Danmark röstar om EU-undantag

FOLKOMRÖSTNING. På torsdag, den 3 december, folkomröstar danskarna om de ska behålla undantaget från att delta i EU:s rättsliga samarbete. Dagens undantag innebär att landet inte kan vara med i EU:s polissamarbete.

Det danska rättsundantaget är ett av fyra undantag som Danmark fick efter att 50,7 procent av danskarna röstade nej till Maastrichtfördraget 1992. För att hitta ett sätt att komma vidare med fördraget fick Danmark lov att stå utanför det militära samarbetet, det ekonomiska samarbetet, det rättsliga samarbetet och Danmark fick inskrivet att EU-medborgarskapet inte hade företräde framför det nationella. Det sistnämnda blev sedan en del av EU-fördragen och gäller nu därför alla EU-medborgare.

 Vad innebär rättsundantaget i praktiken?

Det innebär att Danmark står utanför när EU fattar gemensamma beslut på rättsområdet. På 90-talet hade det ingen praktisk betydelse eftersom samarbetet var på ett mellanstatligt plan, där varje land har sitt veto. Då kunde Danmark fortfarande vara med. Med tiden har samarbetet utvecklats explosionsartat, både i omfattning och på sättet det fungerar. Successivt har hela rättssamarbetet övergått till att föregå efter de allmänt gällande EU-spelreglerna, som Danmark står utanför. Det innebär också att Danmark långsamt knuffas ut från de områden där man hittills har varit med, när de övergår till att beslutas på övernationellt plan.

 Varför ska Danmark rösta om det nu?

I Bryssel förhandlar man just nu om en uppdatering av det gemensamma europeiska polissamarbetet, Europol, så att det övergår från att vara ett mellanstatligt samarbete mellan länderna till att vara ett gemensamt övernationellt EU-samarbete. Det innebär att Danmark inom ganska snar framtid inte längre kan vara med i Europol. Det är den viktigaste orsaken till att fem partier har kommit överens om att jobba för att bli av med undantaget.

Partierna är Venstre, Konservative, Socialdemokraterna, Radikale och Socialistisk Folkeparti.

Även på andra områden, som till exempel samarbete mot människohandel och barnpornografi, vill en majoritet av politikerna att Danmark deltar. Men den tyngst vägande orsaken är att man inte vill stå utanför polissamarbetet. Därför heter utspelet från ja- partierna från tidigare i år ”Överenskommelse om Danmark i Europol”.

 Ska Danmark göra sig av med undantaget helt och hållet?

Ja och nej. Rent juridiskt tar Danmark bort hela undantaget. Men det kommer inte att finnas en möjlighet att bli av med det helt och hållet på röstsedeln. I stället röstar danskarna ja eller nej till ett tillvalssystem som på EU-slang kallas en ”opt-in”. Det betyder att danska politiker framöver kommer att värdera huruvida Danmark ska delta i ett givet politikområde från gång till gång.

Partierna bakom överenskommelsen har dock beslutat att Danmark också fortsättningsvis ska stå utanför EU-lagstiftningen på asyl- och invandringsområdet som man står utanför redan i dag. Därför har de gett varandra vetorätt på det området. För att göra det än mer förvirrande har Danmark via en rad så kallade parallellavtal en del samarbete på rättsområdet, bland annat Schengenreglerna om gränskontroll och det så kallade Dublinfördraget, som reglerar vilka länder som ska ta hand om asylsökande. De här områdena kommer Danmark att fortsätta vara en del av, oberoende av utfallet vid valet.

Vad innebär den där asylgarantin?

Statsminister Lars Løkke Rasmussen (Venstre) understryker gång på gång att han menar allvar när han säger att Danmark ska stå utanför EU:s gemensamma asylpolitik. Därför har han sett till att man har skrivit in i anmärkningarna till lagförslaget om folkomröstningen att Venstre, Konservative och Socialdemokraterna kräver att det ordnas en ny folkomröstning om man senare anser att Danmark ändå ska vara med. Men det är inget juridiskt bindande, och varken nej-partierna eller juridiska experter ger så mycket för det, eftersom det ändå kan bli en fråga som bestäms av en majoritet i folketinget.

Hur fungerar det här tillvalssystemet?

Rent praktiskt har Danmark tre månader på sig att anmäla att man vill delta när ny lagstiftning ska läggas fram i Bryssel. Säger Danmark ja förhandlar danskarna jämbördigt med de andra EU-länderna och förhandlingsresultatet blir bindande för Danmark. Den enda skillnaden är att om det slutar med att danskarna röstar nej räknas den nejrösten inte. Det innebär att Danmark inte kan vara tungan på vågen och avgöra ett givet förslag. Om den speciella situationen skulle uppstå omfattas vi inte heller av reglerna, även om vi hade sagt ja från början. Säger Danmark inte ja från början förhandlar de andra medlemsländerna utan Danmark. I gengäld kan Danmark välja att anmäla sig för den nya lagstiftningen senare, när den är klar. Den rätten finns kvar, så att Danmark kan gå med i de gemensamma EU-reglerna när som helst i framtiden. Danmark kan inte dra sig ur när man väl har sagt ja. Det kan man först när reglerna eventuellt revideras senare.

Vad händer om det blir ett nej?

Om danskarna säger nej uppstår en rad frågor. För det första måste nejet respekteras och analyseras, så att det står klart vad det är den danska befolkningen inte vill vara med i. Är det bara en önskan om att bevara status quo? Eller vill man till exempel inte alls ha ett gemensamt polissamarbete som Europol? Det sista har betydelse för om Danmark ska jobba för att få samarbetsstatus med hjälp av parallellavtal, när danskarna blir utestängda från områden där de hittills varit delaktiga. De här avtalen är dock inte så lätta att få. De måste godkännas av EU-kommissionen, Europaparlamentet och en kvalificerad majoritet av de övriga 27 länderna i ministerrådet, och de tar i normalfallet många år att få på plats – om de andra ens säger ja till dem. 

Hur fungerar parallellavtal?

Ett parallellavtal är ett avtal som är framförhandlat mellan Danmark å ena sidan och EU å den andra, och som tillåter Danmark att delta i delar av rättssamarbetet trots undantaget. Det är en modell som EU normalt använder för att ingå avtal med länder utanför EU, och Danmark är det enda EU-landet som har den här typen av avtal.

För att få ett parallellavtal måste Danmark ansöka hos EU-kommissionen som har gjort klart att en sådan lösning bara får användas i undantagsfall och i en övergångsperiod. Därefter ska avtalen godkännas av EU-lagstiftarna i Europaparlamentet och ministerrådet. Danmark kan bara ansöka om parallellavtal när ett EU-regelverk är godkänt. Det innebär att Danmark inte har något inflytande över de regler som man eventuellt senare kommer att vilja omfattas av. Hittills har Danmark ansökt om sex parallellavtal, varav EU-kommissionen har sagt nej till två.

Är tillvalssystemet inte bara en utförsbacke mot mer EU?

Det blir upp till politikerna. Det är de som ska besluta från ärende till ärende huruvida Danmark ska omfattas av de gemensamma reglerna på det rättsliga området. Men det finns en tydlig önskan från ja-partierna att Danmark deltar i en rad konkreta rättsliga beslut och att det ska finnas möjlighet för att danskarna ansluter sig till framtida EU-regler om en majoritet anser att det ligger i Danmarks intresse. Därmed kommer ett ja att innebära mer EU-samarbete. Så frågan är nog snarare om folk har en tilltro till att de danska politikerna fattar rätt beslut kring var Danmark ska vara med och var man ska stå utanför. 

Forrige artikel EU-kommissionen redo hjälpa Sverige Næste artikel Kamp mot organiserade brott trappas upp