Slutreplik: Svensk skogsindustri måste sluta blunda för verkligheten

Tomas Thuresson är välkommen att kalla mig löjlig om han anser det löjligt att diskutera näringens framtid, som jag gör i debattartikeln.
Lägg mer pengar på forskning
Vi har en geopolitisk turbulens av sällan skådat slag, energikris, klimatförändringar, skenande teknologiutveckling – för att nämna några faktorer som leder till globala strukturella förändringar. Det påminner om förutsättningarna vid tidigare svenska industriella omvandlingar som exempelvis varvskrisen och teko-industrins kris. De hade alla en gemensam nämnare: att man vägrade att se förändringarna komma. Ungefär som Tomas Thuresson.
Svensk industri har varit duktig på att hävda sig i den internationella konkurrensen med spjutspetsprodukter. Vi kommer aldrig att kunna vara prisledare med dagens skogsindustriprodukter dominerande av begränsad förädlingsgrad, utan vi får ta vad världsmarknaden erbjuder.
Skogsnäringen har inte tvingats göra omfattande strukturförändringar, utmanande forskning eller utveckling – trots att det hade behövts.
Jag menar att svensk skogsnäring har gynnats kraftigt av en svag krona, låga virkespriser och låga räntor. Skogsnäringen har inte tvingats göra omfattande strukturförändringar, utmanande forskning eller utveckling – trots att det hade behövts. Faktum är att skogsnäringen trots enorma vinster har lagt, och lägger, alldeles för lite pengar på forskning och utveckling för just förädling – vilket vi var duktiga på i Norden för 30-40 år sedan.
Analysera stagnationen
Det är riktigt som Thuresson säger att virkespriserna har stigit, men det är inget skogsindustrin gillar – utan det beror på en fungerande marknad med virkesbrist. Högre priser är dessutom en sanning med modifikation, då vi har haft drygt 25 procent inflation sedan 2020. Den strukturella stagnationen måste analyseras över en längre tidsperiod. Detta framgår tydligt från Skogsindustriernas egen hemsida.
Som Turesson skriver var han delaktig i det historiskt dåliga beslutet att avveckla svensk skivindustri. Han drev den saken och lyckades tyvärr. Jag anser att det var vansinnigt att ensidigt skattegynna att elda upp spån och flis när man i stället kan tillverka avancerade och värdefulla byggskivor av samma råvara. Det är just den typen av ökad förädlingsgrad jag vill se.
”Oförskämt”
Att kalla mig förespråkare för planekonomi är bara oförskämt. Det är ett vanligt skällsord man tar till när man har brist på argument. Jag efterlyser en mer diversifierad näring och högförädlande industri som leder till långsiktigt högre vinster. Det har inget att göra med planekonomi. Däremot är det väl bekant att den kända konsultfirma som Thuresson arbetat för, ofta föreslog en uppdelning av marknaden så att varje stort skogsbolag kunde dominera ”sin” sektor. Som en sorts planekonomi.
Thuresson har ett välrenommerat CV i skogsnäringen, men av någon anledning mörkar han att han sitter i styrelsen för Wallenbergsägda Kopparfors skogar AB. Företrädare för Wallenbergsgruppen har vid ett flertal tillfällen gett uttryck för exakt samma syn som jag, vad gäller forskning och utveckling och förädling, och behovet av transformation av näringen. Lyssna gärna på dem.
Blir skogsnäringen nästa svenska krisbransch?
En ny svensk nationell skogsstrategi bör bygga på en produktion med så stor andel timmer och så högt förädlingsvärde som möjligt. Men den slutsatsen delar nog inte medlemmarna i landsbygdsminister Peter Kullgrens nya skogsindustriella råd. Det skriver skogsprofessor Sten B Nilsson.
Planekonomi har alltid fungerat dåligt, Sten B Nilsson
Narrativet att industrin och skogsägarna inte vet sitt eget bästa är kort sagt löjligt. Vad Sten B Nilsson menar med att värdekedjorna inte fungerar är en gåta, skriver skogliga doktorn Tomas Thuresson i en replik.
Artikeln är skriven av















