Regeringen måste sluta straffbeskatta elektronik

Elektronikskatten som den rödgröna regeringen införde 2017 har varit hårt kritiserad. Branschen, regeringens expertmyndigheter och näringslivet har påpekat skattens brister i omgångar. Även från politiskt håll har de partier som nu utgör regeringsunderlaget riktat hård kritik mot skatten.

Konkurrenskraften försämras

Och detta på goda grunder. Skatten lanserades som en miljöskatt men har visat sig sakna miljöstyrande effekter. För den tidigare regeringen blev skatten ett sätt att samla in pengar till statskassan medan svenska företags administrativa börda ökade samtidigt som deras konkurrenskraft försämrades gentemot utländska företag som slipper betala skatten.

Den skarpa kritiken mot skatten har främst kommit från Moderaterna och Sverigedemokraterna. I samband med regeringsskiftet var våra förhoppningar därmed stora på att skatten nu äntligen skulle avskaffas. Men än så länge har den nya regeringen inte lyckats leva upp till förväntningarna.

I det svåra ekonomiska läge Sverige befinner sig i är våra branscher i större behov än på länge av åtgärder som stärker konkurrenskraften och avskaffar ineffektiva styrmedel.

Elektronikskatten nämndes varken i Tidöavtalet eller i regeringsförklaringen. När riksdagen förra veckan debatterade skatten i samband med att förslaget om att räkna upp skatten utifrån BNP-utvecklingen avslogs höjde vi åter på ögonbrynen. Medan Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna höll fast vid tidigare uttalanden om att skatten måste avskaffas, tätt påhejade av Centerpartiet, valde Moderaterna att fokusera på kritiken mot skatten utformning och anklagade regeringen för att ha infört fiskala skatter utan miljönytta. Talande nog valde man dock endast att nämna att man varit emot införandet av skatten utan att nämna något om dess framtid.

Straffskatt på vitvaror och hemelektronik

Det är anmärkningsvärt. Tonläget har varit högt, för att inte tala om svansföringen. Moderaterna ville inte ha skatten, partiet delar både experternas kritik mot skatten och vår uppfattning att den enbart fungerar som en straffskatt på vitvaror och hemelektronik. Så sent som för ett år sedan föreslog man att riksdagen skulle fatta beslut om att avskaffa elektronikskatten. Men agerandet sedan partiet övertog regeringsmakten tyder på att man har backat från sina tidigare löften till förmån för ökade intäkter till statskassan.

I det svåra ekonomiska läge Sverige befinner sig i är våra branscher i större behov än på länge av åtgärder som stärker konkurrenskraften och avskaffar ineffektiva styrmedel. Annars riskerar ett stort antal arbetstillfällen att äventyras i våra branscher. Elektronikskatten är också starkt inflationsdrivande, dels till följd av sin utformning, dels på grund av att skatten sedan några år tillbaka årligen räknas upp utifrån KPI. Att avskaffa elektronikskatten skulle därmed även fungera som en inflationsbekämpande åtgärd.

Inga positiva miljöeffekter

Tyvärr stannar inte problemen där. Eftersom Sverige utgör en mycket liten marknadsandel för de internationella företagen som producerar elektroniken, tillsammans med skattens bristfälliga utformning, har de positiva miljöaspekterna lyst med sin frånvaro. Vi har efterlyst att de ämnen som skatten syftar till att motverka i elektronikprodukter bör förbjudas eller begränsas, men att lagstiftningsarbetet bör ske på EU-nivå där det får verklig effekt. Reach-förordningen och ROHS-direktivet har exempelvis visat sig effektiva för att minska mängden farliga ämnen såsom tungmetaller i avfallshanteringen.

Om Moderaterna landar rätt om elektronikskatten finns politiska förutsättningar för att avskaffa den. I dag presenterar regeringen och finansminister Elisabeth Svantesson (M) sin budget. Då får vi svar på om Moderaterna har bestämt sig. Överger partiet sina löften och låter en skatt som skadar branschen utan vinst för miljön bli kvar, eller kommer vi att få se en ny och ansvarsfull miljöpolitik presenteras?