Schyman: Mänsklig säkerhet istället för militär upprustning

Av: Gudrun Schyman
partiledare för Feministiskt initiativ

Mänsklig säkerhet är enligt FN:s Human Development Report, 1994, ”barnet som inte dog, smittan som aldrig spred sig, jobben som inte gick förlorade, en etnisk motsättning som inte exploderade i våld, en oliktänkande som inte tystades”. Ett av områdena i FN:s beskrivning är Personlig säkerhet – att leva utan risk för våld utövat av stater eller individer, i både det offentliga och i det privata. Det handlar om liv och värdighet.

Förlegad syn på maskulinitet

Mänsklig säkerhet betyder också att se sambandet mellan privat, nationell och internationell säkerhet. Mäns våld mot kvinnor och våld i namn av heder är ett enormt säkerhetsproblem, såväl i samhällen som befinner sig i fred som i konflikt.

Samhällets syn på maskulinitet, idén om att män ska beskydda kvinnor och barn, sitt territorium eller sin kollektiva heder med vapen i hand är en grundbult inom militarismen.

Vår feministiska säkerhetsanalys har som utgångspunkt mänsklig säkerhet där hot mot individer och inte stater är centralt.

Den nuvarande nationalistiska säkerhetspolitiken fokuserar på försvarsmakten och på att skydda staten från externa potentiella hot, främst med militära medel. Att kvinnor numera också tillåts bli soldater förändrar inte den underliggande ideologin.

Bryt normen

De militära organisationerna är inte utbildade att hantera hänsyn till de underliggande anledningarna till konflikterna. Det gör det omöjligt för dem att effektivt förhindra, förebygga och stoppa konflikter för att skapa fred. Feministiskt initiativ menar därför att militära institutioner som planerar för krigshandlingar varken bör eller kan planera för fred och fredsbyggande insatser. Normen av dominans, våld och militära maktmedel behöver brytas.

Klimatförändringar, brist på mat, vatten och social service är starkt bidragande faktorer till att såväl människor tvingas på flykt som att väpnade konflikter uppstår. Inom Sveriges gränser har ingen dött i en väpnad konflikt på århundraden. Däremot har tusentals kvinnor dött till följd av mäns våld mot kvinnor. Mer än en tredjedel av världens kvinnor har utsatts för fysiskt eller sexuellt våld av en partner och/eller sexuellt våld av en annan person än en partner (WHO 2013). Trots etablerad kunskap handlar den etablerade säkerhetspolitiken idag fortsatt främst om nationella yttre hot.

Social upprustning 

Vi vill ha alliansfrihet och motsätter oss medlemskap i Nato, en säkerhetsgemenskap som bygger på militära medel, inklusive kärnvapen. Istället för en militär värnplikt vill vi ha en frivillig civil utbildning för ökad beredskap att hantera olika slags säkerhetshot.

En feministisk säkerhetspolitik ska motverka orsaker till väpnade konflikter som fattigdom, ojämn resursfördelning, förtryck, marginalisering, maktlöshet och ojämlikhet. Militär upprustning stjäl i dag resurser från social upprustning. Militär kapprustning står mot ökad välfärd och globala satsningar på miljömål och hållbar utveckling. I Sverige står stridsflygplan och stridsvagnar på Gotland mot sjukvård, inte minst förlossningsvård, och fungerande infrastruktur i glesbygd

Ersätt den traditionella säkerhetspolitiken

Nedrustning är nödvändigt även utifrån perspektivet att väpnade konflikter innebär en enorm belastning på miljön. Det låter sig inte göras över en natt, men någonstans måste vi börja. Vår feministiska säkerhetsanalys har som utgångspunkt mänsklig säkerhet där hot mot individer och inte stater är centralt. Därför strävar vi efter att successivt ersätta den traditionella säkerhetspolitiken som utgår från en nationalstatscentrerad världsbild med fokus på hållbar fred, kroppslig integritet, människors frihet till aktörskap samt kvinnors, mäns och transpersoners rätt och frihet att vara autonoma individer i livets alla faser och rum.