"Ettåriga satsningar löser inte den psykiska ohälsan"

Av: Ing-Marie Wieselgren
projektchef, Sveriges kommuner och landsting

Psykisk ohälsa är, med rätta, ett hett ämne i debatten. Det som oftast lyfts fram är brister i skola, vård, omsorg och socialtjänst. SKL uppmuntrar den här diskussionen, eftersom vi verkligen behöver diskutera både orsakerna till och hur vi möter psykisk ohälsa i vårt samhälle. Den kanske allra viktigaste insikten i en sådan diskussion är att psykisk ohälsa inte är något kortsiktigt, som vi kan lösa med satsningar under något eller några få år.

Ettåriga satsningar

Bristen på långsiktighet är ett av våra största problem. Ända sedan år 2009 har regeringen och Sveriges kommuner och landsting träffat överenskommelser inom området psykisk hälsa/ohälsa. Dessa överenskommelser har växt med tiden – både avseende pengar och fokusområden. Samtliga överenskommelser har dock varit ettåriga.

Under tio år har kommuner, landsting och regioner så sent som i december fått information om satsningens omfattning och uppdrag för det kommande året. Insatserna ska sedan genomföras och återrapporteras ett år senare. Så även om de statliga satsningarna är viktiga, så är dessa ettåriga pengar en utmaning för kommuner, landsting och regioner.

Krävs insatser över lång tid

Den kanske allra viktigaste insikten i en sådan diskussion är att psykisk ohälsa inte är något kortsiktigt, som vi kan lösa med satsningar under något eller några få år.

Det är helt enkelt svårt att genomföra långsiktiga, genomgripande förändringar. Detta har SKL påtalat för staten under många år. För att komma till rätta med den ökande psykiska ohälsan krävs kraftfulla insatser över lång tid och trots att regeringens satsning i år omfattar 1,4 miljarder kronor, riskerar vi att inte nå den effekt som vi ju alla vill se, mycket på grund av att satsningen är ettårig.

Andra länder gör annorlunda

Jämför vi med många andra länder, sker där satsningar över många år, inte sällan med 10-åriga planer som grund. Det ger möjligheter till ett systematiskt utvecklingsarbete under många år.

I Sverige ökar antalet riktade, detaljreglerade statsbidrag inom många områden. Det är något SKL ständigt påpekar som ett problem, inte minst för att välfärdens resurser ska kunna användas så effektivt som möjligt – att de ska användas där de behövs som mest och gör bäst nytta.

SKL vill att många av de kortsiktiga statsbidragen ska ingå i de generella – mer långsiktiga – bidragen. Behoven ser olika ut i varje kommun, landsting och region. Därför behöver planeringen, utvecklingen och genomförandet med långsiktiga bidrag ske nära patienterna, brukarna, barnen och eleverna.

Detta gäller i allra högsta grad också inom området psykisk ohälsa. Det räcker inte med enstaka insatser med ettåriga riktade statsbidrag. Det krävs långsiktighet och att alla aktörer drar åt samma håll. Det krävs att också staten är pådrivande och en sammanhållande nationell aktör med tydliga uppdrag från regering och riksdag och det krävs att landsting, regioner och kommuner har tillräckliga resurser och möjlighet att jobba med dessa på bästa sätt utifrån de behov som finns. Det måste finnas personal som har bra förutsättningar, chefer som kan leda verksamheterna, bostäder, jobb och möjligheter till delaktighet i samhället. Allt sådant som kräver långsiktighet.

Alla led måste bli bättre

Psykisk hälsa är en av de stora framtidsfrågorna. Att vi förmår förbättra alla led inom de processer som kan ge bättre kvalitet och bättre tillgänglighet till psykiatrisk vård är av största vikt både för människors liv och landets ekonomi.

Vi måste värna de människor som drabbats av allvarliga sjukdomar liksom förhindra sjukdom när vi kan. Tidiga och bra insatser mot psykisk ohälsa är de bästa investeringar vi kan göra. Trots att vi kan visa detta i siffror är det oerhört svårt att styra om resurser till dessa områden. När behoven ökar, krävs mer resurser, men också mer kunskap, bättre metoder, en hållbar organisation och fler medarbetare.

Är ändå hoppfull

Samtidigt som jag ser svårigheterna, är jag också hoppfull. Vi är många som arbetar tillsammans och det finns mycket kunskap om de behov som människor i psykisk ohälsa har och vad de behöver. Om vi alla gör vårt yttersta i den position vi befinner oss, kommer vi bli bättre tillsammans.