Bostadspolitiken kan skapa ett mer jämställt samhälle

Den stora bostadsbristen som råder i Sverige fördjupar ojämställdheten mellan män och kvinnor. Kvinnor har generellt lägre inkomster, tar ut mer föräldraledighet och tar ett större omsorgsansvar i hemmet. Det skapar en stor orättvisa och påverkar kvinnor negativt på bostadsmarknaden. 

 En av fem kvinnor har upplevt att hon inte har kunnat lämna en relation på grund av svårigheter att hitta en bostad.

Ett resultat av att staten under många år uteblivit med investeringar i bostadsbyggande är att de med lägre inkomster, inte minst unga kvinnor och ensamstående föräldrar, har svårare att få tillgång till en bostad. Detta skapar en negativ spiral där fram för allt kvinnor blir begränsade i sina livsval.

Svårigheter vid en separation  

Bostadsmarknaden har blivit ett hinder för den som vill separera. Hela 57% av de kvinnor som är gifta eller sambo skulle inte ha råd att bo kvar i sitt boende vid en separation, och vid separation är det oftare mannen som bor kvar i det gemensamma boendet. När kvinnor lämnar en relation med barn bor de i snitt nio kvadratmeter mindre än vad ensamstående pappor gör.

Våld i hemmet 

Det är inte ovanligt att kvinnor hamnar i en situation där de inte kan lämna en partner, då de inte vet vart de ska ta vägen. En av fem kvinnor har upplevt att hon inte har kunnat lämna en relation på grund av svårigheter att hitta en bostad. Det kan leda till att en våldsutsatt kvinna inte lämnar en destruktiv relation. Rädslan att stå utan bostad kan leda till att kvinnor och barn måste leva kvar i ett hem där de är utsatta för våld. 

Flera av de kvinnor som mördades av sin partner mellan 2018 och 2022 hade bett socialtjänsten att få tillgång till en säker bostad, men fått avslag eller inte fått hjälp tillräckligt snabbt. Detta får inte fortgå. Bostadsbristen har blivit en fråga om liv och död. 

Ge statliga förtursintyg för våldsutsatta

För att kunna skapa ett mer jämställt samhälle måste bostadspolitiken reformeras. Det här är våra förslag till en mer jämställd bostadsmarknad.  

• Ett nytt jämställdhetspolitiskt delmål. Jämställd bostadsmarknad. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter på bostadsmarknaden och samma förutsättningar att råda över sin boendesituation.
• Statliga förtursintyg för våldsutsatta. Inte en till kvinna ska behöva dö för att hon inte får tillgång till en fredad och trygg bostad. Hyresgästföreningen föreslår statliga förtursintyg. Det skulle innebära att våldsutsatta kvinnor får förtur i bostadskön, samt tillgång till en statlig hyresgaranti för att få en säker bostad snabbt.
• Förmånliga bygglån för att öka bostadsutbudet. Staten måste ta ett större ansvar för bostadsfinansieringen, bland annat genom förmånliga bygglån, så att det byggs hyresrätter som fler har råd att bo i.
• Ett stärkt bostadsbidrag. Bostadsbidraget måste höjas och anpassas till kostnadsutvecklingen för att bättre stötta grupper som lever på en låg eller osäker inkomst, särskilt ensamstående föräldrar. Det är en viktig åtgärd för att motverka ekonomisk utsatthet, särskilt för kvinnor.   

Bostadspolitiken kan förändra

I början av 1900-talet rådde också en akut bostadsbrist. Många bodde för trångt, med dålig standard och det föddes för få barn. Politikens lösning blev att bygga många nya och stora lägenheter. På 50-talet byggdes omkring 100 000 nya bostäder per år i Sverige. När de trångbodda familjerna kunde flytta till större lägenheter, öppnades dörren för en växande grupp ensamhushåll, inte minst kvinnor, att för första gången bo självständigt. 

I dag ser vi dock en annan verklighet. Bostadsbristen har återigen blivit så akut att den inte bara hotar social stabilitet utan också möjligheten för många kvinnor att bo på egna villkor och fatta livsavgörande beslut. Samtidigt är den politiska viljan att ta tag i bostadsbristen påfallande låg.

Om vi inte åtgärdar de könsskillnader som finns på bostadsmarknaden, riskerar vi att cementera ojämställdheten för framtida generationer. Det är hög tid för politiker att ta sitt ansvar och skapa en bostadspolitik som gynnar alla – oavsett kön.