Så kan AI och digitalisering bli kraftfulla verktyg för jämlik hälsa

Vi står vid ett vägskäl: ska tekniken minska klyftorna – eller cementera dem? Digitalt utanförskap, skeva data och brist på transparens riskerar att göra AI till en motor för orättvisa.

”Digital folkhälsa rymmer enorm potential”

Samtidigt är dagens folkhälsoarbete ineffektivt: små kommuner saknar resurser, stora drunknar i komplexitet. Här kan AI göra skillnad, genom smartare resursfördelning, tidigare riskupptäckt och mer träffsäkra insatser. Men det kräver en politik som sätter jämlikhet och prevention i centrum, och som gör socialtjänsten till en nyckelaktör.

Pandemin visade AI:s kraft: att förutse smittspridning, identifiera riskgrupper och planera vaccininsatser med en precision vi aldrig tidigare sett. Men algoritmer är aldrig neutrala. De speglar gårdagens orättvisor – och riskerar att cementera dem om de inte granskas kritiskt.

Digital folkhälsa rymmer enorm potential: stärkt egenmakt, bättre samordning och effektiv prevention. Men bara om lösningarna är tillgängliga för alla. Annars skapar vi ett nytt A- och B-lag i hälsa – där digital kompetens, inte behov, avgör livschanser och livskvalitet.

Utgå från individen

Digitalisering kan jämna ut klyftor, men fel utformning riskerar att fördjupa dem och skapa nya. För äldre kan digitala stöd minska ensamhet och stärka levnadsvanor – men många står utanför systemen och riskerar försämrad livskvalitet. När det gäller psykisk ohälsa kan AI upptäcka tidiga tecken på depression och självmordsrisk – men utan representativa data osynliggörs de mest utsatta.

Vi står i ett skifte från generella gruppinsatser till precisionsfolkhälsa och prevention grundad på individens behov och förutsättningar.

För ungdomar kan digital analys förutse risk för skolavhopp och missbruk – men felaktiga algoritmer riskerar att stigmatisera i stället för att stödja. När det gäller personer med funktionsvariationer kan tillgänglighetsanpassade lösningar skapa delaktighet och egenmakt – men ofta utestängs dessa grupper både i system och data. AI kan också identifiera riskmönster i kost, inaktivitet, rökning och alkohol/drogbruk – men bara om stöden når även dem som inte är digitalt starka.

AI och digitalisering kan bli kraftfulla verktyg för jämlik hälsa, men det kräver en folkhälsopolitik där socialtjänsten är en aktiv aktör och där precisionshälsa och precisionsprevention utgår från individanpassade modeller.

Myndigheter måste utbildas i AI

Därför behöver Sverige:

• Klargöra ansvar och transparens – lagstadga rätt till förklaring av AI-beslut och inrätta en nationell databas över algoritmer och deras effekter.
• Bygga kompetens – inte bara maskiner och algoritmer. Vård, socialtjänst och myndigheter måste utbildas i AI, etik och digital hälsolitteracitet. Digital kompetens ska in tidigt i yrkesutbildningar och stärkas även bland medborgare.
• Modernisera infrastrukturen – skapa interoperabla system mellan vård, socialtjänst, myndigheter och civilsamhälle med hög cybersäkerhet och gemensamma standarder.
• Satsa på precisionsprevention – gör socialtjänsten till motor i digital folkhälsa, med individanpassade och evidensbaserade insatser för äldre, ungdomar, personer med psykisk ohälsa och personer med funktionsvariationer.
• Införa jämlikhetsgranskning – alla digitala folkhälsolösningar ska systematiskt utvärderas utifrån jämlikhet, tillgänglighet och effekter på hälsa och livskvalitet.

AI kan bli motorn i en mer rättvis, effektiv och individanpassad folkhälsa – men bara om vi agerar nu och använder tekniken inkluderande. Frågan är inte om utan hur AI ska forma våra liv. Ska den minska eller förstärka klyftorna?

Vi står i ett skifte från generella gruppinsatser till precisionsfolkhälsa och prevention grundad på individens behov och förutsättningar. Tekniken speglar våra samhällsval. Ska vi bygga en folkhälsa som är smartare, rättvisare och mer inkluderande – eller cementera ännu en generation av ojämlikhet?