Sanna Rayman: Hur undviker vi att hösten blir en nystart för pandemin?

I slutet av juli fick Länsstyrelserna i uppdrag att "sprida information och kommunicera med allmänheten, kommuner och andra berörda aktörer om vikten av efterlevnad av myndigheternas rekommendationer, riktlinjer och råd". Igår pressmeddelades det om ett likartat uppdrag, samtidigt som Altinget kunde rapportera att länsstyrelserna berättar om allt sämre efterlevnad under sommaren.

Samma råd, nya beteenden?

När det gäller arbetslivet gäller samma rekommendationer nu som i våras: jobba hemma om du har möjlighet. Men redan före sommaren noterade Telia stigande trängsel i rusningstider. Och lägger man örat mot rälsen är intrycket att allt fler arbetsplatser siktar på kontorsliv i höst. Risken är med andra ord överhängande att Länsstyrelserna lär får jobba i motvind med sitt informationsspridande.

Att uthålligheten ska tryta oroar även Folkhälsomyndigheten, det var tydligt på presskonferensen i tisdags. "Jag är mer orolig för ökad spridning på arbetsplatserna än i kollektivtrafiken", svarade Anders Tegnell på en pressfråga, men tillade samtidigt att kollektivtrafiken förstås riskerar att bli platsen där olika smittkluster möts. Detta till trots, vidhölls under torsdagens presskonferens att krav på munskydd inte kommer att införas på bussar och tåg.

Problemet med arbetsplatser är exponeringstiden. Ventilation och luftströmmar spelar också in, mer än vi initialt trodde när tyngdpunkten i varningarna låg på droppsmitta och kontaktytor. Därav Folkhälsomyndighetens varningar gällande fläktar i äldrevården i värmeböljan i juni, exempelvis. 

Corona + kontorslandskap = risk

Av en pedagogisk genomgång på World Economic Forum, framgår tydligt hur kombinationen exponering och tid är av vikt vid smittor. Här skisseras även hur en spridning av Covid19 kan påskyndas av luftkonditionering i öppna miljöer, som restauranger och kontorslandskap. Möjligen inte den mest upplyftande läsningen så här i början av hösten, men rekommenderas likväl.

En studie av ett Covid19-utbrott i Sydkorea visar också tydligt hur centrala faktorerna exponering och tid inomhus är. Då smittan bröt ut bland anställda på ett större callcenter fick nästintill alla i ena halvan av ett våningsplan sjukdomen, medan personalen i byggnadens andra hälft klarade sig undan. Kontaktytor som hissar, dörrhandtag, delade toaletter och gemensamma fikarum förefaller inte alls lika drivande som att bara sitta, prata och andas samma luft i många timmar. 

Just den frågan studerades av ett trettiotal forskare på bland annat Aalto-universitetet i Helsingfors, en studie som publicerades samtidigt som man i Finland återvände till arbetsplatserna i maj. Det forskarna varnade för då var långa arbetspass, öppna kontorslandskap och trånga lokaler.

Behövs fler handfasta råd?

De här kunskaperna spelar roll för hur spridningen kan minskas. Vi tänker ofta på det distanserade arbetet som en fråga om att passera varandra på avstånd, tvätta händerna ofta och inte kramas och skaka hand.

Men frågan är om vi inte borde lägga mer vikt vid hur ventilationsflödena på arbetsplatserna löper, hur många som "delar" på samma luft och hur länge? Rådet "jobba hemma" är ett som många i realiteten inte kan följa. Ur det perspektivet vore det kanske till nytta om Folkhälsomyndigheten eller andra relevanta myndigheter (Arbetsmiljöverket?) kunde bistå landets arbetsplatser med rådgivning kring frågan.

Skolverkets gd Peter Fredriksson inskärpte häromdagen att detaljerade råd från Folkhälsomyndigheten inte är nödvändiga eftersom skolans utmaningar - och lösningar - "hanteras bäst av dem som kan skolan och som kan skolans verksamhet" - det vill säga huvudmännen.

Arbetsgivarna är inte experter

Det är en sanning med modifikation. Det stämmer att skolans huvudmän är experter på skolverksamhet, men det betyder inte att de är arbetsgivare med stor smittskyddsvana. Frågan om vad som de facto kommer att göras blev vid tisdagens presskonferens hängande i luften – och så ser det nog ut på många arbetsplatser, offentliga såväl som privata.

Risken är att många arbetsplatser låter frågan bero, ibland kanske av ren uppgivenhet. Vi är nog många som är hjärtligt trötta på att jobba via Zoom och Teams. Men klokare vore nog trots allt att försöka hitta sätt att jobba tryggt, utan att förneka sig möjligheten att också ses ibland.

Kanske borde åtminstone sensommarens och höstens melodi vara fler utomhusmöten i promenadform? Ur folkhälsoperspektiv vore det knappast ett minus.