"Beroendet av importerade insatsmedel – viktigaste problemet att lösa"

Samtidigt som politiker arbetar febrilt för att hantera coronakrisen, är Sveriges bönder fullt upptagna med vårbruket, alltså att odla mat inför hösten. Varje år är det vädret som till slut avgör hur bra skörden blir – kommer den att torka eller regna bort? Eller blir det en kanonskörd? I år är osäkerheten större än vanligt.

Vädret har fått konkurrens av covid-19, som tydligt visar var lantbrukets ständiga kretslopp brister och är som mest sårbart: Importerade insatsmedel såsom diesel, kemiska bekämpningsmedel, konstgödsel, foder och även arbetskraft. Den här importen visar på hur globalt lantbruket har blivit och hur långt ifrån många bönder, i viss mån även vi som producerar ekologiskt, hamnat från det lokala kretsloppet.

I Sverige hade lantbruket på sätt och vis tur att coronakrisen kom när den gjorde. De flesta insatsmedel hade redan köpts in till vårbruket som därmed kunde fortsätta enligt plan. Lärdomen är att det kunde ha sett helt annorlunda ut med stora konsekvenser för svensk matförsörjning.

Viktigaste problemet att lösa 

Precis som vi bönder lär oss av coronakrisen vill vi att ni politiker också gör det. Problemet handlar inte om Sveriges självförsörjningsgrad. Den sägs ofta vara 50 procent, det betyder att vi lägger hälften av våra matpengar på svenskproducerad mat. Det säger inget om volymer eller näringsintag. Det stora problemet är snarare att lantbruket i Sverige i dag inte kan upprätthålla den produktion vi har utan ovan nämnda import.

Att främja lokala, slutna kretslopp handlar inte om protektionism eller handelsfientlighet – det handlar helt enkelt om att skapa säkerhet i vardag och i kris.

Anders Lunneryd
Ekobonde och ordförande, Ekologiska lantbrukarna

Detta faktum är ingen ny kunskap, utan slogs bland annat fast i en forskningsrapport från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), finansierad av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), år 2018. En av slutsatserna i den var att beroendet av importerade insatsmedel är det viktigaste problemet att lösa om Sverige ska kunna försörja människor i en långvarig kris. Det är till och med viktigare än andelen importerad eller inhemskt producerad mat. Det spelar helt enkelt liten roll hur mycket vi producerar på svenska gårdar, om de volymerna inte kan upprätthållas utan importerade insatsmedel.

Fasa ut av klimatskäl

Det mest problematiska ur ett sårbarhetsperspektiv är enligt SLU-rapporten diesel, följt av bland annat konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Detta är varor vi inte producerar alls i Sverige.

Det intressanta är att flera av dessa varor dessutom är några av de viktigaste att minska eller helt fasa ut av klimatskäl. Fossila bränslen är varken bra ur klimatsynpunkt eller sårbarhetsperspektiv. Detsamma gäller konstgödsel, som tillförs för att öka skördar i konventionell odling, men också leder till en stor ökning av växthusgasen lustgas som har nära 300 gånger starkare uppvärmande effekt än koldioxid.

Kan producera utan insatsmedel 

Strävan i det ekologiska lantbruket är att sluta de lokala kretsloppen och för många ekobönder är det en av de främsta drivkrafterna till varför man ställt om till ekologiskt eller Krav-märkt. På svenska ekogårdar kan alla livsmedel som vi producerar i Sverige produceras helt utan insatsmedel som till exempel konstgödsel och naturfrämmande kemikalier. Men även ekolantbruket påverkas av coronakrisen, nu varnas det till exempel för en kommande brist på importerat ekologiskt proteinfoder, vilket kan komma att påverka produktionen.

Handlar om säkerhet

När till och med ekolantbruket påverkas, som i mångt och mycket är mer självförsörjande än annan produktion, är svensk matförsörjning illa ute.

Det visar att det verkligen krävs en omställning och att vi svarar på frågan vad för slags matproduktion vi egentligen vill ha? Målet med lantbruk kan inte vara maxade skördar på bekostnad av en ökad sårbarhet och dessutom med stora risker för miljön, klimatet och djurens väl. Det är helt enkelt livsviktigt med matproduktion baserad på lokala resurser och kretslopp så långt möjligt.

Att främja lokala, slutna kretslopp handlar inte om protektionism eller handelsfientlighet – det handlar helt enkelt om att skapa säkerhet i vardag och i kris.

Finns mycket att lära

Röster har höjts om att bygga dyra beredskapslager av kemikalier och konstgödsel, men det är fel väg att gå. I stället bör ni politiker visa att ni menar allvar med att säkra en långsiktigt hållbar matförsörjning och aktivt stötta omställningen till ett lantbruk baserat på lokala resurser.

Ett robust system i normala förhållanden är också mer robust vid kris. Att fasa ut fossila bränslen är ett viktigt steg, men det behövs mer om vi ska rädda klimatet och biologisk mångfald. Det går att minska beroendet av även konstgödsel och bekämpningsmedel, genom till exempel bättre växtföljder och variation i vad vi odlar och äter. Här finns mycket att lära av Sveriges 5 000 ekobönder.