Bra med 27,5 miljoner – men mer pengar behövs

Regeringen satsar i sin vårändringsbudget 27,5 miljoner kronor på att förbättra stödet till barn och elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Beslutet motiveras av skolminister Lotta Edholm med att många elever med de här diagnoserna inte får det stöd de behöver för att klara skolarbetet. Hon vill genom satsningen bidra till att alla elever ska få det stöd de har rätt till enligt skollagen.

Det stöd som regeringen nu föreslår består av tre delar:

• 20 miljoner för att fler skolor ska kunna inrätta mindre undervisningsgrupper med anpassade lärmiljöer och hög personaltäthet.
• 2,5 miljoner för att Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) ska nå ut bredare med sina insatser och material inom NPF-området.
• 5 miljoner för att Skolverket och SPSM ska ta fram kompetensutvecklingsinsatser om hur undervisningen kan anpassas för elever med NPF.

Beslutet är efterlängtat och ett steg i rätt riktning, även om det skulle behövas mycket mer för att åtgärda bristerna i dagens skola. Attention har länge larmat om att något måste göras för att stoppa utslagningen av elever med NPF-problematik från skolan. Genom upprepade medlemskontakter och undersökningar har vi samlat på oss gedigen kunskap om hur sveket mot dessa familjer tär på både barn och vuxna.

Skapa förutsättningar för barnen

Våra familjer är under stor press. Barnets skolsituation påverkar hela familjen. Många föräldrar tvingas gå ner i arbetstid eller sluta arbeta helt för att stötta barnet där samhället misslyckas. Vi har visat hur bristen på tillgängliga lärmiljöer och stöd kraftigt ökar risken att misslyckas i skolan om man har adhd, autism eller någon annan NPF-diagnos. När stödet uteblir ökar frånvaron och i värsta fall slutar eleven att gå till skolan helt. Resultatet blir en ofullständig skolgång som riskerar att leda till ett livslångt utanförskap utan jobb eller studier. För att motverka det måste åtgärder sättas in direkt när behov uppstår, utan att invänta utredningar eller när skolans mål inte längre uppfylls.

Vi möter barn som mår otroligt dåligt av skolan och som visar tydliga tecken på utmattningssyndrom. De beskriver sig själva som helt orkeslösa och extremt stresskänsliga, fyllda av skam och skuldkänslor. Lösningen är inte att tvinga i väg dessa barn till den skola som de mår så dåligt av med hänvisning till skolplikten. Skolans beslutsfattare måste vända den negativa trenden genom att skapa förutsättningar för barnen att må bra i skolmiljön – först då får vi en verkligt inkluderande skola.

Mer behövs

Lotta Edholms initiativ ser vi som en viktig signal och förhoppningsvis en start på en process där skolan förändras på riktigt för dessa elever. För att detta ska ske behöver följande ske:

• Mindre undervisningsgrupper och fler anpassade lärmiljöer ska kunna erbjudas de elever som har behov av det.
• De stödinsatser som finns måste komma till ökad användning för att kunna ge tidiga insatser, direkt när svårigheter visar sig.
• Kunskapen om den ökade sårbarhet som NPF-diagnoserna innebär, de pedagogiska konsekvenserna och vilket stöd som behövs, måste nå alla skolans beslutsfattare och aktörer.
• Skolans systematiska kvalitetsarbete behöver stärkas genom att de insatser som ges faktiskt följs upp och utvärderas för att säkerställa att de är effektiva och ger resultat.
• Familjer där barn har svårt med skolan lever under press och har rätt att mötas av en konstruktiv dialog där de får bli delaktiga i att hitta bra lösningar utifrån barnets individuella behov.