i hans transaktionella America First-strategi.

Under en rubrik om att försvara amerikanska företag beordrade Trump utredningar om behovet av tullar mot länder som kräver att amerikanska techföretag betalar så kallad ”skatt på digitala tjänster”.

Ett intressant lackmustest

Böterna blir ännu mer bränsle på Trumps bål, som har sin grund i känslan av orättvisa:

Att resten av världen utnyttjar USA och inte behandlar amerikanska företag likvärdigt med sina egna eller andras.

Böterna blir ännu mer bränsle på Trumps bål, som har sin grund i känslan av orättvisa

Men böterna blir också ett intressant lackmustest på hemmaplan i USA. Hur kraftfullt kommer Trump att reagera, och kan han använda ärendet för att stärka sitt grepp och öka sitt inflytande över de amerikanska techjättarna?

Det är fortfarande oklart var administrationen står i fråga om konkurrenslagstiftning och techföretagens monopolställning.

Gail Slater har just tillträtt som ny konkurrenschef och är känd för att vara en ”antitrust-hök” i en tid då Google och flera andra har stora rättsprocesser hängande över sig i USA.

Samtidigt befinner sig Trump själv i en helt annan och betydligt mer positiv position gentemot techföretagen än han gjorde förra gången han satt vid makten, då han i hög grad var starkt kritisk mot dem.

Vilket ju främst handlar om att de har ”kysst ringen” och gett honom sitt tydliga stöd.

Och administrationen har hittills varit splittrad – medan Elon Musk naturligt nog har representerat en ”håll fingrarna borta”-inställning gentemot Silicon Valley, har vicepresident Vance varit betydligt mer kritisk och till och med tidigare berömt Biden-administrationen för dess hårda linje mot techjättarna.

Kombinationen av en Musk som är på väg ut, en stark konkurrenschef som är på väg in och EU:s böter på bordet innebär i hög grad att relationen mellan Silicon Valley och Vita huset just nu är föremål för omförhandling.

Bryssel kommer inte att vika ner sig

Frågan är om techjättarna kommer att krypa ännu längre till korset inför Trump, vilket i så fall skulle ge honom möjlighet att använda EU:s böter i sitt politiska spel och i försöken att samla ännu mer makt kring sig själv.

Trumps gensvar till EU kommer alltså i hög grad att bero på hur mycket han upplever att Silicon Valley underordnar sig hans auktoritet.

Från EU:s perspektiv sänder böterna – och sannolikt deras timing mer än deras storlek – i slutändan en tydlig signal om ett Bryssel som inte låter sig skrämmas av en spänd situation och ett potentiellt handelskrig med USA.

Om ett Europa som står fast vid sina grundläggande demokratiska principer, inklusive skyddet av sina medborgare.

Men Bryssel har heller inget val.

Av både juridiska, politiska och geopolitiska skäl måste DMA:n tillämpas på ett tydligt och kraftfullt sätt – allt annat skulle ses som en allvarlig försvagning och eftergift från EU:s sida i en tid då man gör allt för att framstå som självständiga och starka.

Texten har tidigare publicerats på Altinget.dk.