"Stora konsekvenser för Skogsstyrelsens legitimitet"

Skogsstyrelsen vill sluta att registrera de mest skyddsvärda områdena, så kallade nyckelbiotoper, när en markägare vill avverka skogen. Men om riksdagens miljökvalitetsmål Levande skogar ska vara möjligt att nå krävs kunskap om de skogar som har rikast biologisk mångfald.

Hur ska Skogsstyrelsen på ett trovärdigt sätt kunna fortsätta miljömålsarbetet om förslaget, som nu är på remiss, blir verklighet?

Nyckelroll i myndigheters arbete

Nyckelbiotoper är områden i skogen som med sina höga naturvärden har en mycket stor betydelse för växter och djur i skogen och spelar en livsavgörande roll för skogens hundratals rödlistade arter.

Information och kunskap om dessa skogar spelar en nyckelroll i flera myndigheters arbete och strategier för att nå riksdagens miljökvalitetsmål som rör skog, inte minst målet Levande skogar som Skogsstyrelsen ansvarar för.

Skapa långsiktighet

Problemet är att både myndigheter och markägare ofta saknar kunskap om var dessa områden finns. Det innebär att biologiskt rika och värdefulla skogsområden riskerar att avverkas. Skogsstyrelsen pekar själv på riskerna med ett försämrat kunskapsunderlag för såväl den egna verksamheten som för andra myndigheters naturvårdsarbete om förslaget går igenom.

Under de senaste åren har Skogsstyrelsen arbetat intensivt för att skapa långsiktighet och samsyn mellan representanter för naturvård och skogsbruk i frågan om nyckelbiotoper. Naturskyddsföreningen har aktivt deltagit i denna dialog, men kan konstatera att myndigheten stegvis nedmonterat detta rigorösa naturvårdsarbete som har byggts upp i decennier.

Stora konsekvenser

Skogsstyrelsens generaldirektör beslutade först att pausa inventering och registrering av nyckelbiotoper i nordvästra Sverige. Senare fattades beslut om högre krav för vad som ska betraktas som en nyckelbiotop i den delen av landet.

Detta har resulterat i att många skogar som tidigare klassats som nyckelbiotoper inte längre gör det, och att de därmed riskerar att avverkas. Som spiken i kistan föreslår Skogsstyrelsen nu att myndigheten ska sluta registrera nyckelbiotoper, och därmed också sluta förmedla information och kunskap om dessa när markägare vill avverka sin skog.

Förslaget är ute på remiss och i december ska Skogsstyrelsens styrelse besluta i ärendet. Ett beslut som kan få stora konsekvenser för myndighetens legitimitet som miljömålsansvarig myndighet.

Stort ansvar på skogsägaren

Om nyckelbiotoper inte längre registreras vid avverkningsanmälan, får det direkta konsekvenser för skogsägare med hög andel nyckelbiotoper på sin mark eftersom den nationella strategin för formellt skydd av skog, prioriterar nyckelbiotopsrika fastigheter.

Slutar myndigheten registrera dessa enligt förslaget, läggs ett stort ansvar över på skogsägaren att själv identifiera nyckelbiotoperna, samtidigt som möjligheten att få ersättning för den skyddsvärda marken minskar.

Parallella system

Med det förslag som Skogsstyrelsen nu presenterar kommer det att bli nödvändigt att utveckla nya arbetssätt för att kartlägga områden med höga naturvärden, vilket myndigheten även lyfter i sitt förslag.

Detta kommer att ta både tid och resurser i anspråk från myndigheten, som dessutom kommer att behöva arbeta i parallella system, där nyckelbiotopsinventering fortsätter att genomföras på viss mark, medan andra arbetssätt ska tillämpas i samband med avverkningsanmälningar.

Väntar inte på remissvar

Ur det perspektivet är det svårt att förstå varför Skogsstyrelsen väljer att föreslå att nyckelbiotoperna inte längre ska registreras i samband med avverkning, i stället för att söka konstruktiva lösningar som kan kopplas ihop med den utredning som regeringen nu sjösatt kring skog och äganderätt och som bland annat adresserar frågan om nyckelbiotoperna.

Skogsstyrelsens ledning verkar dock ha bestämt sig utan att ens vänta på de remissvar som vi och andra nu arbetar på.

Omföring av ansvar

Redan i dag finns flera skäl att låta en rad av Skogsstyrelsens arbetsuppgifter föras över till länsstyrelserna. Detta diskuterades redan i den offentliga utredningen om statens regionala förvaltning, som föreslår att den regionala verksamheten flyttas över till länsstyrelserna.

Väljer Skogsstyrelsens styrelse den väg som myndighetens ledning nu har stakat ut, är en omföring av ansvar till länsstyrelserna helt nödvändig.

Inbromsning i naturvårdsarbetet

Vi har aktivt deltagit i Skogsstyrelsens arbete med nyckelbiotoper med en vilja att bidra konstruktivt till arbetet med att öka kunskapsunderlaget om var den skyddsvärda skogen finns. I stället har vi bevittnat hur beslut fattats och förslag lagts fram som inte kommer lösa vare sig knutarna mellan naturvården och skogsbruket eller öka takten i miljömålsarbetet.

Skogsstyrelsens förslag innebär en rejäl inbromsning i naturvårdsarbetet i en tid när det i stället behöver trappas upp. Det riskerar i slutändan att resultera i att mer skyddsvärd skog omvandlas till kalhyggen än vad som redan sker.

Nu hoppas vi att Skogsstyrelsens styrelse inväntar remissvaren, gör en egen klokare bedömning än dess tjänstemän, och inte ytterligare underminerar miljömålsarbetet.