Skogssällskapet: Varning för brist på skogsskötselforskning

I början av 1900-talet var bristen på skogsråvara en stor samhällsfråga. Under långa perioder hade virke plockats ut ur de svenska skogarna, utan att någon aktiv föryngring skett. Oron för att industrin snart skulle sakna virke ledde till flera initiativ för att återplantera och öka tillväxten, vilket ledde till grundandet av Skogssällskapet år 1912.

Forskning om skogsbruk saknas

Skogen behövde växa bättre, men man insåg snart att det inte räckte med den biologiska kunskap som fanns. Biologin behövde kombineras med ekonomi, virkeslära och flera andra ämnen. Den tvärvetenskapliga ansatsen blev snart ett signum för jägmästarutbildningen på Sveriges lantbruksuniversitet, och under årens lopp har vi lärt oss mycket om det komplexa system som skogsbruk utgör. I takt med att kunskapen vuxit har vi också förstått hur mycket forskning som fortfarande saknas om vilka effekter olika åtgärder får – på kort och lång sikt.

Därför är det oroväckande att se hur universitet och högskolor – både inom forskning och i sina utbildningar – tenderar att bli alltmer specialiserade. Det avspeglas i hela vägen från kandidatprogram till professurer.

Jägmästarutbildningen, som har haft svårt att rekrytera studenter, har delats in i ett antal olika inriktningar. Kanske är det ett tecken i tiden att ämnen delas in i smalare sektioner, men för skogsskötselämnet finns tydliga risker med fragmentiseringen om det leder till att forskningen bedrivs i stuprör.

Högre krav och förväntningar på skogen

Som stiftelse har Skogssällskapet inskrivet i våra stadgar att vi ska verka för en god skogshushållning och naturvård. Detta manifesteras bland annat genom våra årliga anslag till forskningsprojekt inom dessa områden. Den tvärvetenskapliga grundtanken har vi med oss i vår anslagsprocess, liksom att prioritera projekt som är tillämpbara i skogen. Men vi behöver bli fler som finansierar den här typen av projekt, och vi behöver hjälpas åt att sprida resultaten.

För hundra år sedan var drivkraften framför allt inriktad på att få fram skogsråvara till industrin. I dag står vi i ett läge där kraven och förväntningarna på skogen är betydligt högre. Förutom råvaran – som vi vill använda till allt fler och alltmer långlivade produkter – ska skogen binda koldioxid för att minska Sveriges klimatavtryck, skydda den biologiska mångfalden och ge utrymme för rekreation och friluftsliv. Dagens kunskapsläge är så omfattande att specialister behövs för att vi ska öka förståelsen för vad som i detalj sker vid olika åtgärder, men vi behöver också generalister som kan se konsekvenserna i ett större sammanhang.

Skogen ska i dag räcka till mer än någonsin

Att sträva bakåt är varken önskvärt eller realistiskt, men jag vill ändå slå ett slag för den breda ansats som funnits inom skogsskötselämnet och som har varit dess styrka. Den bredden behövs även inför framtidens utmaningar. Skogen ska i dag räcka till mer än någonsin.

Det behövs fler generalister

För att möjliggöra en framtid där många olika mål för skogen kan samsas måste vi även i fortsättningen ha forskare och tjänstemän med generell kompetens. Vi behöver tvärvetenskaplig forskning som tar ett helhetsgrepp kring skogen, skogsskötseln och den framtid vi siktar mot. Självklart behöver vi också ha specialister inom olika områden, men jag vill uppmana såväl lärosäten som forskningsfinansiärer att slå vakt om den breda ansats som vi under lång tid haft inom skogsskötselforskningen.

Den breda ansatsen får inte tappas bort i arbetet med de skogliga utbildningarna, i utformandet av forskartjänster och i utlysningen av forskningsanslag. Då tror jag att vi skjuter oss i foten avseende framtidens skogsbruk.