Slutreplik: Det saknas juridisk suverän öppenhet mot folket

Det är hedrande att Sara Catoni, chefsjurist för Sveriges kommuner och regioner (SKR), går i replik på min text: tydligen har min text träffat en nerv. Samtidigt är det lite tråkigt att Catoni inte bemöter det jag säger, nämligen att det är statsrättsligt bekymmersamt att en privaträttslig ideell förening utan möjlighet till insyn för medborgaren de facto utgör ett samordnande organ för kommuner och regioner som underminerar det lokala beslutsfattandet och därmed den lokala demokratin.

Jag har ifrågasatt att SKR är en privaträttsligt organiserad ideell förening utan insyn för medborgaren.

Catoni invänder att de avtal som SKR slutar med staten inte är formellt bindande. Det är helt riktigt att så brukar sägas, men dels kan man faktiskt tvivla på den saken – SKR utlovar specificerade tjänster på ett område där staten annars skulle behöva upphandla –, dels förändrar den eventuella bristen på juridiskt bindande karaktär inte det förhållandet att avtalen (förstås) är politiskt bindande.

När SKR lovat runt, formellt, i skrift och med underskrift, krävs det en politisk kraft och ett politiskt mod hos en kommunal medlem att gå emot SKR:s löfte som inte kan påräknas.

Catoni är oss svaret skyldiga

Att Catoni tar betäckning bakom juridiken när jag tydligt talar om politiska faktorer, är något torftigt som svar.

Catoni ordar sedan mycket om kommunalt självstyre och om att det minsann finns kommunala samarbetsorganisationer också i andra europeiska länder. Jag har varken ifrågasatt det enda eller det andra. Jag har ifrågasatt att SKR är en privaträttsligt organiserad ideell förening utan insyn för medborgaren. Catoni blir svaret skyldig varför SKR inte omorganiserar sig till ett kommunalförbund enligt kommunallagen.

Transparensen saknas

Catoni påpekar också att SKR:s ambition är att verka för demokrati och att SKR är ”så transparent och öppet som möjligt”. Jag tvivlar inte på det förra. Jag noterar dock avseende det senare dels att:

• Valmanskåren inte tillfrågas om vem som styr SKR eller ingår avtal i föreningens namn.
• SKR:s stadgar – i strid med kommunallagen – saknar bestämmelse om öppenhet och transparens (så att Catoni åberopar till intet förpliktande praxis när mitt argument är brist på judiskt bindande karaktär – här byter hon fot från sin argumentationsmodell när det gäller SKR:s avtal med staten) 
• ett offentligrättsligt kommunalförbund skulle lyda under offentlighetsprincipen, så att väljaren inte skulle vara beroende av SKR:s nåd i denna fråga.

Inget av det som Catoni säger träffar alltså min kritik att SKR är en privaträttsligt, inte någon offentligrättsligt organiserad association som använder sin de facto-makt i syften som saknar förankring i föreningens stadgar. Catoni träffar inte heller min kritik att det hos SKR saknas juridiskt garanterad öppenhet mot suveränen – folket.

Jag vidhåller alltså att kommunerna och regionerna genom SKR lagt den lokala demokratin på privaträttslig entreprenad.