Tunga energiförslag i hamn på EU-nivå

ENERGIUNIONEN. De två regelverken som ska dels uppmuntra ytterligare energibesparingar och se till att EU når sina energimål är på plats. Detta efter emellanåt kaotiska slutsamtal.

Energibesparingarna i unionen ska utökas från 20 procent år 2020 till 32,5 procent tio år senare. Det är det övergripande målet som fastställs i uppdateringen av energieffektiviseringsdirektivet som förhandlades färdigt under tisdagskvällen. Men liksom i förnybartsamtalen så innehåller också överenskommelsen en öppning för att målet ska höjas år 2023 när också Parisavtalet ska ses över.

– Jag hade självklart önskat mer redan nu. Det har verkligen varit en lång resa att behöva gå med på den här nivån, när jag startade med att ha ett mandat från miljöutskottet på att besparingarna ska uppgå till 40 procent. Men förhoppningsvis höjs målet istället framöver, när allt fler inser att vi med större besparingar också får större vinster för folkhälsan, klimatet och innovationstakten i unionen, säger S-parlamentarikern Jytte Guteland till Altinget.

Läs mer: Sju nyheter i nya förnybartpaketet

Den slutliga överenskommelsen satt dock långt inne. Trepartssamtalet beskrivs som kaotiskt. Under sittande möte fick förhandlingens ordförande från Bulgarien söka nya mandat från medlemsländerna, och bland annat Tyskland var motsträviga till att ställa upp.

– Det är väldigt ovanligt i dessa förhandlingar att det går till på det här sättet. Det var nästan märkligt att Bulgarien spelade så inför öppen ridå, genom att behöva ringa upp och söka stöd för kompromissen, säger Jytte Guteland, som företrädde sitt utskott i förhandlingarna.

Så mycket ska varje land bistå med

Den överenskomna målnivån kan uppnås genom besparingar i både de sektorer där energin produceras och i de sektorer där den konsumeras. Parlamentet och kommissionen hade från början önskat att målet skulle fastställas och uppnås med bestämda nivåer i båda de ovannämnda fallen, men rådet kunde inte gå med på detta och krävde att det är upp till medlemsländerna själva att välja väg. Enligt förhandlare på plats så innebär detta att det övergripande målet i slutändan istället rör sig mellan 31,5 och 32,5 procents besparingar.

En annan av de sista svårlösta frågorna var att enas kring hur de årliga energibesparingskraven i medlemsstaterna skulle se ut. Denna delen av regelverket, som ska leda till att kontinuerligt utökade insatser sker i varje medlemsländerna, har varit en särskilt känslig fråga då vissa medlemsländer och partiföreträdare har önskat att medlemsländerna själva ska få avgöra i vilken takt de genomför sina energibesparingsåtgärder.

Hos förespråkarna har dock en hög nivå på dessa krav varit en garant för att få till en styrande effekt i regelverket. Överenskommelsen landade nu i att besparingskraven ska ligga på 0,8 procent per år, vilket lägger sig närmre EU-parlamentetets ursprungsposition. Hur denna besparing uppnås blir upp till medlemsländerna själva att bestämma, och sammantaget beräknas kraven stå för omkring en tredjedel av den totala energibesparingen som ska ske i unionen.

Icke-bindande mål ställer krav på andra förhandlingar

Kravet på att det övergripande effektiviseringsmålet ska vara bindande förlorades av parlamentet. Detta anses göra det svårare att avgöra vad som händer om de nationella insatserna inte blir tillräckliga, eller om EU eller ett medlemsland inte ser ut att klara av sina egna mål.

Hos en bred koalition som samlat delar av industri- och miljöintressena i unionen så har man uttryckt oro för att denna osäkerhet gör det svårare att kunna fatta investeringsbeslut.

Läs mer om energieffektiviseringspolitiken i EU i kommissionens sammanställning här

Ny förordning ska styra mot målen

Farhågorna hos investerare är dock tänkt att lugnas något av det andra regelverket som EU-lagstiftarna förhandlade färdigt 04:30 på onsdagsmorgonen. Styrningsförordningen för energiunionen är nämligen tänkt att fungera som en garant för att EU ska nå sina energi och klimatmål, där energimålen just är EU-mål numera och inte fördelade ner på medlemsstaterna.

Strategin som lagstiftarna nu enats om är att medlemsländerna ska leverera utkast på energiplaner till kommissionen för hur de först och främst ska nå 2030-målen. Dessa planer ska sedan utvärderas och bedömas om de är tillräckliga och sedan skickas tillbaka för att slutligt fastställas.
– Finns det stora avvikelser i deras planer så kan sedan kommissionen besluta om att hjälpa till att fylla ut luckorna, bland annat genom att stimulera till investeringar, säger M-parlamentariker Gunnar Hökmark till Altinget. Hökmark har fört sin partigrupps talan i förhandlingarna.
Vad kan kommissionen göra mer för att faktiskt se till att målen nås?
– De har inte tvångsmedel för att se till att målen nås. Men för det första så fungerar inte tvångsmedel mot stater. Däremot så kan vi genom de olika strukturer vi byggt upp göra det lönsamt och vettigt att ställa om, samtidigt som vi genom olika verktyg kan se till att följa upp medlemsstaternas insatser och hjälpa dem framåt.

Uppmuntran eller piska?

Just frågan om hur mycket kontroller och tvångsmedel som kommissionen ska få i sin verktygslåda har varit central i förhandlingarna. Förespråkarna till mer överstatlig kontroll har bland annat oroats för att vissa medlemsländer annars ska smita undan sitt ansvar. Gunnar Hökmark menar att man nu kommer till rätta med det här problemet genom att uppmuntra till omställning och samtidigt ställa krav på att bland annat energimarknaderna öppnas upp. Men från miljöorganisationssidan är de mer skeptiska.

– Detta kommer inte att garantera ett tillräckligt bra investeringsklimat. Den slutsatsen delar vi också med förnybartindustrin, som tillsammans med oss ställde som minimikrav att det i alla fall ska finnas utgångsvärden som medlemsländernas insatser ändå kan mätas emot, vilket då till viss del hade liknat de enskilda målen som medlemsländerna nu ska uppnå till år 2020, säger Caroline Westblom vid CAN Europe till Altinget.

Oro för ”race to the bottom”

Även om de nu beklagar att regelverket inte är tillräckligt robust för att garantera att målen nås, så menar Caroline Westblom att det ändå har skett en förbättring av regelverket jämfört med ursprungsförslaget, framför allt genom parlamentets förändringar som bland annat har gjort det möjligt att följa upp medlemsländernas insatser kontinuerligt.

– Men på grund av att det saknas ett system från början som säger vad medlemsländerna borde göra så är vi rädda för är att det kan bli ett ”race to the bottom” där varje land tänker att ”jag vill inte bjuda för högt, för då det finns en risk att andra bjuder för lågt när det i slutändan bara är EU-målet som räknas”. Ramverket har inte skapat incitament nog för höga åttaganden.

En annan positiv förändring av regelverket som Caroline Westholm vill lyfta fram är att det redan nu också fastställs att medlemsländerna ska börja presentera sina planer för att nå klimatmålen för unionen år 2050 i linje med Parisavtalet.
– Det är dock fortsatt inte klart vilket det målet är i sluttexten. Parlamentet hade önskat netto-nollutsläpp senast 2050 men fick inte igenom detta. Men det är dock en liten seger att kommissionen nu har fått i uppdrag att ta fram ett scenario för hur EU ska kunna nå till netto-nollutsläpp senast år 2050.

Artikeln har uppdaterats efter publicering med resultatet från energiunionsförhandlingarna.

Forrige artikel SD svänger om kilometerskatten SD svänger om kilometerskatten Næste artikel Stöd för skärpta ägardirektiv till Sveaskog Stöd för skärpta ägardirektiv till Sveaskog
Danmark lovar sluta suga sand i Öresund

Danmark lovar sluta suga sand i Öresund

STOPP. Den omstridda utvinningen av sand i Öresund ska stoppas, meddelar den danska regeringen. På Länsstyrelsen i Skåne kommer beskedet som en – glad – överraskning.