Ge patienter rätt till en fast läkarkontakt

Många verksamheter bygger på personliga relationer. När vi ska klippa håret går vi till samma frisör. När vi ska se över våra bostadslån kontaktar vi samma person på banken. När vi ska ta reda på hur det går för barnet i skolan pratar vi med samma lärare, och så vidare.

Fördelen med att ha en kontinuerlig dialog med samma personer är uppenbar. Det personliga mötet skapar ömsesidig kunskap och erfarenhet. I stället för att ägna tid åt att ånyo förklara grundförutsättningar kan varje möte fokusera på att hitta konstruktiva lösningar.

Men hur är det egentligen inom vården, den verksamhet som i mätning efter mätning hamnar högst upp bland väljarnas viktigaste frågor?

Vägras laglig rätt

Faktum är att Sveriges patienter fortfarande saknar lagstadgad rätt att lista sig på en namngiven läkare. Anledningen är i mångt och mycket att Socialdemokraterna i åratal har stretat emot.

Vi måste utgå ifrån patienternas och personalens olika behov och utforma lösningar med valfrihet som ledord.

Nyligen fattade riksdagen beslut på förslag från regeringen att patienter ska lista sig på utförare (vanligen en vårdcentral), snarare än på läkare. Någon närmare motivering till varför patienter ska förvägras laglig rätt till en fast läkarkontakt ges inte. Man kan nästan tro att Socialdemokraterna betraktar patienter och vårdpersonal som anonyma subjekt som ska detaljstyras uppifrån och ner, helst av Socialdemokraterna själva.

Valfriheten i fokus

Vi behöver tänka annorlunda. Vi måste utgå ifrån patienternas och personalens olika behov och utforma lösningar med valfrihet som ledord. I Region Stockholm och Västra Götalandsregionen arbetar vi därför för att varje patient ska kunna lista sig på en namngiven läkare, trots att varken hälso- och sjukvårdslagen eller patientlagen ställer ett sådant krav. En växande andel, omkring 63 procent i Region Stockholm och 93 procent i Västra götalandsregionen, är i våra regioner listade på en namngiven läkare. Rikssnittet ligger sannolikt under 40 procent.

Fördelarna med listning på läkare är tydliga. Den viktigaste är att läkarna kan lära känna och bygga långsiktigt förtroende med sina patienter. De får en överblick över patienternas besvär och vet vilka behandlingsmetoder och läkemedel som passar deras specifika situation. På så sätt kan läkarna skriva mer initierade remisser till andra delar av vården och enklare avgöra om de symptom som patienten uppger på telefon eller via chatt kräver en fysisk undersökning. Listning på läkare främjar således också den digitala vårdens utveckling.

Patienter vill lista sig

Läkarkåren har mot denna bakgrund en tydlig uppfattning. Både Läkarförbundet, Distriktsläkarförbundet och Svensk förening för allmänmedicin (SFAM) driver frågan om listning på läkare. Samtidigt ser vi tydliga tecken på att patienter, när möjligheten ges, föredrar att lista sig på läkare framför en abstrakt, ”ansiktslös” utförare.

Men regeringen tycks inte bara nonchalera läkarkåren och en stor del av Sveriges patienter. Även statens egen utredare får kalla handen. År 2019 överlämnades slutbetänkandet för den statliga utredningen Digifysiskt vårdval. Ett av utredningens centrala förslag är att alla ska kunna välja en fast läkarkontakt. Motiveringen är (i Socialstyrelsens sammanfattning) att det ”finns stark evidens för att personlig kontinuitet i hälso- och sjukvården, inte minst i primärvården, har en positiv effekt på hälsa, patientnöjdhet, medicinska utfallsmått, ökad följsamhet till behandling samt minskad vårdkonsumtion och minskade kostnader”.

Vad finns det då för invändningar mot detta förslag?

En vanlig invändning är att Sverige har för få specialister i allmänmedicin. Detta resonemang är förståeligt, men bygger på ett missförstånd om läkarbristens orsaker. Läkarförbundets dåvarande ordförande Heidi Stensmyren har rätt när hon tillsammans med Ulf Öfverberg, utredare på Läkarförbundet, skriver att ”den enskilt viktigaste förklaringen till att det inte finns fler specialister i allmänmedicin är att det inte förekommer listning på läkare i Sverige”.

Vår uppfattning är att fler blivande läkare skulle välja allmänmedicin som specialitet om de garanteras den trygghet som en egen patientlista innebär.

Listning på läkare är på inget sätt en allena saliggörande lösning på vårdens mångskiftande utmaningar. Men det är en viktig åtgärd som socialminister Lena Hallengren (S) kan ta initiativ till här och nu genom att lägga en skarp proposition inför riksdagen.

Vad väntar hon på?