Kritik mot budgetsatsning på fler familjehemsplaceringar

Under de kommande tre åren vill regeringen och januaripartierna lägga 700 miljoner kronor på ett statligt stöd till kommunerna som ska subventionera placeringar av barn och ungdomar i familjehem.

Det är en satsning som framför allt Liberalerna har drivit i budgetförhandlingarna och en del av det Liberalerna kallar för "förortslyftet". Enligt uttalanden från partiledaren Nyamko Sabuni är syftet med det nya stödet att fler barn ska placeras, vilket bekräftas av socialminister Lena Hallengrens (S) pressekreterare.

SBU: "Inga belägg"

Men påståendet om att det är för få barn som placeras i familjehem får inte stöd från vare sig expertmyndigheten, professionen eller Sveriges kommuner och regioner.

– Jag känner inte till att det finns belägg för att för få barn placeras i familjehem, säger Knut Sundell, docent och sakkunnig i socialt arbete, vid Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, till Altinget.

Många gånger är det inte så enkelt. Man ska inte tro att när man tar ett barn från en miljö och placerar i en annan, att de ska växa lika bra som andra barn.

Knut Sundell, sakkunnig socialt arbete, SBU

Även Sara Gustavsson Roxell, socialpolitisk strateg vid fackförbundet Vision, är frågande.

– Det man undrar är vilken analys som ligger bakom det? Mig veterligen finns inget sådant kunskapsunderlag. För att kunna dra en sådan slutsats måste man följa upp de ärenden där man inte gjort en placering, säger hon till Altinget och fortsätter:

– Det finns inte så mycket forskning som visar att placeringar är bra. Inte så att man aldrig ska placera barn, men att vara så här tvärsäker som man är, det är jag tveksam till.

Placeringar kan skada

Knut Sundell berättar om familjehemsmodeller som visar bättre resultat och han berättar om sådant som är viktigt att undvika, som att placera flera barn i samma familjehem. Men han återkommer också till att det är mycket svårt att få teori och praktik att mötas när det gäller placeringar av barn och unga.

– I teorin är allt bra. Det vill säga att ta barn från en dålig miljö och sätta dem i en god miljö. Men verkligheten är mer komplex. Det är så många faktorer som spelar roll. Vi vet från många studier att dessa barn går en svår framtid till mötes, säger han.

Knut Sundell säger att man måste vara medveten om att det kan göra mer skada att ta barnet ur sin familj.

– Det är inget självändamål att placera barn. En central del i allt behandlingsarbete är förmågan att göra en prognos om vad olika behandlingsalternativ innebär, inklusive att ingenting görs, säger han.

Vision: Pengar behövs

Men mer resurser behövs till socialtjänstens arbete med barn och unga, betonar Sara Gustavsson Roxell. Framför allt till tidiga insatser och stöd, så att placeringar kan undvikas. Men även till de familjehemsinsatser som görs.

– Det man med säkerhet kan säga är att det finns ett reellt behov av att jobba mer intensivt med de placeringar man gör, stöd till barnet eller ungdomen, stöd till familjehemmet, stöd till de biologiska föräldrarna, säger hon.

Åsa Furén-Thulin är sektionschef för Socialtjänst, vård och omsorg vid Sveriges kommuner och regioner. Även hon ifrågasätter syftet med det nya anslaget som januaripartierna har presenterat.

 – Att ge pengar rakt över till fler placeringar blir en märklig signal. Det är barnets behov som ska vara grunden för en placering, säger hon till Altinget.

Kritik mot snäva bidrag

Åsa Furén-Thulin tar upp problematiken med snävt riktade statliga bidrag till kommunal verksamhet.

– Om man ska ge riktade medel till familjehemsvården, ska det vara så brett som möjligt. Inte som här där man bara ger till placeringar. Mycket mer användbart vore att tillåta en bred användning av anslaget, till utbildning, till handledning och så vidare, Åsa Furén-Thulin.

Sara Gustavsson Roxell är inne på samma linje:

– Vi är å ena sidan glada för alla pengar, men skulle hellre se generella medel. Och framför allt långsiktiga pengar. Ryckigheten som sådana här satsningar innebär är inte bra, säger hon.

M-utspel om barn till kriminella

I anslutning till att regeringen gick ut med budgetnyheten om det nya stödet och att Liberalernas Nyamko Sabuni presenterade det som en del i ett "förortslyft", så gjorde M-ledaren Ulf Kristersson ett utspel om att polis och åklagare ska få möjlighet att tvångsomhänderta barn till gängkriminella enligt Lagen om vård av unga, LVU.

Åsa Furén-Thulin anser att Moderaterna blandar ihop korten rejält.

– En placering som görs enbart för att föräldrarna eller en förälder är kriminella görs inte med utifrån barnets bästa. Ett barn ska inte straffas för att föräldrarna är kriminella. En placering kan inte bli en markör, repressalier mot föräldrarna på det sättet utan måste utgå från barnets behov, säger hon.

Knut Sundell kallar idén för underlig.

– Familjehemsplacering är många gånger en nödvändig lösning. Men den här diskussionen om att ta barn från familjer i kriminella klaner, som ett straff för föräldrarna, är underlig. Det är kanske inte alls är bättre för barnen, säger han.

Inget svar från (L)

Socialminister Lena Hallengrens pressekreterare hänvisar Altinget till Liberalerna för politiska kommentarer kring satsningen. Altinget har varit i kontakt med Liberalernas presstjänst angående belägg för påståendet om att fler barn bör placeras i familjehem, men har inte fått något svar om det.