Brösta upp dig som EU-kommissionär, annars blir du en dörrmatta

Det amerikanska valet fortsätter att fylla våra nyhetsflöden. På goda grunder. Konsekvenserna för Ukraina, Europas säkerhet och global handel riskerar att bli betydande. Insikten att ”Europa måste ta ödet i sina egna händer” – av vissa tidigare avfärdat som fransk protektionism – växer nu fram även i svenska politiska läger. Det är en välkommen utveckling, då den stärker Sveriges möjligheter att vara del av lösningen och kunna påverka EU:s politiska utveckling.

Vad som däremot fått mindre utrymme i media är vilka framtida EU-kommissionärer som kommer att forma Europas framtida öde. Bevakningen av Europaparlamentets utfrågningar och de nominerade kommissionärerna har varit sparsam. För oss EU-nördar är den stora nyheten hitintills att ingen kandidat fått smaka på Europaparlaments politiska giljotin. Vissa må ha darrat på manschetten, inklusive vår svenska kandidat, och den ungerska kandidaten riskerar att bli fråntagen sina ansvarsområden.

Vem blir rundningsmärke - och vem sitter i förarsätet?

Men en orolig omvärld, en ny president i USA och en tysk regeringskris har bidragit till en vapenvila och en strategisk balans mellan de största partigrupperna. Ingen vill rösta bort en kandidat från motståndarsidan på grund av risken för hämndaktioner mot kommissionärskandidater från de egna leden och en tidsutdräkt innan en ny kraftfull kommission kan ta plats.

Om vi förutsätter att även de kvarvarande kommissionärerna överlever utfrågningarna denna vecka kan vi börja fundera på vilka EU-kommissionärer som har potential att få inflytande i det nya kommissionärskollegiet. Vilka riskerar att bli rundningsmärken och vilka kommer att sitta i förarsätet?

Det ingen vild gissning att tro att Teresa Ribera från Spanien och Henna Virkunnen från Finland kommer att bli tunga spelare (under förutsättning att de får grönt ljus i EP). De sitter på viktiga portföljer såsom som konkurrens, miljö, försvar och digitala frågor, har tunga departement under sig och har kunskap från såväl sakfrågorna som EU-maskineriet. Inflytandet för Stéphane Séjourné från Frankrike kommer att påverkas av Macrons svaga ställning, men samtidigt ansvarar han för den så högt prioriterade industripolitiken och är som tidigare gruppledare för Renew i EP en rutinerad Bryssel-spelare.

Veteranerna stärker sin ställning

Även om strukturen på den nya EU-kommissionen är tänkt att premiera kollegialitet och minska revirstrider kommer det finnas goda möjligheter för dessa vice verkställande ordföranden att blockera, fördröja och hindra initiativ från andra kommissionärer, om de väljer att ta politisk strid.

Den höga andelen nykomlingar inom kommissionärskollegiet, totalt 22 personer, ger dessutom sittande kommissionärer mer inflytande. Räkna med att Valdis Dombrovskis och Maroš Šefčovič alltjämt kommer ha framträdande roller, även om den senares maktposition underminerats av den slovakiska regeringens positioner i förhållande till bland annat Ryssland. Även Holländaren Wopke Hoekstra inflytande lär påverkas av den nederländska regeringens aviga inställning till EU, men han blir ändå att räkna med.

Hoekstras ställning stärks av att han handplockades av von der Leyen för att ersätta Timmermans i slutet av förra mandatperioden.

Ödmjukhet fungerar inte

En av de mest spännande aspekterna i spelet om makten som jag observerat under mina mer än 15 år inom EU:s institutioner, bland annat kommissionen och kommissionärskabinett är att personlighet spelar roll. Få kunde väl ana att Thierry Breton – som med kort varsel fick ersätta Sylvie Goulard som Frankrikes kommissionär för fem år sedan – skulle få ett sådant enorm inflytande.

Kanske kommer många enskilda kommissionärer få begränsat inflytande och makten inom EU-kommissionen även fortsättningsvis koncentreras till ett par personer.

Tycka vad man vill om hans politik, och att han till slut överspelade sin hand gentemot Ursula von der Leyen, men en bättre maktspelare får man leta efter.

Att enbart vara ödmjuk och inlyssnande fungerar inte i Bryssel. En EU-kommissionär utan erfarenhet av portföljen eller förhandlingsspelet gör bäst i att brösta upp sig för att kunna försvara och anfalla vid rätt tillfälle. Annars blir man en dörrmatta och överkörd av machiavelliska maktspelare som väntar på tillfället att hugga dig i ryggen, i en miljö som är betydligt mer ogästvänlig än vad vi är vana vid här hemma.

Kanske får vi ingen motsvarighet till Breton i den nya EU-kommissionen. Kanske kommer många enskilda kommissionärer få begränsat inflytande och makten inom EU-kommissionen även fortsättningsvis koncentreras till ett par personer. Men om stödet i Sverige för att Europa måste ta ödet i sina händer fortsätter att växa måste särskilt medierna bli bättre på att rapportera om vilka personer som driver vilken politik inom EU-kommissionen. Kanske vore en första målsättning att det nya komissionärskollegiet i alla fall får en tiondel av mängden rapportering som nästa amerikanska administration får.

I dagsläget är det tyvärr en ren och skär utopi.