Historieämnet ska förnyas och användas varsamt

Historia kan användas på destruktiva och manipulativa sätt. Det visar inte minst Putin när han nu använder historia för att legitimera sitt anfallskrig mot Ukraina. I hans historieskrivning finns inget Ukraina annat som en putslustig konstruktion av Lenin, däremot beskrivs området kring Kiev som ett slaviskt ursprung.

Historieämnets kraft

Ryssland och Sovjetunionen har i Putins historieskrivning en lång historia av att bli anfallna av maktlystna despoter som Karl XII, Napoleon och Hitler. Den senare trots Sovjetunionens välvilliga försök att skapa fred i Europa genom Molotov-Ribbentroppakten. Rysslands och Sovjetunionens anfallskrig försvinner däremot ut genom lagårdsdörren. Genom en sådan historieskrivning argumenterar Putin nu för att aggressioner från väst måste stoppas tidigt, och kriget mot Ukraina blir i det historiebruket till ett försvarskrig.

Historia måste inte konstrueras som aggressivt nationalistiskt, eller förstås utifrån nationalstaternas gränser.

Historia kan användas och förstås på många sätt, det är på ett sätt dess fördel, men också det som gör att historia måste användas med stor försiktighet.

I samband med nationalstatens konsoliderande under 1800-talet användes historien för att skapa nationalism och fosterlandskärlek. Det behöver inte vara något fel men historieundervisningen hade i detta sammanhang en särskilt viktig ställning genom att syfta till manlighet och hjältemod, och då kom alltid det nationella intresset i första hand och strävan efter objektivitet i andra.

Tolkades som krigsorsak

När professorn i statsvetenskap Herbert Tingsten i slutet av 1960-talet analyserade 100 års historieläroböcker menade han att de uppmanade till kärlek eller uppskattning gentemot det egna men också en hög grad av fientlighet mot det främmande och utländska. Det blir en nationalism som är aggressiv och destruktiv.

Efter andra världskrigets fasansfulla erfarenheter skulle historieämnet krympa som ämne till förmån för det nya ämnet samhällskunskap, som blev det nya medborgerliga ämnet med en tydlig fostransroll för demokratiska medborgare. Det skedde i ett sammanhang där historieundervisningen tolkades som att den varit en del av orsaken till både första och andra världskriget.

En moderniserad kursplan

Men historia måste inte konstrueras som aggressivt nationalistiskt, eller förstås utifrån nationalstaternas gränser. Så har till exempel socialhistoria, postkolonial historia och genushistoria ofta tagit utgångspunkt i annat än nationsgränser och internationell maktpolitik. Genom ett Erasmus-finansierat projekt ska en digital plattform för historieundervisning i gymnasiet med utgångspunkt i nationsöverskridande historia konstrueras under åren 2022–2023.

Sju lärosäten runt om i Europa arbetar med att ta fram kursplaner med olika nationsöverskridande teman, konstruera lektioner och övningar i anslutning till dessa, och att ta fram ett bibliotek med digitala källor. En del av kursplanernas ämnen är till exempel Vardagsliv och levnadsvillkor, Genus- och kvinnohistoria, Makt och maktrelationer samt Resande och gränsöverskridande.

Totalt har det skrivits tio kursplaner med olika teman. Varje kursplan innehåller exempel från olika delar av EU, och tanken är att både historiska likheter och skillnader mellan EU:s nuvarande medlemsländer ska synliggöras. Något som slarvigt kan kallas vanliga människor har i många avseenden brottats med liknande problem under historien, men också funnit likartade glädjeämnen. Icke desto mindre finns givetvis också skillnader mellan ländernas historia som kan vara viktiga att peka på. Det gäller till exempel inte minst när och hur kvinnlig rösträtt drivits igenom, vilket tas upp i kursplanen för genus- och kvinnohistoria, och som Malmö universitet har ansvarat för att skriva.

”Kan skapa en ryggradsreflex av motstånd”

Projektets andra del, att ge lektionsförslag och att ta fram övningar till dessa, har nu påbörjats. På projektets hemsida ska färdiga lektionsövningar så småningom läggas ut. Övningarna utgår från historiska metoder som till exempel källkritik, urvalsfrågor och att kunna se olika perspektiv på historiska händelser. Varje övning förankras i en av de kursplaner som har tagits fram inom projektet.

Det finns också en förhoppning att projektet kan hjälpa till att bilda demokratiska medborgare. Eleverna får arbeta med historiska metoder och sålunda förstå vad historia är och hur den skapas. Därtill får de arbeta med andra länders historia vilket tränar dem i att förstå det förflutna ur andra perspektiv än den egna nationens. Förhoppningsvis kan det skapa såväl förståelse för andra som en ryggradsreflex av motstånd när någon använder historia för att avhumanisera.