Teknikbytet i klimatkampen kämpar för att ta fart

För Susan al Banaa, som är samordnare för den irakiska delegationen i Katowice och har deltagit i förhandlingarna, är behovet tydligt.

– Jag kommer från Mosul. Stora delar av min familj fick fly området i samband med Isis invasion, och kan nu inte åka tillbaka dit nu på grund av att allt är borta och sönder. Elen, vattnet, husen. Allt. Vi behöver hjälp och här finns ett verktyg som kan hjälpa oss med det.

Men det är inte bara de krigsdrabbade delarna av landet som behöver insatser.

– Jag tänker på mina barns framtid. Det behövs allt från insatser för att kunna odla mer torktåliga växter, förnya bevattningssystemen och helt enkelt få bra el, för att klara av den värme som vi drabbas av under somrarna. För tillfället får många av oss bara se till att överleva.

Det finns i Irak stora möjligheter att bygga upp ett nytt samhälle som kan hantera och bidra till att begränsa klimatförändringarna. Men för tillfället saknas en stor del av den kunskapen och teknologin, fortsätter Susan al Banaa.

Rullar, så länge det inte behövs pengar

Jag tänker på mina barns framtid. Det behövs allt från insatser för att kunna odla mer torktåliga växter, förnya bevattningssystemen och helt enkelt få bra el

Susan Al Banaa
Iraks delegation

Men det teknologiöverföringsverktyg som togs fram för nio år sedan för att bidra till att hjälpa behövande länder att bygga upp ett mer tåligt samhälle, har ännu inte fungerat som man hade hoppats.

– Jag upplever att det är som att de utvecklade länderna håller korten till sig. De säger inte vad de verkligen vill, och vi får stå utan svar, säger Susan al Banaa till Altinget.

Organen som ska se till att kunskapen och teknologin överförs finns där, under förkortningarna TEC och CTCN. I utbytet av teknik och kunskap som inte kostar mycket, så rullar också samarbetet på bra till stora delar. Det är inte heller bara stora investeringar som behövs, utan delning av nya odlingstekniker har exempelvis underlättat för jordbruket i flera länder att anpassas till ett varmare klimat.

"En känsla av kolonialism"

Men så som i flera andra delar i det internationella klimatsamarbetet, så finns det inte ett bra svar ännu på ”vem som betalar” för att större de investeringarna ska komma på plats. Det finns ett förslag på bordet kring hur det finansiella stödet till teknologiöverföringen ska kunna stärkas i förhandlingarna, men skrivningarna är inte särskilt starka.

– Ofta ser finansiellt stöd ut som så att det sker en finansiering av en konsult som åker till ett utvecklingsland och gör en utredning, men det det leder nödvändigtvis inte till implementering, speciellt om det inte finns finansiering för teknologin som behövts. Vad jag vet så har det inte skett några större investeringar i exempelvis ett grönt energisystem inom teknologimekanismen, de sker istället oftast genom bilalterala samarbeten, säger professorn Diane White Husic vid Moravian College som har följt arbetet, till Altinget. 

Det förekommer också en viss dimension av skepticism mot givarländerna.
– Just eftersom det ofta ser ut sådär, så har det inte givit ett bra intryck i många mottagarländer. Det blir något av en känsla av kolonialism över det hela. Men när det kommer till kunskapsutbyte mellan utvecklingsländer så funkar samarbetet väldigt bra och det finns uppmuntran för det. Flera gräsrotsprojekt och andra samarbeten har bland annat blivit till med Costa Rica som ena part, fortsätter Diane White Husic.

Har frågan om intellektuella rättigheter och affärshemligheter också något att göra med att de inte har kommit längre?

– Ja, det är en stor faktor. Om ett företag eller ett land ska investera i innovationer så vill de veta att det betalar sig, inte bara ge iväg idéer och teknologi till utvecklingsländer, även om de behöver det och inte kan betala för det.

Under tisdagskvällen kom ett nytt utkast till regelverket för den så kallade teknikmekanismen i artikel 10, men också till stora delar av de resterande knäckfrågorna i förhandlingarna, ut från de senaste dagarnas överläggningar bakom stängda dörrar i Katowice. Antalet olösta val har reducerats till mer än hälften i teknikkapitlet, men fortsatt återstår nära 45 frågor.

Sänker Talanoa trösklarna?

Nu är det tänkt att ett land vardera från utvecklingsländerna och de utvecklade länderna slutligt ska ro hem kompromisserna i regelboken. Sverige har inte något ansvar i de förhandlingarna, men Isabella Lövin ska tillsammans med Costa Ricas minister försöka ro hem en sluttext som uppmuntrar alla parter att höja utsläppsminskningsambitionerna innan Parisavtalet träder i kraft år 2020. FN:s generalsekreterare Antonio Guterres tryckte på vikten av att alla ska hörsamma detta.
–  Att missa detta tillfälle skulle riskera vår bästa chans att förhindra ostoppbar klimatförändring. Det vore inte bara omoraliskt, det vore också självmordsbenäget.

Läs mer: Forskarsamhället rasar mot rapportbråket i Katowice

Kanske har de senaste dagarnas avslutning av Talanoadialogen , där ministrar från hela världen i förtroliga rundabordssamtal har fått dela personliga tankar om klimatutmaningarna, sänkt trösklarna för att lösa upp de konfliktlinjer som kvarstår.

– Det är ju bara en planet som vi har. Ett skepp som vi delar tillsammans. Det håller på att sjunka om vi inte kan hjälpas åt, säger Susan Al Banaa.