Debatt

Debatt: En trubbig säkerhetsskyddslag är ett dåligt instrument

DEBATT. En otydlig säkerhetsskyddslag kanske uppfattas som positiv i den bemärkelse att den ger flexibilitet åt staten i att förhindra oönskade överlåtelser av säkerhetskänslig verksamhet, men det kommer med stora samhällskostnader. Det skriver Karl Lallerstedt, Svenskt Näringsliv.

Ett problem med det föreslagna regelverket är att berörda företag ska självidentifiera huruvida de bedriver verksamhet som omfattas av regelverket, skriver debattören. 
Ett problem med det föreslagna regelverket är att berörda företag ska självidentifiera huruvida de bedriver verksamhet som omfattas av regelverket, skriver debattören. Foto: Gerd Altmann/Pixabay
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Karl Lallerstedt
Ansvarig för säkerhetspolicyfrågor, Svenskt Näringsliv


Regeringen föreslår i sin proposition 2020/21:13, Åtgärder till skydd för Sveriges säkerhet vid överlåtelser av säkerhetskänslig verksamhet, vissa kompletteringar till säkerhetsskyddslagen (2018:585).

Med den oroväckande omvärldsutveckling vi sett de senaste åren, med ökade regionala och globala spänningar, och det svenska beslutet att återetablera ett totalförsvar är det logiskt att staten ska kunna säkerställa att verksamhet av vikt för Sveriges säkerhet inte tas över av aktörer med intressen som bedöms utgöra ett potentiell hot.

Däremot anser vi att den ovannämnda propositionen samt existerande säkerhetsskyddslag skulle innebära disproportionellt stora problem för näringslivet, vilka i sin tur har en negativ effekt på Sveriges säkerhet.

Finns stora risker

Här uppstår en paradoxal effekt, där intentionen att skydda svensk förmåga på ett område tvärtom riskerar att minska investeringarna i samma samhällsviktiga verksamhet.

Karl Lallerstedt
Ansvarig för säkerhetspolicyfrågor, Svenskt Näringsliv

Enligt förslaget omfattas försäljningar av verksamheter som har betydelse för Sveriges säkerhet eller ett för Sverige förpliktande internationellt åtagande om säkerhetsskydd. Detta innefattar exempelvis vis överlåtelser av andelar i företag som bedriver sådan verksamhet, samt börsnoteringar av sådana företag, dock undantas den som äger aktier i publika företag.

Ett underliggande problem med det föreslagna regelverket är att berörda företag ska självidentifiera huruvida de bedriver verksamhet som omfattas av regelverket och därefter om de anser att de omfattas göra ytterligare analyser och bedömningar inför en överlåtelse.

Eftersom säkerhetsskyddslagen är långtifrån glasklar gällande vem som omfattas och företagen själva oftast saknar en egen förmåga att göra en sådan bedömning, eller kanske inte ens har kännedom att de borde göra en sådan analys, finns två stora risker för företag som avser genomföra en transaktion.

Kan förbjudas i efterhand

Det innebär för det första en potentiell onödig regulatorisk och administrativ börda både för de företag som omfattas och inte omfattas. Dessutom anges inte heller någon lägsta ägarandel av den egendom som ska säljas för att lagen ska bli tillämplig, vilket innebär att denna regulatoriska börda blir än större.

För det andra finns det en påtaglig risk att företag som eventuellt omfattas inte känner till detta, eller antar att de inte omfattas, och därför inte kommer att genomföra den säkerhetsskyddsbedömning, den lämplighetsprövning, och det samråd med samrådsmyndigheten som existerande säkerhetsskyddslag och tilläggen i propositionen kräver.

Härutöver är förslaget oproportionerligt då propositionen inte anger någon tidsgräns för när en överlåtelse kan anses ha varit ogiltig. Eftersom säkerhetsläget kan komma att förändras i framtiden innebär det att gjorda överlåtelser långt i efterhand kan förbjudas och bli ogiltiga.

Gynnar inte beredskapen

Propositionen tar heller inte hänsyn till potentiella ekonomiska följder av att överlåtelser stoppas. Effekten av detta slår givetvis mot en ägare som inte kan sälja sin verksamhet till ett pris en köpare är villig att betala. Men indirekt slår det även mot viljan att investera i verksamhet, om förutsättningarna att på sikt kapitalisera på dessa investeringar begränsas.

Här uppstår en paradoxal effekt, där intentionen att skydda svensk förmåga på ett område tvärtom riskerar att minska investeringarna i samma samhällsviktiga verksamhet – vilket knappast gynnar den svenska beredskapen för kris eller krig.

Förbättring krävs

En förbättring av lagförslaget skulle vara att – i stället för självidentifiering – berörda företag informeras av relevant myndighet om att de omfattas av regelverket, en synpunkt Svenskt Näringsliv också framfört i sitt remissvar över SOU 2018:82 gällande kompletteringar till den nya säkerhetsskyddslagen. Dessutom bör en tröskel för överlåtelser av verksamhetsandelar införas. Tillsammans skulle detta eliminera en betydande, kostsam och onödig regulatorisk börda.

I de (sannolikt få fall) där överlåtelse faktiskt förhindras måste en kompensatorisk modell utvecklas för att eliminera risken att den bredare investeringsviljan i samhällsviktig verksamhet minskar.

Flexibiliteten kostar

En “luddig” säkerhetsskyddslag kanske uppfattas som positiv i den bemärkelse att den ger flexibilitet åt staten i att förhindra oönskade överlåtelser, men denna “flexibilitet” kommer med stora samhällskostnader. Större tydlighet i vad som omfattas, att identifikationsbördan borde ligga på staten, samt en ersättningsmodell för ägare som drabbas ekonomiskt är nödvändiga grundförutsättningar för en effektiv säkerhetsskyddslag.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00