Sätt patientens behov före regionala budgetspel

Johan Söderberg
Doktorand i fysioterapi vid Mälardalens universitet
I takt med en åldrande befolkning ökar livsstilssjukdomarna och vårdens resurser sätts under hård press. Digital vård erbjuder nya möjligheter till personcentrerad vård på patientens villkor i hemmet. Utan rätt ersättningsmodeller och nationella ramavtal riskerar vi dock att fragmentera tillgången i stället för att bygga ett jämlikt system.
Teknik och mänsklig närvaro samverkar
Digital vård är mer än videomöten, det handlar om att ge patienten verktyg för egenvård dygnet runt. Med interaktiva moduler i mobilen kan man få påminnelser, ta del av skräddarsydda övningar och få feedback baserad på egna rapporter om smärta, sömn eller rörelse.
Distansmonitorering via bärbara sensorer för EKG, stegräkare och sömnmätning ger vårdpersonalen en heltäckande bild av patientens vardag, medan AI-drivna screeningverktyg automatiskt fångar upp riskfaktorer för allvarliga sjukdomar. När dessa autonoma system kombineras med livesessioner hos fysioterapeut eller läkare skapas verkliga mervärden där teknik och mänsklig närvaro samverkar för att både förebygga och behandla sjukdom.
För att värna både klinisk kvalitet i telemedicin och stimulera innovation inom autonoma digitala tjänster behövs en hybrid ersättningsmodell.
För att denna nya vårdmodell ska bli rättvis och hållbar räcker det inte med teknik. I dag betalar regionerna per patientkontakt oavsett kanal, vilket riskerar att belöna korta, autonoma insatser med låg klinisk nytta och samtidigt hämma utvecklingen av kostnadseffektiva, skalbara verktyg.
Inför en hybrid ersättningsmodell
Om en digital modul som hjälper till med stresshantering eller artrosbehandling tas fram kostar den initialt mycket att utveckla, medan varje ytterligare patient bara bidrar med en marginell kostnad. Ändå finns inget stöd i det gamla ersättningssystemet för att premiera licens- eller abonnemangsmodeller som kan ge rimlig ersättning för utveckling respektive automatiserade besök.
För att värna både klinisk kvalitet i telemedicin och stimulera innovation inom autonoma digitala tjänster behövs en hybrid ersättningsmodell. Den bör vila på tre pelare: en fast plattformslicens som täcker utveckling och drift av självgående moduler, en ett-till-ett-ersättning när livesessioner med vårdpersonal ersätter fysiska besök, och en resultatbaserad bonus kopplad till definierade hälsomått som minskade akutinläggningar eller förbättrade patientrapporterade utfall. På så vis belönas inte enbart antalet kontakter, utan det värde som skapas i form av bättre hälsa, ökad följsamhet och färre komplikationer.
Kostsamt och ojämnt system
Tekniken för en nationell boknings- och triageplattform via 1177 är på gång under 2025–26, men det räcker inte att bygga ut de tekniska förutsättningarna. Här kommer också behovet av centrala ramavtal in.
I dag tvingas digitala vårdgivare förhandla med varje enskild region, ett kostsamt och ojämnt system som fragmenterar utbudet och skapar skillnader i tillgänglighet. En nationell upphandling som Inera eller E-hälsomyndigheten ansvarar för skulle fastställa gemensamma kvalitetskrav, avtalsvillkor och prissättning. Regionerna ansluter sig sedan som avropande parter, utan egna separata upphandlingar, vilket skulle säkerställa ett likvärdigt digitalt vårdutbud oavsett var patienten bor.
Tekniken finns. Nu krävs politiska beslut om både en hybrid ersättningsmodell och nationella ramavtal för att 1177 ska bli en verkligt rättvis, effektiv och nationell vårdportal. Endast då kan Sverige möta framtidens vårdkrav med en digital infrastruktur som sätter patientens behov före regionala budgetspel.











