Riksdagsnätverk vill stoppa klanpåverkan på politiken

DEMOKRATI. I en motion till riksdagen manar elva riksdagspolitiker sina partier att i god tid före valet hitta sätt att stoppa klanbaserade nätverk från att påverka politiken på olämpliga sätt. 

– Vi har många viktiga frågor som partierna måste våga ta itu med, säger Amineh Kakabaveh (-) till Altinget.

Partierna måste arbeta aktivt för att förebygga att personer med olämpliga motiv får inflytande i partiorganisationen. Det skriver ett antal riksdagsledamöter i en debattartikel här på Altinget.

I artikeln, som bygger på en motion till riksdagen, diskuteras klan- och hederskultur och hur detta är fenomen som kan utgöra ett hot både mot jämställdheten och demokratin. Lejonparten av debattörerna är riksdagsledamöter (från alla partier utom V och SD), men i skaran återfinns även tidigare talmannen Per Westerberg (M). Samtliga ingår i riksdagens tvärpolitiska nätverk mot diskriminering och våld i hederns namn, som har jobbat med frågorna tillsammans under tolv år.

Svår men viktig balansgång

Att frågan om klanbaserad kriminalitet fått ökad uppmärksamhet, menar nätverket är i grunden positivt. Man skriver att det är nödvändigt att diskutera riskerna med att sådana grupper försöker påverka det politiska systemet. Samtidigt varnar undertecknarna för att diskussionen inte får resultera i en ökad misstänksamhet mot politiker med utländsk bakgrund, exempelvis genom att politiker med rötter i andra länder anklagas för att vara "lockbete för klanröster".

När Altinget når några av debattörerna är de dock inte oroade för att ett aktivt förebyggande arbete på området ska leda till att vissa grupper särbehandlas utifrån en risk eller misstanke.

– Självklart är det här en svår balansgång, men det ska inte hindra att en viktig fråga nu lyfts upp till diskussion. Vi har många viktiga frågor som partierna måste våga ta itu med för att inte lämna tomrum för onda krafter att urholka vår demokrati, säger Amineh Kakabaveh (-).

Per Westerberg (M) menar att det förebyggande arbetet snarare syftar till att punktera ”alla gruppers försök att manipulera det demokratiska systemet”. Han nämner nomineringsprocesser av kandidater genom blockröstning i provvalen, mentometeromröstningar, insamling av valsedlar för kollektivt röstande och byteshandel med blockröster som några exempel.

– Processerna bör innehålla fler delmoment och partikulturerna måste aktivt motverka sådant beteende och offentligt göra fler bedömningar. Man kan jämföra med problemen med primärvalen i USA. Att där få majoritet i partiet kan omöjliggöra att få majoritet i det slutliga valet.

Klanröster beskrevs redan 2012

Frågan om släktbaserad kriminalitet har debatterats mycket sedan biträdande rikspolischef Mats Löfving i september sade i Sveriges Radio att klan- och släktbaserade grupper har förgreningar in i både det politiska livet och näringslivet.

Men problematiken är inte ny. Redan 2012 skrev Fokus (21/2012) om Södertälje och citerade då en moderat riksdagsledamot (Metin Ataseven) som berättade hur han värvat ett hundratal röster från S till M när han bytte parti eftersom hans kliv innebar att också hans klan bytte parti.

Man kan enkelt föreställa sig att klanbaserade nätverks inflytande kan utgöra en svårare ”frestelse” i lokalpolitiken, där man vet att makten, eller viktiga beslut, kan stå och falla med ett hundratal röster.

Vem är olämplig?

Samtidigt, hur kan man på förhand bedöma om det finns olämpliga motiv? En politiskt aktiv person med bakgrund i klankultur kan ju dessutom vara helt ointresserad av att agera å klanens vägnar men ändå ge en del röster på köpet?

– Nya medlemmar eller röster från en hel klan är inte problemet, såvida de inte ställt krav i det fördolda på saker som är oförenliga med demokratin och respektive partis offentliga uppfattningar, säger Per Westerberg.

Amineh Kakabaveh förklarar även hon att det självklart bara är positivt om en kandidat är känd i olika förorter och samlar röster från alla, men hon pekar samtidigt på vikten av att partierna gör bakgrundskontroller.

– Oavsett bakgrund borde partierna vara måna om vilka som företräder dem, både i kommuner, regioner och i riksdagen. Finns det misstanke mot någon kandidat – oavsett kön eller etnisk tillhörighet – bör man kolla upp vilket syfte de har. Många kandidater måste väl ha gjort något inom partiet innan de hamnar på listorna. Samtidigt vet vi ju att alla partier använder invandrarkandidater som röstmaskiner och för att det ser bra ut på listorna. Detta är på gott och ont, säger Kakabaveh.

Bakgrundskontroller och polishjälp

Ambitionen finns där, men av motionen framgår inte lika tydligt hur undertecknarna tänker sig att partierna ska bära sig åt för att förhindra olämpligt inflytande i politiken.

Har ni pratat någonting om hur man rent konkret kan gå till väga i ett förebyggande arbete?

– Redan nu har flera partier ställt väsentligt högre krav på att tillförsäkra sig om att partiets kandidater skall vara "fit and proper" genom granskningar och utfrågningar inför beslut om listor. Man kan jämföra med arbetet mot penningtvätt där bankerna måste lära känna sina kunder bättre, säger Per Westerberg som återigen understryker att partiernas nomineringsprocesser är en nyckel i sammanhanget.

Amineh Kakabaveh menar att man även bör ta hjälp av polisens kunskaper på området.

– Säkerhetsprövning är viktigt när det finns misstanke om inblandning i nätverk eller grupperingar som finns på Säpos eller polisens lista. I sitt remissvar till utredningen om nytt demokrativillkor för föreningsbidrag skriver Säpo att de vill bidra med sin kunskap genom ett kunskapscentrum. På samma sätt kan ju polisen hjälpa till att göra säkerhetsbedömningar av kandidater.

Samsyn om problemet

Trots bredden i nätverket tycker varken Kakabaveh eller Westerberg att medlemmarna i nätverket hade svårt att enas om skrivningarna i motionen. Tvärtom fanns en samsyn kring att frågan behöver diskuteras och hanteras och även en gemensam bild av att det finns samband mellan klankultur, hederskultur och gängkriminalitetens normer.

– Det var jättepositivt och faktiskt enklast att skriva denna motion. Det finns i detta nätverk en beslutsamhet, en enighet och ett samförstånd att värna våra universella värderingar om alla kvinnors, barns och flickors rättigheter, säger Amineh Kakabaveh.

Per Westerberg håller med Kakabaveh om att nätverket inte hade några svårigheter att gemensamt se problemet, men tillägger:

– Det var åtgärderna som var knivigare.

I god tid före valet

Det är också åtgärder som motionen vill mana partierna att jobba fram och enas kring. I motionen skriver man följande:

”Det vore därför önskvärt om riksdagspartierna i god tid före nästa val kunde enas om en gemensam överenskommelse och avsiktsförklaring för hur partiorganisationerna inte ska göra sig beroende av kriminella krafter.”

Fortsättning följer, således.

Forrige artikel Speciellt valsystem ska vaska fram nytt språkrör Speciellt valsystem ska vaska fram nytt språkrör Næste artikel Hon tar över finansutskottet Hon tar över finansutskottet