Ett tryggt samhälle byggs inte genom att låsa in barn

Mattias Ingeson och Jonatan Saldner
Generalsekreterare respektive Sverigechef, Erikshjälpen
Sverige står inför ett verkligt problem: Grovt våld där barn används som utförare med ett ofattbart lidande för alla brottsoffer. Det är en oroande samhällsutveckling som behöver bemötas med krafttag.
Men lösningen kan inte vara att behandla barn som vuxna i rättssystemet. Den måste vara att förebygga gängens rekrytering genom att stärka tidiga insatser för att ge barn skydd och stöd. Rättsväsendet ska i stället rikta sitt fokus mot de vuxna som utnyttjar barnen.
Ignorerar Lagrådets kritik
Under torsdagen meddelade regeringen att man, trots hård kritik från flera remissinstanser och från Lagrådet, väljer att gå vidare med förslaget om sänkt straffrättsålder, som planeras att införas den 2 augusti.
Den 13 april genomfördes manifestationer runt om i landet med budskapet att barn inte ska sitta i fängelse. Hundratals människor samlades för att gemensamt ta ställning för barns rättigheter, och mot en utveckling där straff riskerar att ersätta stöd.
Representanter från civilsamhällesorganisationer, fackförbund, trossamfund och andra som möter barn i utsatthet deltog, tillsammans med engagerade medborgare, föräldrar och unga.
Sveriges barnsyn har på många sätt fram tills nu varit unik. Vi har stått upp för barns rättigheter, gått före och visat vägen. Vår grundsyn har handlat om att vuxna bär ansvaret även när barn gör fel, och när barn gör fel ska deras rättigheter respekterats. Nu är vi på väg att överge den principen.
Barnfängelser löser inte grundproblemet
Att låsa in barn som begår allvarliga våldsdåd kan framstå som en kraftfull och nödvändig åtgärd. Men risken är stor att det får motsatt effekt. Barn är fortfarande under utveckling och har inte samma förmåga som vuxna att förutse konsekvenser. När barn dras in i grov kriminalitet är det ett tecken på att samhället har misslyckats.
Enligt Brottsförebyggande rådet är nio av tio barn som begår allvarliga brott redan kända av socialtjänsten. Problemet är inte brist på kontroll, utan brist på fungerande stöd.
Svaret borde därför vara mer – inte mindre – ansvarstagande från vuxenvärlden. Forskningen ger inget stöd för att sänkt straffrättsålder minskar brottslighet. Tvärtom visar studier att frihetsberövande av barn ökar risken för stigmatisering, fördjupat utanförskap och en befäst kriminell identitet.
Fokus bör ligga på förebyggande insatser
Vi vill därför i stället se att fokus riktas mot förebyggande insatser: närvarande vuxna, stärkt och tidigt stöd i skolan och till familjer. Samtidigt behöver barn- och ungdomsvården byggas ut för att säkerställa omhändertagande och rehabilitering för barn som begår brott.
Det som saknas för att genomföra detta systematiskt och i stor skala är tydlig ansvarsfördelning, resurser och samordning
Det finns många goda exempel där samverkan mellan polis, skola, socialtjänst och civilsamhället tidigt fångat upp barn som riskerar att hamna i grov kriminalitet. Men det som saknas för att genomföra detta systematiskt och i stor skala är tydlig ansvarsfördelning, resurser och samordning.
Nu har också Sveriges högsta rättsliga granskningsorgan, Lagrådet, avstyrkt förslaget om sänkt straffbarhetsålder. De bedömer att det inte kan antas nå syftet att minska brottsligheten utan riskerar att öka rekryteringen av ännu yngre barn.
Det strider även mot svensk lag och barnkonventionens krav på frihetsberövande som sista utväg och under kortast möjliga tid.
Rösta nej till sänk straffbarhetsålder
Vi uppmanar därför riksdagspolitiker att rösta emot lagförslaget om sänkt straffbarhetsålder. Politik handlar om val och det finns andra vägar. Vägar som värnar både barns rättigheter och samhällets långsiktiga trygghet.
Ett tryggt samhälle byggs inte genom att låsa in barn. Det byggs genom att skydda dem – också när det är svårt.











