Markkontakt räcker inte om jorden redan är bränd för Simona Mohamsson

I april skrev jag att Simona Mohamsson tagit svensk politiks svåraste jobb när hon blev partisekrererare för Liberalerna, ett parti i kris med en konstant brummande interndebatt och som helst internkommunicerar via debattartiklar.

Tre veckor senare rättade jag mig själv. Det var inte partisekreteraren, utan Johan Pehrsons efterträdare som kommer att inneha politikens svåraste jobb 2025. Som ledare för Sveriges mest självskadande parti ska man både läka, dubblera sitt stöd och fortsätta dansa på den röda linjen mot Sverigedemokraterna under en hel valrörelse.

Nu kommer Simona Mohamsson ha hunnit med båda posterna på mindre än ett halvår.

Blott Liberalerna en liberalpartistisk partildarprocess har

Med en knapp vecka kvar till den nyvalda partiledarens premiärtal i Almedalen bestämde sig slutligen valberedningen för vem som ska bli partiets nästa partiledarkandidat.

Väljarna bor i stor utsträckning i stortstäderna, och där tycker många att måttet var rågat redan när man valde sida i regeringsfrågan förra gången

Processen blev knepigare än förväntat.

Först bad partiledningen sina distrikt och sidoorganisationer om en intern och ordnad process. In trillade 400 förslag, en del var inte ens på namn utan på egenskaper, enligt valberedningens ordförande Lars Persson Skandevall.

Ett par dagar senare bröt flera smådistrikt och ungdomsförbundet mot uppmaningen genom att gå ut offentligt för att visa stöd till sin kandidat, Romina Pourmokhtari. Entusiasm är vägen framåt! Menade förespåkarna.

Hon ville inte bli partiledare.

Andra i partiet ville ha Lotta Edholm. Erfarenhet! Rutin! Ministervana! mässade supportrarna.

Men hon ville inte heller.

Mats Persson var mer intresserad, men en sådan lösning ville inte partiet ha.

Ett körigt 2026

Mindre än en vecka innan den nyvalda partiledaren i Liberalerna ska hålla sitt lanseringstal i Almedalen ställde slutligen valberedningens ordförande frågan till Simona Mohamsson, som det senaste året har hunnit vara kommunpolitiker i Göteborg, PR-konsult på Narva och partisekreterare i drygt två månader. Hon var den femte partisekreteraren på fyra år, den tredje det senaste året.

Nu kommer hon ha att göra.

För det första ska hon och partiet återigen pröva sin hållning i regeringsfrågan. Sedan ska hon klara riksdagsspärren. Efter det ska hon komma ut ur en eventuell regeringsbildning där stora delar av partiet kommer att vara djupt missnöjda med resultatet oavsett vad det än blir.

Uppskattad internt, men räcker det?

Det ska sägas att Simona Mohamsson är en uppskattad politiker inom det egna partiet. Ungdomsförbundet gillar henne, hon har erfarenhet från kommunpolitiken och hon drev en relativt framgångsrik personvalskampanj till EP-valet. Hon har många goda vänner i partiet, vilket är en nyckel för att inte bli omedelbart utsedd till syndabock i ett parti som har haft splittring i sitt DNA det senaste decenniet. 

Hon är en duktig talare och präglad av tiden i ungdomsförbundet, men det är inte heller hennes kompetens eller lämplighet som är problemet för partiet.

Problemet är att partiet har hälften av väljarna som krävs för att nå upp till spärren med ett år kvar till valet. Dessutom är partiet oense om vägen dit.

Väljarna bor i stor utsträckning i storstäderna, och där tycker många att måttet var rågat redan när man valde sida i regeringsfrågan förra gången.

Ett parti med markkontakt

Liberalerna hör hemma i borgerligheten, upprepade Simona Mohamsson om och om igen på frågestunden efter att hon presenterades. Simona Mohamsson sade också att Liberalerna ska bli ett parti med markkontakt igen.

Lovvärt, men det är inte mycket värt om jorden redan är bränd efter att halva partiet har hävdat att marken är blöt och sedan försökt avsätta andra halvan av partiet för att de menar att marken är blöt.

Nu har du verkligen politikens svåraste jobb, Simona Mohamsson. Du kommer att ha fullt upp 2026.