Analys av 
Sanna Rayman

Blir det missnöjets vinter för Svantesson?

Någon sprudlande festlig budget hade väl ingen förväntat sig, så kritiska kommentarer var att vänta. Men grundfrågan är om regeringen lägger ett vedträ på en inflationsbrasa, i stället för att uppmana villaägarna att skaffa raggsockor.

Foto: Pontus Lundahl/Robin Haldert/TT
Sanna Rayman

Tråkbudget, skrev någon. ”Svagt åtstramande”, med Elisabeth Svantessons egna ord. Det lär komma fler adjektiv och beskrivningar, både åt de eufemistiska och de alarmistiska hållen, men oavsett kan man konstatera att Svantessons första budgetdag inte är något drömläge för en nytillträdd finansminister. 

Samtidigt är sängen bäddad av regeringen själv. Klivet från valrörelse, med löften och visioner, till ett krasst ekonomiskt läge där möjligheterna är ytterst små hade kanske blivit mindre besvärande om man inte gjort utfästelser om jobbskatteavdrag och annat.

Besvikelse från höger...

Timbros vd Benjamin Dousa är besviken och konstaterar i en skriftlig kommentar till Altinget att:

”Budgeten hade lika gärna kunnat läggas fram av en S-regering. Inga reformer. Ingen tydlig inriktning. Den som jobbar och inte kör bil kan till och med få högre skatt. Vad är poängen med en ny regering i så fall?”

Samma typ av besvikelse hörs från Muf, vars ordförande Matilda Ekeblad skriver:

”Jag saknar det utlovade paradigmskiftet i budgeten. Inga skattesänkningar för den som arbetar. Inga skattesänkningar för den som sparar. Och inga skattesänkningar för de som skapar jobb - företagarna.”

Och visst. Den typen av reformer bantas i regeringens budget till ett förstärkt jobbskatteavdrag för äldre och ett löfte om att ”resten får komma när det blir läge”.

...och från vänster

Samtidigt är besvikelsen knappast mindre från vänsterhåll. 

”Löftesbrytarbudget”, sade Mikael Damberg och manade vid sin pressträff journalisterna till granskning av regeringens budget, varpå han hjälpte till genom att peka ut ett antal uteblivna satsningar. 

De sex miljarderna i generellt stöd till kommuner och regioner är också betydligt färre än vad SKR hade önskat för välfärdssektorn, vilket många från kommun- och regionhåll reagerar på. Clara Lindblom, vänsterpartistiskt bostads- och fastighetsborgarråd i Stockholms stad skriver att hon är i chock över de sex miljarderna och konstaterar att: ”Med dagens prisökningar hade det behövts minst 20 miljarder bara för att hålla samma nivå på välfärden som idag. Ett stålbad utan dess like väntar landets kommuner.”

Invänta väljarnas dom

Viktigast för Elisabeth Svantesson är emellertid varken vad Timbro eller Socialdemokraterna eller de många besvikna fackförbund och branschorganisationer som kommer lufta kritik under dagen tycker om hennes budget, utan vad väljarna till slut kommer att tycka om regeringens prioriteringar.

Här är problemet samma som alltid: nämligen att väljaren i allmänhet tycker att allting är viktigt – samtidigt. I stugorna och lägenheterna håller man säkerligen med Svantesson om vikten av att föra en ansvarsfull ekonomisk politik i kristider. Men, man kan utan problem samtidigt hålla sig med åsikterna att det trots budgetens kostsammaste satsning – den sänkta bensin- och dieselskatten – ändå är orimligt dyrt att tanka bilen och nog lovade väl regeringen att göra något åt det? Och förresten borde mycket mer tillföras såväl klimatsatsningar, vård, skola, rättsväsende, omsorg och försvar!

Exakt vilken av de här åsikterna som kommer dominera om ett halvår beror på hur djup den ekonomiska krisen blir och hur mycket det svider för medborgarna, men också på omvärldsläget. Krismedvetenhet kan ibland göra förmågan och viljan att bära svåra tider högre. Eller så går vi mot en missnöjets vinter. 

Petar man in pinnar i fel brasa?

Till saken hör också att frågan om huruvida finanspolitiken är neutral eller inte. Viktigt att inte elda på inflationen, inskärpte Svantesson vid pressträffen och lovade att finanspolitiken är neutral också med elstödet inräknat. Detta enligt skickliga ekonomer och tjänstemän på Finansdepartementet.

Samtidigt finns det fler skickliga ekonomer och så sent som i förra veckan riktade nationalekonomerna John Hassler och Lars Calmfors kritik mot elstödet och sade att det riskerar att driva upp inflationen. Och jo, det är svårt att bortse ifrån att elstödets effekt blir ökad efterfrågan och konsumtionsförmåga på något som det råder konkret brist på. Risken är att regeringen här lägger ett vedträ på en inflationsbrasa, istället för att uppmana villaägarna att skaffa raggsockor.

Men vinter blir det, oavsett vad.

Läs också

Nämnda personer

Elisabeth Svantesson

Finansminister (M), förste vice partiordförande
Ekonomie licentiat (Örebro uni., 2006)

Benjamin Dousa

Tillträdande vd Företagarna

Matilda Ekeblad

Ledamot i regionfullmäktige, Region Östergötland
Fil. kand i statsvetenskap (Linköpings uni., 2020)

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00