"Daglig verksamhet flyger under kommunpolitikernas radar"

Harald Strand
Förbundsordförande, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, FUB
Eva Borgström
Intressepolitisk samordnare, FUB

Daglig verksamhet är den största LSS-insatsen och en viktig del av vardagen för många personer med intellektuell funktionsnedsättning. Trots det bedriver åtskilliga kommuner daglig verksamhet i skymundan och med stora kvalitetsbrister som följd. Det är hög tid att ställa bindande krav på både personalkompetens och gruppstorlek i verksamheterna. Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, FUB, vill se ett ”LSS-lyft” av personal i LSS-verksamheter.

Rätt förutsättningar

En välutbildad och engagerad personalgrupp som har en närvarande chef är en viktig förutsättning för en välfungerande daglig verksamhet. Grupperna ska inte vara större än att deltagarna klarar av att relatera till varandra och personalen. Personalen måste erbjudas kontinuerlig kompetensutveckling och professionell handledning. Det krävs rätt förutsättningar för att skapa goda levnadsvillkor  ̶  den kvalitetsnivå som gäller för verksamheter enligt LSS. Rätt utfört är det ett mycket kvalificerat arbete.

Utan större intresse

Få kommunpolitiker ägnar innehållet i daglig verksamhet något större intresse. Detta trots att vi pratar om den största LSS-insatsen: år 2017 hade 37 500 personer daglig verksamhet. Samtidigt finns få vetenskapliga metoder om, och modeller för hur daglig verksamhet bäst kan utformas. För att få höra medlemmarnas erfarenheter av bland annat daglig verksamhet, anordnade Riksförbundet FUB fem LSS-dagar, på fem orter under år 2017. Erfarenheterna finns dokumenterade i rapporten 500 röster om LSS – En inblick i verkligheten, från norr till söder (FUB, 2018). 

Anhöriga till personer med omfattande utvecklingsstörning eller flerfunktionsnedsättning anser ofta att daglig verksamhet handlar mer om ”förvaring” än verksamhet.

Enligt FUB:s medlemmar utmärker sig en välfungerande daglig verksamhet genom ”riktiga” arbetsuppgifter. Ofta handlar det om så kallad utflyttad daglig verksamhet i servicenäringen, industriverksamhet, eller i kommunal verksamhet som park- och idrottsförvaltning. Men även sysselsättning i traditionell gruppverksamhet kan upplevas som meningsfull om det finns ett tydligt syfte med den. Avgörande för den upplevda kvaliteten är personalens kompetens och engagemang.

Svårt att erbjuda meningsfull syssla

Tyvärr finns åtskilliga exempel på verksamheter som inte håller måttet. Vi ser en tydlig trend mot större enheter, detta för att kommuner väljer att centralisera den dagliga verksamheten. Bakom finns tydliga ekonomiska motiv. Grupperna på daglig verksamhet blir alltför stora. Människor med olika funktionsnedsättningar och grad av funktionsnedsättning blandas. Resultatet blir trängsel, buller och klara svårigheter att erbjuda en meningsfull sysselsättning. På många håll är ambitionsnivån skrämmande låg. Anhöriga till personer med omfattande utvecklingsstörning eller flerfunktionsnedsättning anser ofta att daglig verksamhet handlar mer om ”förvaring” än verksamhet. ”Min dotter har det inte bra på daglig verksamhet. Hon sitter i ett tomt rum (…) Arbetsuppgifterna består av att ta ut soporna eller ordna disken.”, sade en anhörig som deltog i FUB:s LSS-dagar.

Behövs satsningar

Det är hög tid att lyfta fram LSS-insatsen daglig verksamhet. Riksförbundet FUB föreslår:

• Ge Socialstyrelsen i uppdrag att utfärda bindande föreskrifter om personalkompetens och gruppstorlek i daglig verksamhet.
• Genomför en statlig kompetenssatsning, ett ”LSS-lyft”, av baspersonal i LSS-verksamheter.