Sverige behöver en nationell strategi för ögonhälsa

Hittills har ögonhälsa i Sverige inte uppmärksammats som ett eget område där resursfrågor behandlas ur ett helhets- och livsperspektiv, omfattande allt från kompetensbehov för olika yrkesgrupper till tillgång till vård, läkemedel och hjälpmedel samt stöd i skola och arbetsliv. Inom projektet Fokus Ögonhälsa har aktörer på området samlats för första gången för att driva frågorna gemensamt.

Det finns nationella riktlinjer för ögonvård, men de är frivilliga att följa. Samtidigt saknas en övergripande strategi för hur forskning och utveckling, kvalitetsregister och fortbildning ska samverka för att förbättra vården och stärka livskvaliteten för personer med synnedsättning i alla åldrar. Ett samlat grepp som omfattar dessa områden behövs.

Många lever med synnedsättning

Ögonhälsan är ett stort område, WHO beräknar att det totalt i Europa är cirka 90 miljoner människor som har en synnedsättning, vilket är cirka nio procent av kontinentens befolkning. I Sverige är det ungefär en halv miljon personer som har en av de tre vanligaste ögonsjukdomarna: AMD (åldersförändringar i gula fläcken), Glaukom (grön starr), Katarakt (grå starr).

Därtill kommer övriga ögonsjukdomar, som tillkommit som en följd av en annan sjukdom som till exempel barncancer, eller skador som yttrar sig på olika sätt och som är av övergående karaktär eller kroniska.

Enligt Socialstyrelsens statistikdatabas för 2022 angående vård för patienter med ögonsjukdomar fanns 5 799 patienter i slutenvården som genomgick en operation eller särskild undersökning. I specialist-öppenvården var desto fler; 534 731 patienter varav 327 264 av dessa var i åldrarna 65-85 och uppåt. Här genomgick 179 725 stycken en operation eller särskild undersökning.

Behov av utbildning och stöd 

Det är således ett ansenligt antal personer i alla åldrar som är i behov av vård men också stöd i olika former när synnedsättningen är ett faktum. Informationen om vad som finns inom habilitering eller rehabilitering och hur man kan få ta del av det, är otydlig.

Det är således ett ansenligt antal personer i alla åldrar som är i behov av vård men också stöd i olika former när synnedsättningen är ett faktum

Sverige står som många andra länder inför ett läge med en ökande andel äldre i befolkningen i kombination med en utbredd kapacitetsbrist inom hälso- och sjukvården. Det ökar behovet av innovativa och effektiva vårdprocesser som kan bidra till implementering och jämlik tillgång till behandling i hela landet.

Vi vet också att upptäckt av en synnedsättning tidigt hos barn förbättrar möjligheten till en god skolgång och att kunna delta i olika fritidsaktiviteter. Det regionala glasögonbidraget varierar dessvärre stort över landet, vilket kan bidra till ojämlika förutsättningar att få de glasögon som krävs. Vuxna som lever med en synnedsättning och som vill och kan jobba, behöver i högre grad få en anpassad arbetsmiljö och hjälpmedel där syncentralerna är viktiga.

Dessvärre saknas erforderlig en akademisk synrehabiliteringsutbildning för synpedagoger. Syn- och hörselinstruktörer i kommunerna bidrar med viktig kompetens men utbildning för dessa saknas i också dagsläget. Regeringen måste ta ett ansvar för att adekvat utbildning för yrkesgrupper på området startas upp igen och upprätthålles.

En nationell strategi behövs 

Även tillgång till färdtjänst, ledsagning och möjlighet att erhålla ledarhund är viktiga delar för att säkerställa god livskvalitet och ökad självständighet. Sveriges ratificering av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, CRPD, bör vara en vägledning i arbetet för en nationell ögonstrategi då synskadades fria rörlighet ökar möjligheten till god inkludering i samhället.

Vi som representerar personer med synnedsättningar, samt intressenter inom läkemedel, hjälpmedel, vård, utbildning och stöd, är överens om att en nationell ögonstrategi är avgörande. Den skulle förbättra förutsättningarna för en effektiv och rättvis ögonvård i hela landet.  

Därför uppmanar vi regeringen att ta initiativ till en nationell strategi för ögonhälsa – i likhet med hur andra viktiga folkhälsoområden redan har nationella planer.

En sådan strategi skulle samla ansvar och resurser för att stärka forskning, innovation och utveckling av nya vårdprocesser, säkerställa jämlik tillgång till behandling och stöd samt skapa bättre förutsättningar för utbildning och kompetens inom området.

Det är hög tid att ögonhälsan får en egen plats på den nationella agendan.