Debatt: Regeringens passivitet hotar svensk välfärd och konkurrenskraft

Det går inte att nog understryka EU:s betydelse för Sverige och hur de beslut som tas på EU-nivå påverkar regioner, kommuner, företag och privatpersoner. Trots denna insikt är regeringen på fråga efter fråga alldeles för passiv och senfärdig i EU-förhandlingarna, samt dålig på att förankra sin EU-politik med berörda parter. Eftersom mycket rör lagstiftningsförslag kan regeringens oförmåga att föra Sveriges intressen få irreversibla konsekvenser för vårt land.

"Värna svenska intressen"

Återkommande måste vi från KD ligga på regeringen för att agera mer proaktivt och värna svenska intressen. Några exempel:

• EU-kommissionens förslag på minimilöner riskerar att rubba den svenska tvåpartsmodellen och LO är en i raden av organisationer som kritiserar regeringen för att inte göra tillräckligt för att stoppa förslaget. När till och med Socialdemokraternas bundsförvant anklagar regeringen för försiktighet och passivitet är det om något stark kritik som regeringen måste ta till sig.
  
  
• Förhandlingarna om taxonomi syftar till att få fram ett gemensamt klassificeringssystem för miljömässigt hållbara investeringar. Nu riskeras vårt skogsbruk och vattenkraften att anses vara icke hållbara. Så även kärnkraften. Trots att kärnkraften och vattenkraften står för 80 procent av Sveriges elförsörjning så har regeringen ingen strategi för att lyfta svenska intressen. Även exempelvis Fortum har uttryckt kritik för att regeringen varit för passiv i förhandlingarna.
  
  
• Coronapandemin och den ökade globala konkurrensen har startat en diskussion, påhejad av bland annat Frankrike, om att ändra i EU:s statsstödsregler och konkurrenslagstiftning. Detta riskerar att missgynna Sverige som ett medelstort land samt små- och medelstora svenska företag. När det gäller exempelvis läkemedelsindustrin har vi från KD varit tvungna att ligga på regeringen för att beakta den svenska industrin. Återigen ser regeringen förbi svenska intressen.

En passiv regering

Jämfört med andra medlemsländer är den svenska regeringen ofta sent på i viktiga processer vilket minskar möjligheten att påverka. När det gäller förslaget om minimilöner har Kristdemokraterna uppmanat regeringen att stoppa förslaget genom att mobilisera ett stort antal medlemsländer. Regeringens strategi att passivt invänta ett rättsligt utlåtande och försöka minimera skadorna därefter duger inte.

En rapport från Lunds universitet visar också på att regeringen är dålig på att förankra sin EU-politik med berörda aktörer, såsom kommuner, regioner och företag. Detta är ett återkommande tema när vi för diskussioner med olika aktörer. Vi välkomnar givetvis när regeringen är lyhörd till våra inspel, men det blir också en märklig ordning när vi som riksdagsparti, med mycket mindre resurser än de nästan 5 000 anställda på regeringskansliet, får ta de kontakter som krävs för att inhämta inspel från andra.

Dags att lära av misstagen

Rapporter visar på att Sverige har relativt stort inflytande i EU, men då måste man också förvalta detta på rätt sätt. Både för att föra den politik man vill se, och stoppa skadliga förslag. Därför är det tragikomiskt att när regeringen faktiskt tog initiativ och introducerade sociala frågor på toppmötet i Göteborg 2017 så öppnade detta för förslag som riskerar att hota den framgångsrika svenska modellen. Det är hög tid att regeringen lär sig av sina misstag.