Debatt: Gör er redo för fler januariavtal

DEBATT. Kritikerna av januariavtalet fokuserar på svag ideologisk förankring, men missar att genomförandet av sakpolitiken med undantag från ett par liberala reformlöften följer tidplanen. Vi får räkna med fler januariavtal i framtiden, skriver konsulten tillika Timbros tidigare kommunikationschef, Philip Thomasson Lerulf.

Philip Thomasson Lerulf
Kommunikationskonsult, Paues Åberg och tidigare kommunikationschef, Timbro samt initiativtagare till Reformbevakaren


Snart två år efter att januariavtalet möblerade om svensk inrikespolitik går meningarna om överenskommelsen isär. Regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna håller fast vid att uppgörelsen var motiverad eftersom den stängde ute Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet från inflytande. Att båda dessa partier stärkt sitt stöd bland väljarna sedan valet 2018 och att vänstern numera är beredd att göra gemensam sak med Moderaterna och Kristdemokraterna i riksdagen tycks vara randanmärkningar enligt tillskyndarna.

Andra kritiker pekar på januariavtalets bristande ideologiska stringens och lyfter fram det faktum att aktuella frågor som engagerar väljarna, framför allt migration och kriminalitet, knappt nämns som en uppenbar svaghet.

Nya januariavtal framåt

Genomförandet av det sakpolitiska innehållet är betydligt svårare att kritisera. Halvvägs in i mandatperioden är det bara i några få fall som initiativ saknas, visar tankesmedjan Timbros sajt Reformbevakaren. Med undantag från de liberala reformlöftena om arbetsrätten och Arbetsförmedlingen pågår ett tillsynes träget arbete med att bocka av de 73 punkterna: utredningar tillsätts, betänkanden presenteras, förslag skickas på remiss och lagförslag läggs fram för beslut i riksdagen.

Osvuret är naturligtvis bäst, inte minst med hänsyn till pandemins påverkan, men med nästan två år kvar till nästa ordinarie val kan det mesta av det som utlovades i januariavtalet faktiskt bli verklighet.

Därför lär vi se nya januariavtal i framtiden. Grundläggande parlamentarisk matematik talar för det. Så länge som inget av de traditionella blocken vinner egen majoritet kommer partierna som gör anspråk på att styra landet att vara tvungna att sy ihop mer eller mindre lösa konstellationer. Ett växande fokus på skiljelinjer bortom höger och vänster har dessutom möblerat om spelplanen och skapat svårlösta spänningar både inom partierna och mellan forna samarbetspartier.

Saknas ideologisk klarhet

Utan ideologisk samsyn återstår egentligen bara krassa sakpolitiska kompromisser. Naturligtvis blev januariavtalet mellan regeringspartierna, C och L ett hopkok av partiernas olika viljor och fokus och naturligtvis kunde en sådan berättelse aldrig förväntas bjuda på ideologisk klarhet.

Urval av hjärtefrågor

Förutsättningarna för en moderatledd regering efter valet 2022 ser dock inte mycket bättre ut. En M/KD-regering med stöd av Sverigedemokraterna och kanske L lär ganska enkelt kunna enas om en stramare invandringspolitik och om att tillföra polisen och rättsväsendet större resurser. En sakpolitisk uppgörelse skulle på samma sätt som januariavtalet resultera i genomförandet av ett urval av partiernas hjärtefrågor.

Kanske tillförs även en passus om att stänga ute Miljöpartiet från framtida inflytande över migrationspolitiken. Men vi ska nog inte förvänta oss att politiken omsluts av någon djupare gemensam berättelse. Någon sådan finns helt enkelt inte.

Forrige artikel Debatt: Ett hållbart skattesystem måste uppfattas som legitimt Debatt: Ett hållbart skattesystem måste uppfattas som legitimt Næste artikel Rashidi: Slöjdebatten – en blind fläck i barnperspektivet Rashidi: Slöjdebatten – en blind fläck i barnperspektivet
  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Thomasson förstår inte hur statsbyråkratins starkt ideologiska maktutövning går till.

    Jag har i ett annat debattinlägg kommenterat SMHIs nye generaldirektör Wirtens diffusa uttalanden om myndighetsutövning. Med Wirten i styrelsen har Skogsstyrelsen beslutat att lägga om rättstillämpningen när myndigheten beslutar om avverkningsförbud för en skogsägare. Skogsstyrelsen och Kammarkollegiet har beslutat om avverkningsförbud med hänvisning till artskyddsbestämmelserna. Om skogsägaren vill ha tillbaka sin egendom måste han stämma staten. Hela utredningsbördan läggs på skogsägaren om han vill ha tillbaka sin egendom. En forskargrupp i Lund konstaterar att förfarandet helt saknar stöd i lagtext, förarbeten och praxis.
    Bakom förfarandet ligger en strategi som statsbyråkratin (regeringen+myndigheterna) utvecklat för att kunna bedriva en politik som saknar stöd i Riksdagen. Det sker genom att regeringen lurar Riksdagen att fatta beslut om allmänna målformuleringar och ett allmänt uppdrag till statsbyråkratin att utforma de närmare bestämmelserna för myndighetsutövningen. I kombination med att statstjänstemännen är ansvarsbefriade och att regeringen kan hävda att den inte får ingripa i enskilda ärenden har statsbyråkratin skapat ett system som möjliggör vilka övergrepp som helst mot medborgarna.
    Till saken hör att förvaltningsdomstolarna också är en del av statsbyråkratin genom att regeringen kan styra utnämningspolitiken. När det gäller viktiga ideologiska frågor är medborgaren rättslös.
    Påståendet att stödpartierna fått igenom en liberal politik genom januariöverenskommelsen är grundlös. Den verkliga politiken genomförs i det fördolda i statsbyråkratin. Om man skall stödja en minoritetsregering måste det villkoras med insyn i och kontroll av myndighetsutövningen och att riksdagsmajoriteten inte accepterar de av regeringen förelagda förslagen till allmänt hållna riksdagsbeslut.
    Thomasson verkar tro att ett 70-tal punkter styr statsbyråkratin. I realiteten har de begränsad verkan. Det skall bli intressant att se om C och L går i den fällan en gång till. Nästa överenskommelse borde bli långt mer detaljerad. Väljarna kommer att ha liten förståelse för borgerliga partier som ställer sig bakom en socialistisk statsbyråkrati.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Utredningar får inte granska myndigheternas förehavanden bara föreslå nya bestämmelser som staplas på de gamla.

    Förändringarna i statsförvaltningen sker ofta efter förslag från offentliga utredningar. Tidigare var de oftast parlamentariska och omfattade dels en granskning av hur den nuvarande statliga förvaltningen fungerade och förslag till hur den skulle förändras. Men under senare tid har regeringen börjat tillsätta expertutredningar som förhindrar insyn från Riksdagen och lätt kan styras genom tillsättning av experter.

    Ett exempel är den sk Skogsutredningen som först marknadsfördes som en utredning för att stärka skogsägarnas äganderätt , förmodligen ett krav från centerpartiet. Men utredningen förvandlades snabbt från en utredning om hur äganderätten skulle stärkas till en utredning om hur staten skulle kunna fortsätta att köra över skogsägarna.
    Redan i direktiven förbjöds nämligen utredaren att granska vad som låg bakom de ökande konflikterna och grunderna för myndigheternas angrepp på skogsägarna.bl a på vilka grunder Skogsstyrelsen och Kammarkollegiet plötsligt beslutade att vägra betala ersättning när de stoppade avverkningar. Det är i och för sig förvånande att centerpartiet och liberalerna gick med på att granskningen av myndigheternas agerande stoppades och hela utredningen ur äganderättssynpunkt blev värdelös. Att stärka äganderätten utan att granska myndigheternas agerande blir ju meningslöst. Regeringens plan är förmodligen att utredaren på experternas uppmaning skall föreslå nya byråkratiska regler som skall staplas på de gamla.Hade detta varit möjligt om utredningen varit parlamentarisk? Nej, förmodligen inte.

    Ett sätt att begränsa Riksdagens insyn och inflytande är således att tillsätta utredningar som styrs av statsförvaltningen själv och deras närstående lobbyorganisationer, i det här fallet Naturskyddsföreningen. Granskningen av myndigheterna stoppas således av regeringen och de inblandade myndigheterna.
    Om regeringen tillsatte en parlamentarisk utredning skulle den ganska snart komma fram till att mycket av problemen i skogsbruket till stor del orsakas av den ansvarsbefriade statsbyråkratin och precis som 1994 föreslå en avreglering av de regleringar som motverkade gällande riksdagsbeslut, bl a älg- och annan viltförvaltning och ädellövlagen som innebär att en skogsägare som planterar ek eller bok på sin mark omedelbart förlorar bestämmanderätten över den marken till staten och blir skadeståndsskyldig om den överstora älgstammen förstör den.
    Förhoppningsvis avvisar Riksdagen förslagen till ytterligare regleringar i den kommande utredningen och tillsätter en ny som grundligt granskar myndighetsutövningen och föreslår avregleringar av verksamheter som äventyrar Riksdagens mål om skogens mångfald.
    Stöd till en minoritetsregering måste innebära att insyn säkras genom parlamentariska utredningar.


Gotland får grönt ljus – men västkusten ger inte upp

Gotland får grönt ljus – men västkusten ger inte upp

EU-FOND. Det finns sex miljarder anledningar att vara med i slutgallringen av de regioner som ska få dela på potten i EU:s nya omställningsfond. Stålindustrin i Norrland och cementen på Gotland har fått ett preliminärt ja, men andra kandidater har ännu inte gett upp.