”Oacceptabelt att våra marker fortsatt koloniseras”

Frågan om en eventuell etablering av en järnmalmsgruva i Gallok är just nu högaktuell. Den fråga regeringen har att avgöra är inte enkel på något sätt, framför allt mot bakgrund av att frågan är så mycket större än ett enskilt gruvbolags möjlighet att öppna en gruva på bekostnad av en samebys möjlighet att fortsätta med sin traditionella näring, renskötsel.

Frågan kommer nu att avgöras av en regering som säger sig älska gruvor, samma regering och politiska parti som också säger sig värna om rättvisa.

Vad som nu ligger på bordet handlar inte om den gröna omställningen, även om företrädare för gruvnäringen vill ge sken av att så är fallet. Det handlar inte heller om en avvägning mellan två olika riksintressen. Frågan handlar ytterst om statens syn på urfolksrättigheter, samiska markrättigheter och framför allt synen på renskötseln och renens behov av mark. Kommer regeringen att fästa någon som helst vikt vid den rättsutveckling som har skett och som tydligt visar att samiska rättigheter är starkare än vad staten tidigare erkänt?

En annan relevant frågeställning är om regeringen lärt sig något av sina tidigare beslut, som exempelvis beslutet om att bevilja en koncession i Rönnbäcken vilket bland annat starkt kritiserats av FN:s rasdiskrimineringskommitté (CERD).

Konsekvenserna underskattas

Berörda samer och företrädare för samiska organisationer har sedan länge aviserat sitt starka motstånd mot en etablering av en gruva i Gallok. Konsekvenserna av en industrietablering i område blir betydligt större än vad bolaget redogjort för. Det kommer utöver den direkta påverkan på Jåhkågaska tjiellde att påverka renskötseln för betydligt många fler samebyar som bedriver renskötsel inom Laponia. Transporter, ett fragmentiserat landskap och marker som renen inte längre kan nyttja för bete är några av de konsekvenser som kommer uppstå.

Att gruvbolag ofta underskattar effekterna av en etablering är ingen nyhet, utan får snarare ses som en kalkylerad riskbedömning från deras sida. Två nyligen publicerade rapporter från Stockholm Environment Institutet (SEI) visar tydligt att konsekvenserna blev betydligt mer omfattande än vad gruvbolagen angett. För gruvbolagen kanske prislappen blir lite dyrare än vad de tänkt sig från början om det visar sig att konsekvenserna blir större, men för renen och renskötseln är det ödesdigert.

Företrädare för gruvbranschen har å sin sida tydligt gett uttryck för att gruvan bör ges företräde framför renskötseln. Frågan kommer nu att avgöras av en regering som säger sig älska gruvor, samma regering och politiska parti som också säger sig värna om rättvisa.

Finns det politiska modet?

Väljer regeringen att återigen gynna ett enskilt gruvbolag, vars syfte enbart är att generera vinst till aktieägarna, eller väljer man nu att respektera renskötseln, samiska rättigheter och en hållbar hushållning av naturresurserna i området?

Det sistnämnda alternativet är för oss en självklarhet och det borde vara ett enkelt beslut att fatta, men det kräver mod. Det är nu således upp till bevis om regeringen har det politiska modet att fatta ett sådant beslut, att inte bevilja bearbetningskoncession.

”Respektera våra rättigheter”

En järnmalmsgruva vars livslängd är knappa 15 år och som kommer göra stora irreversibla sår i naturen ställs mot renskötseln och urfolket samernas rättigheter att bedriva sin traditionella näring. Det är vad frågan ytterst handlar om.

Det är under inga omständigheter acceptabelt att våra marker år 2022 fortsatt koloniseras som om det inte fanns någon morgondag. Det är dags att regeringen tar ansvar och respekterar våra rättigheter till fullo, det är det minsta man kan förvänta sig av en regering som säger sig värna rättvisa oavsett om man älskar gruvor eller inte.