"Diskussionen om Brexit – ett symptom på EU:s problem"

DEBATT. Oavsett hur det går när britterna folkomröstar om EU måste dagens demokratiska underskott lösas ­– för hela unionens bästa, skriver Max Andersson, EU-parlamentariker (MP).

Av: Max Andersson

EU-parlamentariker Miljöpartiet de gröna

I sommar röstar britterna om de ska stanna kvar i EU eller lämna unionen – ett Brexit. Oavsett om det blir ett ja eller ett nej är folkomröstningen ett resultat av en sund skepsis mot ett system som fungerar dåligt. EU behöver förbättras från grunden, inte bara för britternas skull, utan för hela unionens bästa.

Den troligaste utgången av omröstningen i dagsläget är att Storbritannien stannar kvar inom EU. Överenskommelsen som Cameron har förhandlat fram med de övriga statscheferna kommer dock inte att lösa de verkliga problemen med EU. Cameron behöver visa på en förhandlingsseger för att kunna vinna folkomröstningen, men även om överenskommelsen innehåller några bra delar, så är helheten ganska tunn. De verkliga problemen, de som ledde till den här krisen från första början, kommer att kvarstå.

Makten flyttas

Det största problemet med EU är att det har tappat kontakten med folket. Allt mer makt har flyttats från medlemsländerna till Bryssel och beslut inom allt fler politikområden fattas över huvudet på både nationella parlament och medborgare. Nyligen publicerades regeringsutredningen ”EU på hemmaplan” som visade på en skrämmande låg kunskap om EU i Sverige. När folk inte känner till vilka beslut som fattas och hur de kan påverka lagstiftningen leder det till ett demokratiskt underskott.

Cameron förhandlade visserligen till sig möjligheten för nationella parlament att visa ett rött kort när de anser att förslag till EU-lagar bryter mot subsidiariteten, men det kräver att 55 procent av medlemsländernas parlament protesterar inom 12 veckor. Det förefaller osannolikt att det kommer att användas.

Det så kallade gula kortet som finns redan i dag och som utlyses om en tredjedel av de nationella parlamenten protesterar, har hittills bara använts två gånger. Det måste bli enklare att använda de gula och röda korten och dessutom borde det införas ett så kallat grönt kort som ger nationella parlament rätten att föreslå ny lagstiftning eller göra ändringar i befintliga lagar.

Svenskt undantag

Ett annat problem med EU är risken att eurozonen fattar beslut som får negativa följder för länder som har valt att stå utanför valutaunionen. I överenskommelsen med Storbritannien nämns säkerhetsmekanismer som icke-EMU länder ska kunna åberopa, men det återstår att se vad det kommer att betyda i verkligheten. Det behövs tydliga garantier för att rättigheterna för länder med egna valutor ska respekteras. För Sveriges del gäller det även att få till stånd ett permanent undantag från valutaunionen.

Storbritannien kommer även att få undantag från fördragets skrivning om en ”ever closer union” som förtydligar att det inte finns någon förpliktelse för landet att ingå i en långtgående integrationsprocess. Det är oklart vad detta kommer att innebära i praktiken, men det vore rimligt att även andra länder som vill att EU ska vara ett samarbete mellan länder och inte en egen statsbildning också fick samma undantag.

Som det ser ut just nu i opinionsmätningarna väger det jämnt mellan de två sidorna i folkomröstningen. EU-motståndarna kännetecknas av ett starkt engagemang, men starka krafter på deras sida använder sig delvis av en främlingsfientlig argumentation som jag och många andra progressiva EU-kritiker ser som helt oacceptabelt.

Uppförsbacke

Förespråkarna har hittills haft svårt att komma igång med sin kampanj och har inte riktigt hittat samma glöd. Den brittiske miljöaktivisten och journalisten George Monbiot skrev till exempel nyligen i The Guardian att han har börjat hata EU på grund av dess demokratiska brister och storföretagsvänliga politik, men att han trots det kommer att rösta för att Storbritannien stannar inom unionen då alternativet är värre.

De som vill stanna i EU jobbar i uppförsbacke, men erfarenheterna från många folkomröstningar tyder på att den sida som vill bevara status quo tenderar att gå framåt under loppet av en kampanj.

Det finns mycket att vara kritisk till om hur EU ser ut i dag och det finns många problem som behöver lösas. Jag jobbar i EU-parlamentet med att stärka de nationella parlamentens roll, minska EU-budgeten och ge bättre villkor för de länder som inte är med i EMU.

Brexit-diskussionen har hittills mest handlat om att göra EU bättre för Storbritannien. Men den viktiga frågan är hur vi kan få EU att fungera bättre för alla. Oavsett hur det går den 23 juni så kommer vi att bli tvungna att ta itu med EU:s demokratiska brister.

Forrige artikel Istället för lönesänkningar – investeringar och utvecklingsoptimism Istället för lönesänkningar – investeringar och utvecklingsoptimism Næste artikel L: L: "Företagande istället för infrastrukturprojekt à la sovjet"