Finansministern borde en gång för alla låta regionerna stå på egna ben

Finansminister Elisabeth Svantesson (M) måste snabbt ge regionerna mer pengar, annars riskerar sjukvården att kollapsa. Det är budskapet i det uppmärksammade tiggarbrev som sex regionordförande från södra Sverige skickade till finansdepartementet härförleden.

Visst har man hört det förut? Läget i vården är kärvt, personalen går på knäna, patienter ligger i korridoren och tvingas slamra med grytlock och bestick i brist på larmknappar. Nog måste väl pappa staten genast rycka in och komma till undsättning?

Nej, kalla mig hjärtlös men någon gång får det vara nog. Det är hög tid för regionerna att sluta begära allmosor i tid och otid. Regionerna får faktiskt börja ta ansvar för sin egen ekonomiska situation och – precis som alla andra – planera för händelser som kan medföra oförutsedda utgifter.

Är det mer bekvämt att tigga om ersättning från ”försäkringsbolaget” staten?

Vi har i Sverige en ordning där 21 regioner tillhandahåller nästan all sjukvård. För att klara detta har de, precis som kommunerna, rätt att ta ut skatt av sina invånare. Ett av regionpolitikernas huvuduppdrag är alltså att bestämma på vilken nivå denna skatt bör ligga för att invånarna ska få den service som de har rätt till. De politiker som inte är kapabla att göra en rimlig kalkyl som även tar höjd för en oväntad lågkonjunktur med hög inflation brister i sitt uppdrag och bör bytas ut. Efter ett par terminers studier i basal nationalekonomisk teori kanske de kan få en ny chans.

Regionerna får redan pengar

Till saken hör att de brevskrivande regionerna – Blekinge, Halland, Jönköping, Kalmar, Kronoberg och Skåne – redan i dag tar emot stora summor i årliga statsbidrag. Dessutom är de mottagare av stöd inom ramen för det kommunala utjämningssystemet, alltså det invecklade system som tvingar den rika och välskötta delen av kommunsektorn att kompensera den fattiga och misskötta delen.

En sista utväg att ta till om skatter, befintliga statsbidrag, och kommunal utjämning inte räcker är att låna mer pengar, företrädelsevis via kommunsektorns eget kreditmarknadsbolag Kommuninvest. Detta kan göras till mycket förmånlig ränta och frågan måste därför ställas: Varför är tre av de brevskrivande regionerna Skåne, Halland och Jönköping – i motsats till nästan alla andra regioner – inte medlemmar i Kommuninvest?

Är det mer bekvämt att tigga om ersättning från ”försäkringsbolaget” staten?

Svantesson borde agera som en förälder

Invändningarna till det ovan skrivna kan låta ungefär så här: ”Du har goda poänger, men du måste förstå att rådande läge är exceptionellt.”

Att läget är exceptionellt är ett återkommande mantra som kommunsektorn tar till lite nu och då när den egna planeringen fallerar. Redan 2019, före pandemin och före Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, krävde Sveriges Kommuner och Regioner (kommunsektorns lobbyorganisation) att staten tar ”ett större ansvar för en fortsatt god välfärd”. Detta trots att Sveriges ekonomi då hade präglats av högkonjunktur sedan fyra år tillbaka.

Jag har tidigare skrivit att kommunsektorn ofta beter sig som en trilskande tonåring som gärna vill ha rättigheter och friheter, utan att behöva ta eget ansvar. Det bästa man som förälder kan göra i ett sådant läge är att låta sitt barn ta konsekvenserna av sitt handlande så att de i sinom tid lär sig planera, tjäna egna pengar och spara för sämre tider.

Regeringen med finansminister Elisabeth Svantesson (M) i spetsen borde med andra ord ikläda sig rollen som kärleksfull förälder och låta regionerna – en gång för alla – stå på egna ben.