Branschen och politiken måste enas – för svensk films skull

Svensk film är i kris. Det handlar, enligt Svenska Filminstitutet, om en ekonomisk kris som också lett till en kreativ kris. I vår har endast tre svenska spelfilmer premiär, jämfört med cirka 25 filmer ett normalt år. Sverige ligger också i den europeiska botten för andel visad inhemsk film.

Ett annat sätt att beskriva svenskt films enorma utmaningar är att det gjordes 600 000 färre biobesök (-5,4 procent) 2024 än året dess för innan. Även när det gäller besökssiffror per capita har Sverige parkerat i botten jämfört med andra europeiska länder.

Politik och bransch måste samarbeta

Samtidigt som svenska filmbranschen kämpar har det uppstått en konfilkt mellan industrin och regeringens politik vilket inte minst visade sig i samband med kulturminister Parisa Liljestrands kritiserade invigningstal på Göteborgs filmfestival. Om svensk film ska ha en framtid är det avgörande att branschen och politiken samarbetar för att forma en ny filmpolitik.

Trots den negativa trenden finns det undantag. Folkets Hus och Parker, med 140 biografer runt om i landet och därmed Sveriges största biografaktör sett till antalet, går helt emot den trenden. I stället för att kraftigt minska så ökade biografbesöken med 5,2 procent, eller 27 000 besök, på våra biografer.

Hur kan det komma sig? Det beror på flera faktorer, men den viktigaste är relationen mellan dem som bor på platsen och biografen. Den lokala biografen visar film men är också en plats för samtal, kaffedrickande och möten. Du gör och upplever något tillsammans med andra. Biografen fyller en oerhört viktig funktion för människor och är på många ställen utanför storstädernas centrum den enda kulturlokal som finns. Men den är inte bara viktig för besökarna, den är också mycket viktig för svensk film. Att en film går upp på bio och visas där är avgörande för om den blir framgångsrik och når ut till publiken i hela landet.

Detta behövs i filmutredningen

Våra biografer drivs ofta av lokala föreningar där engagerade personer arbetar för att hålla verksamheten igång – ofta i motvind och med bristande förutsättningar. Den 4 mars presenteras regeringens utredning för en ny svensk filmpolitik. Utredningen behöver innehålla skarpa förslag för att rädda svensk film. Vi föreslår:

Sänk biomomsen!

När filmpolitiken gjordes om 2017 ökade det statliga stödet, men biograferna fick ta smällen genom en höjning från kulturmomsens 6 procent till 25 procent. För att ge biograferna rimliga chanser att överleva och att hålla biljettpriserna nere, måste detta omedelbart återställas. Annars riskerar besökssiffrorna fortsätter att sjunka, med biografdöd som konsekvens. Detta är enormt allvarligt för svensk film och slår hårdast mot landsbygd och förort.

Stärk biograferna!

En ny filmpolitik kan stödja biograferna som viktig mötesplats på flera sätt. Många av de små landsortsbiograferna saknar möjlighet till stora teknik- och digitaliseringsinvesteringar. Filminstitutet måste utöka möjligheten för små biografer att exempelvis digitalisera biljettsystem, så det finns möjlighet till biljettköp online.

Många av dem som var tidiga med digitalisering behöver snart köpa nya projektorer – en dyr och svår investering för en liten biograf. Lanseringsstöd kan inte heller enbart användas i storstäderna utan behöver komma större delar av landet till del.

Stärk svensk filmproduktion!

I årets budget ligger det redan för låga stödet oförändrat, vilket i praktiken är en sänkning givet kostnadsökningarna. Regeringen redovisar i sin budget planerade sänkningar kommande år. De globala streamingjättarna måste bidra mer till svensk filmproduktion och staten måste öka sitt stöd. En nationell egenfinansiering är ofta en förutsättning för att också kunna söka annan finansiering från till exempel europeiskt håll.

Slut klyftan från Göteborg

Det är helt avgörande att filmbranschen och politiken kommer samman och klarar av att realisera en ny filmpolitik. Den klyfta vi såg öppna sig på Göteborg Filmfestival måste alla parter anstränga sig för att sluta. Effekten av uteblivna reformer innebär att svensk film halkar efter ännu mer, med stora konsekvenser för filmmakare, Sverige som produktionsland och viktigast av allt – publiken.