Det måste löna sig för skogsägare att göra nytta för miljön

De flesta stigar i skogen har ännu inte trampats. Stigar som inte leder till dagens ytterligheter som maximal avverkning eller ingen avverkning alls. Utan stigar som startar med samarbete där landsbygd, företagande och lönsamhet kommer före största möjliga virkesproduktion till varje pris.

Jobben inom skogsbruk försvinner

Debatten om skog och skogsbruk är intensivare än någonsin. Men en aspekt glöms väldigt ofta bort. Nämligen: Hur kan de svenska skogarna bidra till landsbygdens försörjning på ett bättre och mer långsiktigt hållbart sätt än i dag?

För att tala klarspråk: Jobben inom traditionellt jord- och skogsbruk försvinner snabbt. Antalet årsarbeten i svenskt skogsbruk är nu nere på 16 000, antalet skogsägare som helt kan leva på avverkningarna från den egna skogen är ännu färre. Andelen i lokalbefolkningen som lönearbetar med sommarens skogsvård är snart försumbar. Nu planeras för självkörande skogsmaskiner och på sikt timmerbilar utan förare. De svenska virkespriserna gör inte skogsägare glada, då priserna tillhör de lägsta i Europa. Lönsamheten för både skogsägare och entreprenörer fortsätter att falla.

Mångbruk ökar inkomsterna

Dessbättre kan nya jobb och bättre försörjning skapas med samma jord och skog som bas. Men då behöver vi tänka nytt och bredda perspektiven. Att det går visas av att allt fler av oss landsbygdsbor blivit kombinatörer där många olika sorters verksamheter skapar en sammanlagd bättre ekonomi. Det är inte ovanligt att skogs- och jordbrukare nu har fem, sex olika verksamheter för att förädla produkter och tjänster. Med ett sådant mångbruk av jord och skog kan inkomsterna i många fall öka, medan riskerna samtidigt minskar. Man får fler ben att stå på.

Det finns sällan likhetstecken mellan maximal produktion och högre lönsamhet. Visst kan man exempelvis gödsla mer eller köpa nya byggnader och maskiner. Men det är inte alls säkert att sådana kostnader förbättrar lönsamheten. Så det gäller i stället att räkna rätt och fatta bästa möjliga beslut för att få bra siffror på sista raden.

Lönsamheten för både skogsägare och entreprenörer fortsätter att falla.

Lönsamhetsaspekten saknas ofta i skogens alla utredningar, rapporter och debatter. Fallande virkespriser ska i stället kompenseras med ökad produktion av virke. Men är det så enkelt? Nej, de flesta privata skogsinnehav är betydligt mindre både till yta och omsättning än de skogsgårdar som ofta visas upp i skogsdebatten. En kvinnlig medianskogsägare äger nio hektar och en man 14 hektar. Det finns helt enkelt ingen möjlighet att leva på en sådan liten skogsgård genom att konventionellt avverka träd och sälja virket som oförädlad råvara i dagens verklighet där köparen sätter priset. Men med kunskap, kreativitet och bredd kan alla skogsgårdar utgöra en viktig pusselbit till ägarens försörjning.

Många skogsföretag går med förlust

I utredningen Enklare skatteregler för enskilda näringsidkare framgår att 60 procent av landets 218 182 skogsbruksföretag, det vill säga merparten, normalt går med förlust. Ytterligare 17 procent redovisar nollresultat och endast 20 procent (!) går med vinst. En delförklaring kan vara att små skogsägare ofta redovisar få vinstår och många förlustår. Å andra sidan sprider många ut sina inkomster via skogskonton och liknande. Hela 36 procent av de privata skogsägarna uppger dessutom att de är passiva i sin näringsverksamhet.

Ofta ställs trakthyggen mot olika former av andra skogsskötselmetoder. Men det är en vilseledande utgångspunkt. Samtal om skogsbruk behöver lyfta frågan om hur ägaren på ett hållbart sätt vill använda sin jord eller skog. Den återkommande studien Skogsbarometern visar att endast åtta procent av landets skogsägare har god löpande ekonomisk avkastning som sitt främsta mål med skogsägandet. De allra flesta har andra mål. Ofta nämner de intresset av att skapa en bättre fastighet än hen förvärvade till nytta och glädje för kommande generationer. När man vet vilket mål man har med sitt skogsägande. Ja, då är det dags att bestämma vilken skötsel som krävs för att nå affärsmålet, fastigheten och landskapet man har tänkt sig.

Punkter för framtidens skogspolitik

Så vad kan göras?

Förutsättningarna för oss små skogsägare och stora skogsbolag skiljer sig mycket åt. Men småskogsbruket har tvingats att använda storskogsbrukets metoder och maskiner. Här är några punkter som bör tas med i samtalet om framtidens skogspolitik:

• I många år har det diskuterats att införa incitament för små skogsägare som gör bra saker för miljön. Det är dags att införa sådana incitament nu. Det ska löna sig att sköta sin skog mot högre naturvårdsnytta och andra mål samhället har med skogen.
• Våra skogar är små och storskogsbrukets maskiner passar illa här. SLU och Skogforsk måste få i uppdrag att åter utveckla småskalig teknik. Det har tyvärr åsidosatts i 20 år.
• Samhället måste uppmuntra forskning av nya och modernare skogsbruksmetoder.
• Samhället bör införa ett grundavdrag för aktiva skogsägare som vill sköta sin skog för högre mångfald och klimatnytta.
• Samhället bör införa ett kollagerstöd till skogsägare som vill öka sin biomassa och överhålla sina skogar för klimatnytta och högre framtida virkeskvalitet.
• Föreningar, skolor, universitet behöver med statens stöd inleda ett kunskapslyft, en bred utbildningssatsning i till exempel affärsutveckling, entreprenörskap och ekologi för att ge skogsägarna kunskap att utveckla företag i den egna skogen.