Replik: Vargjakten är inte regelvidrig

REPLIK. Det största hotet mot vargen är de som påstår sig värna arten. Naturskyddsföreningen och Rovdjursföreningen far med direkta osanningar och framställer sitt eget tyckande som en objektiv sanning, skriver Jägarnas riksförbund.

Solveig Larsson
Förbundsordförande, Jägarnas riksförbund
Henrik Tågmark
Rovdjursansvarig förbundsstyrelseledamot, Jägarnas riksförbund


Naturskyddsföreningen och Rovdjursföreningen går gemensamt ut i en debattartikel och menar att vargjakten skulle vara regelvidrig och att det dessutom hotar vargens överlevnad i Sverige. I själva verket är det helt tvärt om, och det största hotet mot vargen är paradoxalt nog de som påstår sig värna arten.

Först och främst är det viktigt att slå fast att vargjakten inte är regelvidrig. Denna lögn och påstående sprids, tyvärr, fortfarande av de som inte vill att vargen ska få jagas. Beslutet om vargjakt 2021 har faktiskt prövats i såväl förvaltningsrätten som kammarrätten, och båda har funnit att besluten är fattade helt i enlighet med de regler som finns. Att hävda att vargjakten är regelvidrig är alltså en partsinlaga och ett tyckande och ska behandlas därefter.

Direkta osanningar

Lika ohederligt är det att diskutera jakt på så kallade ”F2:or”, alltså andra generationens avkommor efter invandrade vargar, och hävda att de på något vis skulle tas extra hänsyn till. I Naturvårdsverkets beslut om delegering av rätten att fatta beslut om jakt, det dokument som faktiskt ligger till grund för länsstyrelsernas beslut, framgår tydligt att det endast är invandrade vargar samt dess avkomma i första led (F1:a) som är att anse som genetiskt viktiga vargar.

Även här far alltså Naturskyddsföreningen och Rovdjursföreningen med direkta osanningar och framställer sitt eget tyckande som en objektiv sanning.

Lyssna på dem som drabbas

På flera sätt visar detta på ett av de största problemen inom vargförvaltningen. Nämligen att tyckare försöker påverka beslutsfattarna att fatta beslut som till syvende och sist drabbar brukare. För dem som drabbas av vargpopulationen är i första hand jägare, djurägare och andra som bor på landsbygden och tvingas ta konsekvenserna av vargens närvaro: Oro för sina djur och en försämrad livskvalitet som en följd av vargens närvaro vilket ofelbart leder till ett ökat motstånd mot vargen, något som SLU:s återkommande undersökningar av svenskarnas attityder mot de stora rovdjuren tydligt visar.

Sänk populationen till 170

Sveriges vargpopulation har, med råge, uppnått de nivåer som behövs för jakt. Den gynnsamma bevarandestatusen, som beslutats utifrån vetenskapliga underlag och sedan belagts med hängsle och livrem, är uppnådd med bred marginal och vi ligger långt över riksdagens beslut om minst 170 vargar i Sverige. En ökad vargjakt i syfte att sänka populationen till 170 vargar är ett måste för att de som försöker leva och bo på landsbygden i vargområden ska stå ut.

För att få en acceptans måste de som drabbas också lyssnas på av beslutsfattarna, sedan får tyckarna tycka vad de vill.

Forrige artikel Jordbruksverket: Övergödning handlar om mer än handelsgödsel Jordbruksverket: Övergödning handlar om mer än handelsgödsel Næste artikel SD: Sveriges djurhållning bör utgöra grundkravet i EU SD: Sveriges djurhållning bör utgöra grundkravet i EU
Århustopp avfärdar kritik från skogsintressen

Århustopp avfärdar kritik från skogsintressen

INSYN. Miljörättsprofessorn Jonas Ebbesson håller inte med om att Århuskonventionen överimplementeras i EU och dess medlemsländer.
– Vi granskar parternas efterlevnad och rapporterar våra slutsatser och rekommendation till partsmötet, och vi får godkänt av parterna, svarar ordföranden i efterlevnadskommittén.