Replik: Sluta tugga tesen om oförenliga mål

REPLIK. Om man i tid och otid tuggar tesen om oförenliga mål, som både Tomas Lundmark och tyvärr även Skogsutredningen gör, kommer naturligtvis konflikten att bestå. Däremot är det bra att Lundmark lyfter vikten av ökat kolförråd, skriver Magnus Nilsson.

Placeholder image
"På skakig grund upprepar Lundmark tesen att det finns en skarp konflikt mellan målen om att samtidigt säkra både virkestillförseln till industrin och den biologiska mångfalden." Foto: Altinget
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.
Läs också

Kollagret avgör klimatnyttan

Den svenska diskussionen om skogens roll för klimatpolitiken har ju hittills suttit fast i föreställningen att det är när man eldar upp virket som skogen gör mest klimatnytta, och att det därför är viktigt för klimatet att kunna öka virkesuttagen.

Vilken klimatnytta skogen ger, avgörs i stället främst av hur mycket vi lyckas öka kollagret i skogen och i långlivade träkonstruktioner. 

Magnus Nilsson , Miljökonsult

Lokalt och nationellt kan man minska koldioxidutsläppen genom att ersätta fossila bränslen med bioenergi. Men hur stora de samlade fossila koldioxidutsläppen blir inom EU, påverkas inte av hur mycket bioenergi vi utvinner, utan i första hand av de tak för utsläppen som definieras av EU-lagstiftningen.

Vilken klimatnytta skogen ger, avgörs i stället främst av hur mycket vi lyckas öka kollagret i skogen och i långlivade träkonstruktioner. Varje gram cellulosa vi eldar upp, bidrar tvärtom till att minska kolförrådet och ökar atmosfärens koldioxidhalt.

Går ökad gödsling att förena?

För att av klimatskäl öka skogens kolförråd men samtidigt (rimligen av andra skäl än klimatet) kunna öka virkesuttagen, vill Lundmark se ökad gödsling och forcerad beskogning av nedlagd åkermark. Det finns inget principiellt att invända mot detta, men det återstår bland annat att visa att en ökad gödsling kan förenas med omsorgen om vattenkvalitet och biologisk mångfald.

"På skakig grund"

På skakig grund upprepar Lundmark tesen att det finns en skarp konflikt mellan målen om att samtidigt säkra både virkestillförseln till industrin och den biologiska mångfalden.

De scenariostudier Skogsstyrelsen gjorde för några år sedan, SKA 15, visar tvärtom att om vi fortsätter att ta ut kring 90 procent av tillväxten kan vi samtidigt öka både virkesuttagen och kolförråden i skogen.

Adderar vi en mer naturanpassad skötsel av den virkesproducerande arealen (kanske även, som Lundmark förordar, i vissa reservat) och ett funktionellt, mer omfattande reservatsnätverk, kan vi dessutom säkra det miljömål – Levande skogar – riksdagen flera gånger har ställt sig bakom. En prioritering av miljömålet är nog inte bara bäst från miljösynpunkt, utan sannolikt samtidigt ett villkor för att svensk skogsnäring ska kunna konkurrera internationellt.

Gör konflikten bestående

Väljer man i stället att i tid och otid tugga tesen om oförenliga mål – som Lundmark gör, men som tyvärr återkommer även i Skogsutredningen – kommer naturligtvis konflikten att bestå.

Men det är bra att Lundmark lyfter vikten av att öka kolförrådet i skogen.

Dokumentation

Läs tidigare inlägg i debatten: 

"Dags att utmana påståendet att vi måste skydda mer areal"

Som skogen sköts i dag räcker den inte till alla behov, men skogen är en dynamisk resurs i ständig förvandling och kan skötas på många sätt. Jag tror att skogsägarna sitter på lösningen, skriver Tomas Lundmark, professor vid SLU.



    Politik på allvar
    Få gratis nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget.
    Genom att registrera dig till Altingets nyhetsbrev accepterar du våra användarvillkor