Självbestämmande utan förutsättningar att själv bestämma

DEBATT. Självbestämmanderätt har i många gruppbostäder blivit ett instrument som används som ursäkt för att undandra sig omvårdnadsansvaret, skriver företrädare för Riksförbundet FUB.

Harald Strand, förbundsordförande Riksförbundet FUB
Nina Alander, förbundsjurist Riksförbundet FUB

Självbestämmande är en av de viktiga principerna i LSS. Självbestämmanderätt kan lätt misstolkas och har i många gruppbostäder blivit ett instrument att använda som en ursäkt för att undandra sig omvårdnadsansvaret enligt LSS. Juridiskt sett föreligger det inget självbestämmande eller samtycke om det inte är ett så kallat informerat självbestämmande eller samtycke. Detta innebär att personen som ska lämna ett samtycke har blivit informerad på ett för henne/honom tillgängligt sätt. Och att kontroll görs att hon/han har förstått konsekvenserna av sitt beslut, det vill säga, helt enkelt förstår vad hen säger ja till.

Manipulativ metod

Att som personal ställa en ledande fråga är en manipulativ metod att få det svar man vill ha. Man anstränger sig inte att motivera en person i en gruppbostad att äta hälsosamt och motionera. I stället frågar man personen om denna vill gå på promenad och nöjer sig med ett nej vilket leder till övervikt och andra hälsoproblem. Samma sak gäller vid fråga om mat, exempelvis om personen vill ha pizza och där ett ja-svar blir naturligt eftersom personen inte har kunskap och kan göra konsekvensanalyser av dålig kosthållning och helt enkelt gillar pizza.

Personen har inte blivit informerad om alternativ kost eller hellre fått mer hälsosamma alternativ på ett lättillgängligt sätt via exempelvis med alternativ kommunikation för att aktivt kunna vara med och ta ställning till vad man vill när alternativ finns. Personalen har inte ansträngt sig för att motiverat personen att äta och röra sig hälsosamt.

Inte rätt att försämra livssituation

Socialstyrelsen är tydlig med att man som offentligt anställd personal inte har rätt att medverka till att försämra livssituation, rent hälsomässigt, för människor. I sin vägledning gällande personal i LSS-verksamheter står det tydligt att personalen ska verka för en hälsosam livsstil för personer i en gruppbostad. Socialstyrelsen ställer sig vidare frågan hur långt det kan tänkas att självbestämmanderätten skall kunna tillämpas i relation till principen om att man inte får medverka till en allvarlig försämring av hälsotillståndet.

I allt socialt arbete ska man ta hänsyn till de etiska aspekterna som är integrerade i dessa yrken. De etiska problem som kan förekomma aktualiseras ofta i valsituationer. Det kan exempelvis innebära att LSS-personal måste välja mellan olika alternativ för att tillvarata omsorgstagarens intresse och rättigheter. Det kan inte sällan vara problematiskt att avgöra vad som är rätt eller fel. Det leder ibland till konflikter där begränsningar, när de etiska principerna att göra gott och att förebygga skada kan komma i strid med rätten till självbestämmande och integritet.

Inlärd hjälplöshet

Personer som har utvecklingsstörning kan ofta ha svårt att uttrycka sin vilja, även om personal kanske uppfattar att den gör detta genom svar på ledande frågor. Människor som är beroende av andra för att kunna leva sitt liv är alltid i viss mån utlämnade till dessa människors personliga tolkningar. Rutiner som utformas av dem som ger stöd kan bli fel. Rutiner som ska ge trygghet kan även leda till att människor inte tar egna initiativ eller inte ifrågasätter. Detta kallas för inlärd hjälplöshet. Personal som arbetar med personer som har funktionsnedsättning kan antingen ge det stöd som den enskilde vill ha och visa respekt för henne/honom eller ge det stöd som personalen anser vara bäst för individen.

Forrige artikel ”Framtida hälsosamma städer – gemensamt ansvar krävs” ”Framtida hälsosamma städer – gemensamt ansvar krävs”
  • Rapportera

    Pia Lissner · Förälder

    Så sant

    Känner igen mig fullständigt i min dotters 4 års boende i gruppbostad. Hon har ett Trots syndrom bland annat och säger förstås nej till allt. Ger er ett exempel....efter en våldtäkt/sexuellt utnyttjande så tar det boendet 18 timmar efter att dottern talat om det för en personal innan de kontaktar polisen. Hon blöder i 4 dygn utan att personalen ordnar så att hon får komma till doktor/gynekolog för hon "ville ju inte". När jag kommer hem (jag var bortrest) tar jag henne till en läkare. Sedan bor med mig några dagar och har hemska mardrömmar där hon skriker och gråter. När hon åter ska bo i sitt boende lovas jag att det kommer att sitta någon hos henne på natten. Det gör det inte med motiveringen att personalen tittade till henne vid 22 och då var allt bra.
    Dotterns förvaltare och jag skriver gemensamt en anmälan till IVO. Den leder till en utredning av boendet. IVO konstaterar att boendet gjort rätt.....individens självbestämmande har tillgodosett.
    Då kan man ställa sig följande frågor tycker jag ....ville min dotter bli våldtagen? Ville hon ha ont? Förstår hon vad en gynekolog kan hjälpa henne med?
    Har personalen tillgodosett hennes behov? Har hon ett gott liv?
    Självklart är svaren NEJ
    Självklart ska min dotter få bestämma så mycket som möjligt i sitt liv....absolut. Men då måste personalen runt henne kunna ställa rätt "ledande" frågor......för ledande frågor kan ställas på flera olika sätt....ett är för att ta tillvara hennes behov och ge henne ett gott liv trots ett begåvningsfunktionshinder.
    En förtvivlad och orolig mamma