En vänsterpartistisk nagel i Löfvens och Lööfs öga

Stefan Löfven föll, vilket förvånade få. Även om partiledarna i riksdagen motiverade sina knapptryckningar med alltifrån sjukvård till brottsutveckling, från pandemi till arbetslöshet och miljöpolitik, så är det inte dylika sakfrågor som har avgjort något partis ställningstaganden i dag.

Vad det här handlar om är inte ens så mycket vad som händer nu – efter omröstningen – som det handlar om att rigga spelplanen inför nästa val. Det 2022, alltså. Det är det som styr hur partierna agerar i den kris som utspelar sig.

En vänsterpartistisk nagel i Löfvens öga

För Nooshi Dadgostar handlar detta kort och gott om att låta sina väljare veta att dörrmattestämpeln är passé och att vänsterväljare framöver kan vänta sig ett aktivt Vänsterparti som tänker krama ur sina riksdagsmandat mesta möjliga påverkan. Hennes anförande i kammaren i dag på förmiddagen var ett brandtal av rang.

De som har röstat emot mig ”har inget alternativ”, påtalade Löfven. Må så vara, men det som har hänt blottlägger att något sammansvetsat alternativ har i realiteten inte Löfven heller. 

Nej, Dadgostar behöver inte rädas vare sig extra val eller valet 2022. Framöver tänker Dadgostar sätta en vänsterpartistisk nagel i ögat på Stefan Löfven – och den andra på Annie Lööf.

Löfven inte sugen på extra val, men kan nödgas till det

För Stefan Löfven är det just denna omständighet som talar för att han förmodligen inte är så sugen på extra val. Det finns lite för många vänsterväljare som gillar tanken på att Löfven får en uppsträckning från vänster efter sina många liberala eftergifter under mandatperioden.

Att få kvitto på detta i ett extraval är inte hur Löfven vill kratta manegen inför 2022. Samtidigt, får han klart för sig att han inte skulle kunna tillträda med en Löfven II-regering vid talmansrundor, så blir extra val ändå hans enda utväg.

”En högst tillfällig majoritet”, kallade Löfven vid sin pressträff den majoritet som röstade emot honom i dag. Så är det otvivelaktigt. Men det är samtidigt en påminnelse om hur en folkvald församling fungerar, eller kan fungera. Det kan hända att tillfälliga majoriteter agerar ihop.

De som har röstat emot mig ”har inget alternativ”, påtalade Löfven. Må så vara, men det som har hänt blottlägger att något sammansvetsat alternativ har i realiteten inte Löfven heller. 

Lööfs valrörelse sabbad

Annie Lööf har inga direkta skäl att rädas ett extra val rent opinionsmässigt. Sannolikt skulle hon skopa upp lite liberala röster från L och på pappret se framgångsrik ut. Men hennes position inför valet 2022 skulle punkteras eftersom det nu är tydligt att ett regeringssamarbete av dagens snitt helt enkelt måste ta hänsyn till Vänsterpartiet.

Att skriva överenskommelser om att utesluta V från påverkan är inte ett alternativ och det betyder att Lööf inte längre kan ducka frågor om vilka konstellationer hon egentligen ser framför sig. Och det är väl egentligen den här omständigheten som har skapat de många avhoppen från Centerpartiet under senare tid, många har sett en valrörelse framför sig där man gång på gång tvingas förhålla sig till vad också Vänsterpartiet tycker. 

Liberaler utan kort på hand

Liberalerna har all anledning att vara rädda för extra val, men har samtidigt inte särskilt många kort på hand. Man har redan sagt vilken statsminister man vill ha i nästa val och i händelse av misstroendeförklaring så faller Januariavtalet.

För L vore talmansrundor åtminstone en chans på att få vara kvar i riksdagen, om Sabuni lyckas vända opinionen. Ett extra val vore en ren dödsstöt för partiet, men för Sabuni gäller nu att löpa linan ut. Om hon sprang och gömde sig bakom Lööf och Löfven hade de väljare partiet nu har riktat in sig på straffat henne etter värre 2022. 

KD ligger också pyrt till

Kristdemokraterna har lite samma läge. Opinionsmässigt ligger man tråkigt till, men man måste fullfölja och jaga makten när en chans erbjuds. Även här vore talmansrundor en liten andningspaus, medan extra val innebär risker.

M och SD

Varken Moderaterna eller Sverigedemokraterna behöver rädas extra val. Visst kan det gå både nån bit upp eller ned – lite beroende på hur borgerliga väljare mobiliserar kring L och KD, men i stora drag har båda dessa partier ett stabilt läge.

Man hoppas förmodligen ändå på talmansrundor – med resultatet att Kristersson får uppdraget att bilda regering. Den utgången är långtifrån självklar, men likväl inte omöjlig. Det finns en och annan oklar röst i riksdagen och det räcker att en eller några sådana väljer att avstå i en omröstning. Om Löfven inte lyckas blidka både C och V samtidigt kan uppdraget att bilda regering mycket väl gå över till M. Men sen då? 

För Kristersson kommer veckan gå ut på att sondera sina möjligheter vid en talmansrunda och samtidigt behålla sitt pokerfejs, så att Löfven inte för ett ögonblick tror att Kristersson skulle ha en chans – för då kommer Löfven utlysa extra val direkt, trots att han egentligen inte vill.