Djurens rätt: Ett händelserikt år för djuren

Att det har varit ett händelserikt politiskt år har nog inte undgått någon. Det är också fallet när det gäller djurfrågorna, både på kommunal, nationell och internationell nivå.

Smittspridning från djurhållning

Året började hoppfullt när regeringen den i januari kallade till pressträff och meddelade att minkavel förbjöds under året, som en konsekvens av coronapandemin och smittspridningen på farmerna. Ett beslut som gav hopp till de nära 8 av 10 svenskar som vill se minkfarmerna avvecklade permanent.

Djurens rätt följde upp med åtgärdspaket och en rapport om hur en styrd avveckling av minkfarmerna skulle kunna gå till, men ändå beslutade Jordbruksverket i slutet av året att tillåta minkavel igen med vissa restriktioner. En stor besvikelse och ett beslut vi kort därpå överklagade.

Vad som kom lite i skymundan i samband med pressträffen i januari var att regeringen också gav i uppdrag åt Jordbruksverket att granska djurhållning överlag med fokus på risker för uppkomst och spridning av nya smittor mellan djur och människa, så kallade zoonoser. Enligt en opinionsundersökning från Novus är drygt hälften av alla svenskar oroade för smittspridning från storskalig djurhållning. Utredningen och de kraftfulla åtgärder som den bör generera ser jag fram emot att ta del av inom kort.

”Havregrädde på moset”

Även på den internationella politiska arenan har det blivit tydligt att vår relation med djur behöver förändras. Det europeiska medborgarinitiativet End the Cage Age som Djurens rätt och 170 andra djurorganisationer länge arbetat med ser nu ut att bli verklighet och kommissionen ska ta fram ett lagförslag för att förbjuda samtliga burar inom livsmedelsindustrin i EU.

Det är en enorm framgång för miljontals djur och vi är stolta över att ha kommit så här långt. Att den svenska regeringen ställde sig bakom initiativet trots att de inte vill förbjuda hönor i burar i Sverige, var havregrädde på moset. Nu kommer vi arbeta för att utfasningen av burarna i Europa ska gå så snabbt som bara möjligt, för djurens skull.

Kommunernas bidrag

På hemmaplan har det hänt mycket på kommunal nivå gällande djurs välfärd. I Djurens rätts ranking av landets mest djurvänliga kommuner hamnade landsbygdskommuner och mindre städer i topp. Allra högst upp fanns Askersund, tätt följt av Oxelösund på en andraplats. Topplaceringarna berodde bland annat på seriösa satsningar på växtbaserad mat och högt ställda djurskyddskrav vid upphandling.

Det är omöjligt att säkerställa djurskyddet i det tempo som sker på slakterierna.

Det var också främst kommunerna som agerade när Aftonbladet granskade lidandet i kycklingindustrin. På Kronfågels anläggning utanför Katrineholm slaktas drygt en miljon kycklingar varje vecka. En ofattbar siffra att försöka ta in. Först ut att sluta köpa in produkter från Kronfågel var Göteborg. Drygt 90 andra kommuner följde efter.

På nationell nivå diskuterades återigen kameraövervakning på slakterier och stopp för plågsam koldioxidbedövning, men ännu har inga konkreta förändringar har skett. Det är uppenbart att det inte längre går att prata om enskilda misstag när djur hanteras som varor på löpande band. Det är omöjligt att säkerställa djurskyddet i det tempo som sker på slakterierna. Djurfabrikerna måste monteras ned.

Behövs en djurskyddsminister

I juli kom beskedet att landsbygdsministern Jennie Nilsson (S), som hittills ansvarat för djurfrågorna, lämnade sitt uppdrag i samband med en statsministeromröstning. Ingen ny tillsattes utan hennes uppdrag blev i stället en del av näringsministerns portfölj. Redan tidigare var det problematiskt att djurens intressen tvingades tävla med näringens, och nu blev intressekonflikten ännu mer påtaglig. När djurfabrikerna vill producera mer för att tjäna mer så är det djuren som drabbas hårdast, tätt följt av klimatet och folkhälsan. Behovet av en särskild djurskyddsminister har med andra ord blivit tydligare än någonsin.

Två saker har trots detta tagit stora kliv framåt. Regeringen har överlämnat en proposition till riksdagen som strängare straff för brott mot djur och en lagrådsremiss om krav på märkning och registrering av katter. Båda är frågor som Djurens rätt envist arbetat med under lång tid som en del i att höja djurs status.

Regeringen måste växla upp

Några insatser har också skett från enskilda partier som är värda att nämna. Miljöpartiet blev först i Sverige i att lansera ett djurpolitiskt program som tar ett helhetsgrepp om den förändring som måste ske. Jag ser fram emot att fler nu följer efter. En annan viktig händelse var att Liberalerna gick ut med att de ställer sig bakom en avveckling av minkfarmerna, medan Socialdemokraterna under sin kongress röstade för att behålla den kontroversiella näringen, även om det var med liten marginal.

Här finns potential för förändring inför nästa år och jag hoppas att vi äntligen kan få se ett slut på pälsindustrin i Sverige.

Inför nästa år hoppas jag att den nytillträdda regeringen växlar upp sitt arbete för djuren, det behövs verkligen för att nya skandaler ska undvikas. Jag ser också fram emot att diskutera djurfrågor i den kommande valrörelsen. Den plågsamma bedövningen av grisar innan slakt behöver fasas ut, men det behövs också ökade satsningar på växtbaserade livsmedel och en kraftigt minskad köttkonsumtion för att stoppa skandaler och det systematiska lidandet i djurfabrikerna.