LRF Skogsägarna: Birdlife har selektivt valt ut vissa data

REPLIK. Utvecklingen har vänt för skogens fåglar, hävdar Birdlife Sverige. Sanningen är att huvuddelen av de arter som organisationen räknar in i statistiken inte har statistiskt säkerställda förändringar, skriver Gunnar Lindén.

Gunnar Lindén
Naturvårdsexpert, LRF Skogsägarna
 

Företrädare för Birdlife Sverige skriver i Altinget den 13 februari att utvecklingen har vänt för skogens fåglar. De stora ökningarna av mängden skogsfåglar i Sverige som skedde runt millennieskiftet anses ha vänts till en återgång.

Jag vill inte säga att den utveckling bland fåglarna som Birdlife beskriver är felaktig. Men Birdlife Sverige har selektivt valt ut vissa data och utifrån dessa förmedlat en negativ bild. Med andra data kan en annan bild påvisas, och båda kan ha rätt.

I det sammanhanget är det obehagligt att de som visar på andra, likaledes korrekta tolkningar, tilldelas epitet som mångfaldsförnekare för att underminera deras trovärdighet och avskräcka andra från att kritisera. Även uppgifter från ideella miljöorganisationer måste tåla att ifrågasättas.

Inte tagit hänsyn

Jag är en av dem som i ett par blogginlägg granskat Birdlife Sveriges beskrivningar. I det första ifrågasatte jag deras beskrivning av utvecklingen för bland andra lappmes och tallbit. Birdlifes tämligen långtgående slutsatser drogs utifrån förekomsten av arterna i och utanför skogliga värdetrakter i fjällnära skog.

Vad man inte hade tagit hänsyn till var att de inventerade fjällnära värdetrakterna sannolikt till stor del utgjordes av barrskog medan de inventerade fjällnära skogarna utanför värdetrakterna ofta var fjällbjörkskog. Detta är en trolig förklaring till de stora skillnader som Birdlife hittade. Det gör att man knappast med stöd av studien kan hävda att fåglarna försvunnit från stora områden.

Beror på tidsperspektiv

I det andra blogginlägget pekade jag just på att man kan välja att se utvecklingen för fåglarna antingen som positiv, negativ eller neutral bland annat beroende på vilket tidsperspektiv man väljer.

En studie från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Lunds universitet (2017) visar att av 58 skogslevande fågelarter hade 33 statistiskt säkerställda ökningar medan endast sex hade statistiskt signifikanta minskningar mellan åren 1998–2015. Ökningarna hade främst skett i början av perioden medan förändringarna var små i slutet av perioden.

Dålig fågelsommar

Sett över en 20-årsperiod har fåglarna generellt alltså ökat markant, medan vissa ökat och andra minskat sett endast över den senaste 10-årsperioden. Antalet skogsfåglar totalt har ökat även den sista 10-årsperioden. Birdlife skriver ändå att fler skogsarter minskar än de som ökar. 

Det kan stämma, men sanningen är att huvuddelen av de arter Birdlife Sverige räknar in i denna statistik inte har statistiskt säkerställda förändringar. En inte obetydlig del av förändringarna kan också förklaras av en dålig fågelsommar år 2018, som var sista året i den redovisade statistiken.

Finns olika tolkningar

Jag tror ingen som satt sig in i frågan ifrågasätter att vi totalt sett haft en positiv utveckling för skogens fåglar under den senaste 20-årsperioden. Men under slutet av denna period har ökningarna avstannat. Om detta är vi överens. Däremot kan man göra olika tolkningar av om utvecklingen den allra sista tiden är positiv eller negativ eller om man inte ser någon tydlig trend. Det beror på hur man räknar.

Det vore mycket olyckligt om debattklimatet inte tillåter möjligheten att diskutera och granska undersökningar, hur de ska tolkas, vad orsaken till resultaten kan vara och vad vi i så fall behöver göra. Jag menar att den stabilisering vi sett inte föranleder några behov av förändringar i skogspolitiken.

Jag välkomnar en fortsatt diskussion kring skogens fåglar. Men jag önskar att den som gör tolkningar som inte stämmer överens med Birdlifes i fortsättningen ska slippa förminskande tillmälen.

Forrige artikel Debatt: Vårt upprop till regeringen – dags att agera mot krisen i skogen Debatt: Vårt upprop till regeringen – dags att agera mot krisen i skogen Næste artikel Teknikföretagen: EU:s industripolitik avgörande för att klara klimathotet Teknikföretagen: EU:s industripolitik avgörande för att klara klimathotet
  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Några orsaker

    Några förslag vad ändringarna kan bero på som inte är relaterade till skogsbruk (fast jag har inte tittat i originalpublikationen):
    * Jag tror inte ren slump i observationerna kan helt uteslutas. Analyserade rutor ändras, observatörer ändras, förhållandena vid observationerna ändras.
    * Vad man kallar "väder" är "slumpmässigt" olika under tioårsperiodsperioder.
    * Global warming slår hårt mot Sverige särskilt i NV., där det blivit mer än tre grader varmare. Helt klart att detta har konsekvenser för fåglarna som är positiva för vissa och negativa för andra.
    * Antalet rovfåglar (predatorer) har ökat vilket troligen resulterar i minskningar i antal för andra arter.
    * Arter växelspelar med varandra på ett mycket komplext och dynamiskt sätt med tidsfördröjningar. Ibland går det upp och ibland går det ner.
    * Antalet Sverigeboende ökar med ca 1 % om året vilket ger ett ökat tryck på andra arter under tio år, olika på olika arter.
    * "Flykten från landsbygden", dvs skogsbygden, har bromsat upp och därmed minskar inte trycket på skogens fåglar lika snabbt.
    * Antalet pensionärer "after work" som har tid att röra sig i skogen ökar och därmed störa fåglarna.
    * Det finns indikationer på att de flygande insekterna minskat vilket isåfall säkert påverkar många fågel arter.
    * Naturvårdshänsyn får ökande kvantitativa konsekvenser och alla dessa behöver inte vara positiva för alla arter och när de klarare positiva effekterna redan fått genomslag kan de negativa bli mer märkbara.

    Ornitologerna och fågeltaxering gör ett mycket bra jobb att framställa ett underlag och de vetenskapliga analyserna är väl gjorda. Att konsekvenser och förslag utgående från detta förs fram i debattartiklar är inte fel, men det bör undvikas att göras på ett polariserande sätt och gärna med en viss ödmjukhet för att man kan ha fel.
    Att det finns fåglar som minskat mycket skall förstås analyseras, men detta behöver därför inte leda till stora åtgärder.
    Jag tycker människan utnyttjar det ekologiska utrymmet för mycket och gör för lite för att anpassa sig, Vad som nu är aktuellast är att Sverige inte minskar sina klimatutsläpp trots MP klimatminister sedan 2014. Men jag tycker inte att huvudproblemet är att skogen hanteras dåligt ur fåglarnas synpunkt och Sverige måste acceptera en del förändringar i faunan som en konsekvens av folkets drifter och för mycket människor.

  • Rapportera

    Anders Wirdheim · Rapportförfattare, Sveriges fåglar 2019

    Svar till Gunnar Lindén

    Naturligtvis ser vi från BirdLife Sverige positivt på en bred diskussion om skogens biologiska mångfald. Men vi vill att denna diskussion ska vara saklig. Därför bekymrar det mig när du skriver följande: ”Antalet skogsfåglar totalt har ökat även den sista 10-årsperioden. BirdLife skriver ändå att fler skogsarter minskar än de som ökar.”
    Vad menar du med ändå? Det är ju detta som är hela poängen med vårt inlägg: Räknat till det totala antalet fågelpar, har vi även den senaste tioårsperioden sett en viss ökning, men ser vi till hur det går för de olika arterna, är det nu fler arter som minskar än som ökar. Det, menar vi, är en varningssignal som skogsbruket måste ta på allvar.
    Vi måste alltså se även till mångfalden och inte enbart till att det går väldigt bra för ett antal generalister bland skogsfåglarna. Den som inte vill göra detta, kan förtjäna epitetet mångfaldsförnekare.
    Du skriver också att du tidigare kritiserat vår analys gällande fåglar som lappmes och tallbit i norra Sverige och att vi ”inte hade tagit hänsyn till var att de inventerade fjällnära värdetrakterna sannolikt till stor del utgjordes av barrskog medan de inventerade fjällnära skogarna utanför värdetrakterna ofta var fjällbjörkskog.” De nämnda fågelarterna är barrskogsarter och förekommer knappast i fjällbjörkskogen, så din slutsats är helt utan poäng. Ska man jämföra förekomst av en viss fågelart, måste man naturligtvis inrikta sig på habitat där arten förekommer. Detta är elementärt.
    Det måste också påpekas att även om alla förändringar inte är statistiskt säkerställda, är det likväl en varningssignal som antyder ett trendbrott. Men tar skogsbruket denna varningssignal på allvar? Är det inte snarare så att ni hela tiden försöker hitta undanflykter. Du säger t.ex. att en stor del av förändringarna kan förklaras av en dålig fågelsommar år 2018. Det bör påpekas att de inventeringarna som ligger till grund för statistiken genomförs på försommaren, alltså innan den svåra torkan slog till 2018. Dessutom hade flera arter, bland annat skogshönsen, ”ett relativt bra år” 2018.
    För att komma vidare i en bra och konstruktiv anda, skulle vi gärna se att ni från skogsbrukets sida tar våra rapporter på allvar i stället för att lägga kraft på att leta imaginära fel. Den svenska skogen är så viktig att den kräver en saklig debatt.

  • Rapportera

    Daniel Bengtsson · Fågelskyddsansvarig, BirdLife Sverige

    Nej, vi kan inte fortsätta med "business as usual"

    BirdLife Sverige önskar absolut se en öppen diskussion kring utvecklingen hos skogens fåglar och vilken påverkan skogsbruket utgör - det är ju precis just det vi vill. Det som gör oss väldigt bekymrade, och också frustrerade, är att företrädare för skogsbranschen systematiskt hävdar att rådande skogsbruk är helt i sin ordning när det gäller att bevara biologisk mångfald. Gunnar skriver att "Jag tror ingen som satt sig in i frågan ifrågasätter att vi totalt sett haft en positiv utveckling för skogens fåglar under den senaste 20-årsperioden." (Ur ett mångfaldsperspektiv är det inte alls givet, men när det gäller majoriteten arter samt antal individer är det korrekt.) Men jag hoppas innerligt att även Gunnar kan skriva under på att ingen som satt sig in i frågan kan ifrågasätta att intensivt skogsbruk (likt det som bedrivs på de allra flesta håll i Sverige) leder till utarmning av biologisk mångfald. Trenderna är tydliga över hela världen; de arter som kräver "ursprungliga" skogsmiljöer får stå tillbaka för mer "triviala" arter.
    Likväl ser Gunnar inte några behov av förändringar i skogspolitiken. Men hur ska de sista svenska skogarna som inte är juridiskt skyddade och som aldrig kalavverkats få stå kvar, när skogsbranschen hela tiden törstar efter att avverka den äldsta tillgängliga skogen? Och hur ska den biologiska mångfalden i skogen få chansen att återkomma till "ursprungliga" nivåer, när den genomsnittliga omloppstiden redan är på en nivå långt under vad som krävs för många arter? Frågelistan kan göras lång men poängen är att vi önskar att skogsbranschen, inklusive Gunnar Lindén, tar den pågående utarmningen av biologisk mångfald på allvar - även när det gäller svenskt skogsbruk.

  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Jag stödde ett test på om värdetrakter funkar för lappmes och tallbit

    Den artikel som Gunnar kommenterar skriver "fragmenteringen av gammelskog gått så långt att arter som lappmes och tallbit försvunnit från stora områden,"
    I en av sina artiklar Gunnar ger URL till kommenterar jag:
    "det är rimligt att som en del av naturvårdsarbetet för länsstyrelserna i norrlandslänen inom tillgängliga medel och i samråd med markägare designar en ”värdetrakt” för varje länsstyrelse med huvudsyfte att bevara/förstärka lappmes och tallbit i nordvästra Sverige nedanför ”fjällnära”, och sedan följer utvecklingen i de definierade värdetrakterna (bl a genom att värdetrakten ingår i en bemannad standardrutt). Man kan nog påräkna att många andra arter på nedgång i NV än målarterna gynnas av detta."
    Detta är bara för att visa att jag kan påverkas av Birdlife.

  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Wirdhim hävdar sin rätt att kalla företrädare för skogsnäringen för mångfaldsförnekare

    Wirdheim " Den som inte vill göra detta, kan förtjäna epitetet mångfaldsförnekare. " Skall polariseringen minska så får man inte anse det legitimt att använda kränkande uttryck för de som inte tror på vad man anför. Och vi har faktiskt en skogsnäring och allmänhet och politiker där nästan alla säger sig värna om mångfalden och påstående om att de är mångfaldsförnekare kan lätt bygga på missförstånd på vad några formuleringar innebär.
    Skogsbruket fruktar att få sin handlingsfrihet beskuren på ett sätt de inte finner tillräckligt starkt motiverat i förhållande till ingreppets storlek Därför måste det grundligt analyseras hur säkert det är att ändringar i mångfalden beror på skogsbruket och om de kan motverkas med i förhållande till effekten proportionerliga åtgärder i skogsbruket. Detta bör ornitologerna acceptera och i möjligaste mån hjälpa till med. Det är kanske inte heller någon självklarhet att fler fåglar i skogen är ett starkt samhällsintresse. Själv är jag inte övertygad om att problemet med att fler arter minskar än ökar ens finns och inte är trivialt och är stort, men orkar inte läsa in det. Men några fågelarters kraftiga nedgång kan vara indikation på att något är fel och bör analyseras närmare och vissa åtgärder kan vara motiverade.

  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Naturvårdsprolbem med den vitryggiga hackspetten

    Jag bor i det sydligaste huset i Umeå tätort. Går man söderut från mitt hus är det km-djupa skogar.
    1) Vitryggig hackspett har observerats en dryg km från där jag bor (jag har varit där ca 20 ggr). Detta har setts som ett möjligt hinder för Umeås expansion (Umeå har tagit ett politiskt beslut att öka innevånarantalet med drygt 50% till 2050 vilket jag argumenterat emot http://downto2100.blogspot.com/ )
    2) Den enda lokalen där vitryggen häckat i Västerbotten i modern tid är knappt en mil söder om där jag bor. Jag har varit 60 m från det aktuella trädet (på en utbyggd turistled) kanske 5 ggr. Kommunen har nyligen huggit bort granarna i närheten för att göra det trevligare för vitryggen.
    3) Det inträffade en skogsbrand ca 1 km från mitt hus 2018. Delvis i det lokala kommula naturreservatet Grössjön och delvis utanför. Jag dokumenterade läget och lite annat om skogsbränder i hopp om att intresserade skulle kunna följa utvecklingen på plats (som jag själv gjort) https://blogg.vk.se/dagl/2018/07/24/lage-brandfalt-norr-grossjon/ . Men Umeå kommun vägrade att vidta åtgärder för att underlätta detta, de ville inte ens lägga in läget på naturreservatets web. Intresset för läget dokumenteras av att jag råkade stöta ihop med fakultetens chef i naturreservatet som hade sökt men inte hittat branden som jag nu kunde upplysa.
    Kommentar: Att Umeå satsar så mycket på den vitryggiga och på skötsel av ETT reservat beror på att det kommer att medför tolerans för Umeås (av mig oönskade) expansion. Men det suger upp "fattiga" Umeås resurser för reservatsskötsel.
    Umeå har inte ekonomi för att genomföra eller utveckla mina förslag att öka värdet för Umeås befolkning av sitt mest lätttillgängliga naturreservat genom att utnyttja det för information om skogsbränder ens med ett URL kopplat till sidan och i andra hand med en skylt och markering i anslutning till de närmaste ingångarna. Naturreservatet är också på andra sätt uppenbart illa underhållet. Även ur reservatssynpunkt, eftersom det borde skett kontrollerad skogbrand där, det stod i planerna. Och det granifieras. MM. Trots att innevånarna (inklusive de inom promenadavstånd) kraftigt ökat. Illustrerar att det inte räcker med nyhetens behag när man satsar på ett reservat och strövområde, det måste underhållas också! Och det måste finnas en positivare attityd till de som obetalt vill hjälpa till.

  • Rapportera

    Anders Wirdheim · Rapportförfattare, Sveriges fåglar 2019

    Visst finns det mångfaldsförnekare

    Visst, Dag Lindgren, det är medvetet som jag spetsar till det och skriver att det finns de som kan förtjäna begreppet mångfaldsförnekare. Läs det som Gunnar Lindén skriver: ”Antalet skogsfåglar totalt har ökat även den sista 10-årsperioden. BirdLife skriver ändå att fler skogsarter minskar än de som ökar.”

    Uttrycker man sig på det viset har man antingen missat något väsentligt eller så blandar man avsiktligt ihop korten. Vi har gång på gång i denna debatt skrivit att det totala antalet fågelpar fortfarande ökar i skogen men att problemet ligger på mångfaldsnivå: Den senaste 10-årsperioden är det fler arter som minskar än som ökar. Det är lätt att bli tjatig när det känns som att man pratar för döva öron, men jag upprepar ändå att detta är en varningssignal som skogsbruket måste ta på allvar.

    Du skriver att du inte är övertygad om att ”problemet med att fler arter minskar än ökar ens finns”. Precis som klimatförnekarna inte litar på klimatforskarna utan gör sin egen tolkning, litar inte du på fågelforskarna. Det bör än en gång också poängteras att det är fågelforskare och inte vi i BirdLife som tagit fram den statistik som åtminstone vi finner oroande.

    Du skriver också att det kanske inte heller är ”någon självklarhet att fler fåglar i skogen är ett starkt samhällsintresse”. Där har du fel. Sverige har genom riksdagsbeslut och genom internationella konventioner åtagit sig att stoppa förlusterna av biologisk mångfald, i skogen såväl som i andra miljöer. Därför är det ett samhällsintresse att stoppa förlusterna av biologisk mångfald.

    Det kan för övrigt även vara ett vitalt intresse för vår överlevnad. Förlusterna av biologisk mångfald ses av FN som ett lika stort problem för mänskligheten som klimatförändringarna.

    Med detta sätter jag ett streck för mitt deltagande i denna diskussion med dig, Dag Lindgren, men jag hoppas att vi får återkomma i Altinget med en slutreplik till Gunnar Lindén.

  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Wirdheim fortsätter med mångfaldsförnekare!

    Wirdheim skriver "Du skriver att du inte är övertygad om att problemet med att fler arter minskar än ökar ens finns”. Precis som klimatförnekarna inte litar på klimatforskarna utan gör sin egen tolkning, litar inte du på fågelforskarna." Vad jag inte är helt övertygad om är signifikansen dvs dels att det kan vara en orepresentativ tioårsperiod (meteorologerna anser 30 års medelvärden behövs) och dels verkligen bortom rimligt tvivel är fastställt att fler arter minskar än vad som ökar. Skillnaden mellan observationer är alltid behäftade med försöksfel. Trakterna är inte representativa, observatörerna skiljer sig åt, förhållande skiljer sig åt, alla trakter besöks inte (olika för olika arter). Försöksfelen blir större för arter med mindre antal och mer specialiserade. Vad är konfidensnivån är frågan en forskare ställer när det framförs ett påstående att A är mindre än B utgående från observationer. Ger du konfidensnivån (är den *** är den övertygande är den ** är den trolig). Däremot är det ovetenskapligt att bara hävda att det är ett fakta för att några observationer pekar mot det..
    Visst kan man hävda att observationer är fakta men det är djupt ovetenskapligt att börja tala om mångfaldförnekelse bara för att inte jag (som har en forskarbakgrund med högre krav på vad som visats vara relevant sanning) låtit mig HELT övertygas. Ange signifikansen istället!
    Nu behöver väl inte allt vara 99.9% säkert för att ge anledning för eftertanke, men inte i så kaxig och självsäker ton. Å andra sidan är artantalen som ett böljande hav, ibland går det upp och ibland gär det ner. Rödlistan vill väl ofta ha mer än tio års observationer för att fastställa trender.
    Var står det att det är ett starkt samhällsintresse att det blir fler fåglar i skogen? Du sätter likhetstecken mellan antal och mångfald och att mångfalden har ett värde 'är det väl få som inte håller med om. Det är inte samma sak. Det är inte bra att du anklagar för något som aldrig sagts och hårddrar vad som sagts. Men jag kommer väl förmodligen tillbaks om din slutreplik innehåller liknande anklagelser och missförstånd.

  • Rapportera

    Mats S Johansson

    Personangreppen flödar och överskuggar det som är viktigt

    Gång på gång ser man det. Speciellt i miljödebatten. Organisationer bestämmer sig för vad slutsatsen ska vara, väljer noga ut vissa tal ur ett stort material, presenterar dem med en subjektiv tidsskala och skriver ett debattinlägg i diverse fora. Parallellt lägger man ut ett känsloladdat inlägg med fotoshop'ade bilder (gå in på Naturskyddsföreningens sida och se hur man presenterar sitt remissförslag på NVV's förslag om nya jakttider) på föreningens facebooksida vilket får den mobben att gå i taket. Inte sällan följs det av ett medlemsvärvarinlägg och mailbombningsverktyg.
    Den polarisering det leder till är, som jag ser det, på sikt mycket farligare än om en enskild fågelart inte fortsätter att öka i antal efter att ha ökat kraftigt i tio år.
    Vart har insikten om att "correlation does not imply causation" tagit vägen?
    Hur kan man i samma mening hävda att man baserar sig på fakta när det enda man gör är att trixa med statistik och ta fram något som ser ut som en "correlation"?

  • Rapportera

    Anders Wirdheim · Rapportförfattare, Sveriges fåglar 2019

    Det är mångfalden som är viktig

    Jag skrev visserligen skrivit att jag sätter streck i diskussionen med Dag Lindgren, men jag vill ändå kommentera ett par saker.

    Det är näst intill hopplöst att försöka diskutera seriöst med någon som hela tiden väljer att vantolka det jag skriver. I ditt senaste inlägg hävdar du bland annat att jag ”sätter likhetstecken mellan antal och mångfald”. Då har jag ändå i snart sagt varje inlägg betonat att det inte är totalantalet skogsfåglar diskussionen ska handla om utan att mångfalden minskat de senaste tio åren.

    Sedan bör du nog sätta dig in i hur inventeringarna fungerar innan du i princip dömer ut dem. De så kallade standardrutterna är 716 till antalet och består var och en av en 8 km lång sträcka i form av en fyrkant. Rutterna är jämnt fördelade över landet enligt ett visst system och varje sträcka ligger fast. Det innebär att inventeraren måste följa sin rutt näst intill på metern när (de flesta använder gps). Varje år inventeras i genomsnitt drygt 500 av rutterna. Flertalet av rutterna i Götaland och Svealand inventeras varje år, medan rutterna i Norrland inventeras i genomsnitt två år av tre. Systemet har funnits sedan 1996, och från 1998 finns ett tillräckligt stort material för statistiska analyser

    En majoritet av de 716 standardrutterna går genom skog. Räknat på att drygt 500 rutter inventeras varje år, innebär det att deltagarna i projektet årligen går 4000 kilometer, merparten som sagt genom skog. Så nog kan man säga att forskarna har en solid grund att utgå ifrån.

    Än en gång måste jag också poängtera att det är inte vi i BirdLife som "trixar med statistik". Vi refererar endast vad forskarna vid Svensk Fågeltaxering på Lunds Universitet kommit fram till. Lyssna på dem!

Fortsatt pressat på miljödepartementet

Fortsatt pressat på miljödepartementet

VITESHOT. Hot om vite från Arbetsmiljöverket har fått miljödepartementet att förbättra arbetsmiljön, enligt facket. Men departementets egna utredningar pekar på att tjänstemännens arbetsbörda fortsatt är alldeles för hög.
– Jag undrar ärligt över hur det ska gå, säger ST-ordförande Anna Forssblad.