Läxhjälpen: Bidraget missade målet – nu är det läge att göra om och göra rätt

2015 infördes ett statligt bidrag som föreningar kunde söka för att bedriva läxhjälp. Syftet med bidraget var gott. Efter åratal av sjunkande skolresultat, särskilt i socioekonomiskt svaga områden, ville den dåvarande regeringen skapa förutsättningar så att ideella organisationer skulle kunna stötta elever, skolor och områden med extra stora utmaningar.

Men från start såg vi att läxhjälpsbidraget missade målet. 

Man får ge en eloge till beslutet att läxhjälpsbidraget, så som det har varit utformat, nu läggs till handlingarna

Det premierade kortsiktiga insatser, ställde inte krav på evidensbaserade metoder och uteslöt framför allt vissa seriösa aktörer enbart baserat på organisationsform. Som exempel har Stiftelsen Läxhjälpen bedrivit riktad och resultatfokuserad läxhjälp i över 15 år, men kunde inte ta del av statsbidraget av den enkla anledningen att organisationen är en stiftelse och inte en förening.

Undermåligt regelverk

I höstas uppdagades det att ett fåtal oseriösa aktörer har fuskat till sig stora summor pengar. Det är självfallet förkastligt att det finns ett fåtal aktörer som har valt att utnyttja systemet, men det är också olyckligt att regelverket i sig har varit undermåligt.

Med detta som bakgrund får man ge en eloge till beslutet att läxhjälpsbidraget, så som det har varit utformat, nu läggs till handlingarna.

Samtidigt kvarstår problematiken som läxhjälpsbidraget syftade till att bemöta.

Enorma behov

Skolresultaten har fortsatt sjunka och de senaste tio åren har fler än 165 000 elever gått ut grundskolan i Sverige utan behörighet till gymnasiet. Det innebär att ungefär 15 procent av svenska niondeklassare inte klarar grundskolan – varje läsår. 

Med den stora lärarbristen blir insatser där fler vuxna engageras i skolan avgörande.

Frågan berör på olika sätt oss alla då vi ser att var i landet du växer upp och vad dina föräldrar har för utbildningsnivå spelar en alltmer avgörande roll för hur barn i Sverige klarar sig igenom skolan.

När skolresultaten dalar och lärarbristen i Sverige är påtaglig, samtidigt som läxhjälpsbidraget slopas, så har regeringen nu både ett tydligt uppdrag och en möjlighet att skapa en mer effektiv form för samarbete med seriösa aktörer.

Behovet är fortsatt enormt för elever som ligger längst ifrån att nå målen och just nu behöver vi samla de resurser som finns för att inte låta fler generationer gå förlorade.

Gör om och gör rätt

Med bakgrund i beslutet att slopa läxhjälpsbidraget efterfrågar Stiftelsen Läxhjälpen därför:

• En mer effektiv form för samverkan med kvalitetssäkrade organisationer. Samverkan och statligt stöd måste ges organisationer som har en etablerad verksamhet, arbetar efter beprövade metoder, har förtroende från lärare och skolledare och framför allt, som kan påvisa en effekt av det arbete de bedriver.
• Ta lärdom av framgångsexempel och ta tillvara på de resurser som finns. Civilsamhället är fortsatt en enormt viktig resurs för elever som ligger långt ifrån att nå gymnasiebehörighet, särskilt i skolor och områden med låga skolresultat. Lär av de skolor som har förbättrat studieresultaten över tid i samverkan med seriösa aktörer från civilsamhället.
• Lägg fokus på detaljer och var noggranna i processen. Den miss som innebar att läxhjälpsbidraget endast kunde sökas av föreningar grundar sig i en föråldrade och felaktig bild av att detta är den enda organisationsformen i civilsamhället. Därför måste det läggas vikt vid även de små, men avgörande detaljerna när en ny form för samverkan med civilsamhället tas fram.
• Inhämta kunskap från organisationer som arbetar nära eller i skolorna. Med 15 års arbete i skolor med allra lägst resultat i landet så ser vi att man kan nå goda resultat genom att satsa på motivation, lust, studieteknik och förebilder. Vi ser att det kan vara en fördel att de som stöttar eleverna är personer som eleverna kan identifiera sig med och bygga relationer med och att det ofta är en styrka att det är någon annan än skolpersonalen. Med den stora lärarbristen blir insatser där fler vuxna engageras i skolan avgörande.